längre, tan ijotsvatåndö Häst, kvarken öj Fäkerobi daingon eller litteraturen. PetHå ?b I sakens natur, att afhandlingen i de ojemförligt flesta fall ej blef Aunav an en enkel kompilation, som på sin höjd kunde tjena som stiloch kriaprof, men sädana he höfvas ej vid denna etaiten, och fördråå öj öllör, så vidt vi veta, vid,licer titel. ala i Go jnhdra fökuljaterna, Manl kände hu dj Bö, Harv FC garanti för att afbandlingen verkligen var författad af den person, som Inlemnade den för sin examen, utan att vy derför vilja Insinupra t något missbrik sådant hänssen er Bit rf tt lörvärtvandet af medicine-doktorsgraden fortfarande får bero på fritt val, anse vi för follkomligt lämpligt, och att den för doktoratet föreskrifna afhandlingen hädanefter får offentligen försvaras och bedömas vid hrllket som helst af de tra läroverkon, ttgör itan tviffel ett Bevis på dön oväld, mod hyllke regerlngan gått, till våga vid födnandeg a! desia angeligonietöor. Att, så nå örbällandet förut var, dylika afhandlingar ej fingo bedömas vid Karolinska institutet, under det att samma läroverk likvisst hade rättighet att bedöma alla afhandlingar, som der utgåtfvos och försvarades för de respektive lärareplatserna såvälide prakan mom tecfotiska anna, vär natörli t 3 en, stor, oeäentligbet; Ä0) yöRet minpå Fördes NATnE j fd fö åter! iått den teoretiska examen, och sålunda ätven rättighet att bedöma alla de föregående kunekapsprofven, Då regeringen anbefallt utarbetandet af en fullständig examensstadga och af studieoch undervisningsplaner för hen och ett df läroverkem, så har Hon sörit för Stl nigra ingalunda oväsentliga brister 1 vårt hittillsvarande examens och undervisningsväsende, inom kort blifva afhjelpta. Särskildt vänta vi oss af en väl utarbetad studisplan, som vid hvarjo läroverk kan lämpa efter dess särskilda aa ock hörd för de åtidefåide BUFenrädgifvare och Vägledare för ett klokt ordnånde af studierna ltinder läkttågandö afsträng spärsamliet med RF OEN 0 Ah I i ss al ör äådan: al el oå oboffäligt Åk i AR Hu alt Hr den 038 4 orimligt långa studistiden. Vi hafva nu slutat vär granskning at detta vigtiga regeringsbeslut, genom hvilket, säsom af det ofvaänstående tydligt framgår; ett olter Vårt förmötlande lycklig 158: Bing Blifvib gitten Ål död medicineka frå: BAR — dönha fråga, som i sig sjelf synes ån enkel, ja, som i grunden kanske alltid varit enkel, och ju kan tyckas till en början blott varit en fråga om kompetens för ett fätal individer för att under ett senare skede blifva en fråga om rättigheten för ett lärovark ätt anställa en examen, men.en fråga zom dock under sin fortgående behandling blifvit mer och mer intrasslad, mer och mer vuxit i proportioner, och som i första band invecklat våra högsta bildningsanstalter i en axärt å0 Årig katinp mot hvarandra. Ka fuska iöstitttet har under hennes bangr ämpat för lossandet af de tvångsband, som hindrade det att till vetenskapens gagn och höjande och i undervisningens tjenst få använda hela den kraft, som det kände sig bo sitta det har kämpat för sin frihet och ajolfständighet och för atudiernas frihet, och detta Vor ju en ädel kamp. Universitetens fakultetar återigen med sekelgamla traditioner och med ett annat åskådningssätt, än den på arenan så anspråksfullt framträdande nyomlingen, hafva ej velat erkänna, ej trott sig kunna lita till denne, de hafva fruktat honom, lösgjord som han stod der från de vanliga, för dem så betydelsefulla universitetsbanden, och de hafva trott sitt eget bestånd genom honom vara hotadt. Nekas kan det ju ej heller, att detta under ett, Iyckligtv s nu förflutet, skede äfven varit ållvarsamt hotadt. Härigenom åter hafva universiteten i sin helhet, som fruktat att sprängas, blifvit indragna i striden. I den hotande faran hafva de ej blott sett en fara för den medicinska vetenskapan och för sig sjelfva, utan i och med detsamma äfven för vetenskapen i allmänhet i vårt land, och de hafva derför, äfven de, från sin synpunkt, med vetenskapens högsta intressen till mål kämpat för sin tillvaro, och detta har ju också varit en ädel kamp. Nu är striden slutadl, ingen fara hotar eller bar i sjelfva verket sedan länge botat universiteten. Om under kampens hetta vapnen stundom blifvit för hvasst slipade samt för häftigt och hänsynslöst förda, så må detta nu vara glömdt och den eniga samverkan mellan läro verken inträda, genom hvilken de under ni tisk och ädel täflan bäst befrämja sin egen utveckling och snarast nå sitt gemensamma mål, vetenskapens och läkarebildningens främjande till högsta möjliga fulläcdning. Men striden bar gått i vida vågor långt utanför läroverken, den har öfvergäått till det politiska fältet, och i mer än 30 år har regering och riksdag i den varit invecklade, För senare tidens ecklesiastikministrar har denna fråga varit en af de allra svåraste stötestenarne, hvllken de alltjemt under olika former mött i sin väg. Att göra slut på en fisådan strid, att lösa en sådan fråga, måste för regeringen vårit en svär uppgift; dertill fordrades framför allt att ställa sig sjelf utom och öfver partierna, Att hafva lyckats i denna uppgift och att hafva löst frågan på ett sådant sätt, att alla parterna med lösningen kunna och böra vara tillfredaställda, och uti den nya ordningen se en fast bas för vidare lugn utveckling, detta länder den nuvarande regeringen och i främsta rummet statsrådet Wennerberg till ära och stor förtjeosr, hvilket fordrar ett öppet och tacksamt erkännande. — Ordensutnämningar. K. M:t har i extra ordenskapitel i gör utnämnt till riddare af Svärds-orden: adjutanten hos konungen, kommendörkaptenen vid flottan, frih. F. W. von Otter; till kommendör af Nordstjerre-orden, första klassen: expeditions-chefen 1 finansdepartomentets expedition, fil. dokt.