Så snart detta är gjordt, skall dr Kenealy hålla sitt försvarstal, mr Hawkins besvara detta och gifva en öfverblick af hela målets gång, domstolen inskärpa hos juryn hvad deras skyldighet är och slutligen denna sammanträda för att afgifva sitt utlåtande. Aldrig ha väl, det kan man antaga, tolf män haft att taga i öfvervägande en så ofantlig massa af vitnesmål, och dock är det lätt att se att i detta kaos af bevis och motbevis förekomma åtskilliga punkter, på hvilka målets utgång helt och hållet beror. Ett stort antal af vitnen har gått ed på, att käranden är alldeles icke lik Roger Tichborne, men anmärkningsavärdt lik slagtaren -Arthur Orton. Ett lika stort antal har gått ed och med lika stor bestämdhet — på raka motsatsen. Å ena sidan har man andragit, att svaranden ådagalagt en kännedom om åtskilliga fakta, som omöjligen någon ännan än Roger Tichborne kunde känna till. Å den andra, att han visat sig ckunnig om fakta, om hvilka Roger Tichborne bestämdt skulle haft kunskap. Vitnen hafva svurit på, att tatueringar funnos på Roger Tichbornes veastra arm och witnen hafva likaledes på ed intygat, att han icke ha: de några tatueringsmärken. Hela denna osmälta massa af vitnesmål skall juryn taga i öfvervägande. Men juryn kan dessutom ej undgå att rikta sin uppmärksamhet på några speciella punkter i denna sak. Antingen The Claimant är eller icke är Roger Tichborne, så är det dock visst, att hans sätt att uppträda, allt ifrån den dag han proklamerade sig som arfving till ba: roniet då han ännu var slagteriarbetare i Wagga Wagga, ända till den dag han första gången sammanträffade med gamla lady Tichborne i Paris, är af vida större vigt än något vitnesmål med hänseende till hans derpå följande uppträdande efter det nöd vändiga underrättelser kommit honom till handa. Härtill kommer äfven, att det är alldeles tydligt, att Bellas skeppsbrott är en mycket kinkig punkt i denna sak. Om Ro ger Tichborne öfverlefde detta olyckliga fartygs skeppsbrott, kunde man ju vänta, att han förr eller senare skulle infinna sig och göra sin lagliga rätt gällande. Och just häri går Luies vitnesmål till sjelfva roten och kärnpunkten af saken. Om Osprey verkligen fiskade upp Bellas skeppsbrutna besättning och förde den till Melbourne, blir allt hvad som var oklart med ens klart. Om man kan sätta tro till Luie — rörande värdet af hans vitnesmål anse vi det vara vår pligt att icke yttra någon åsigt — har ett fartyg med namnet Osprey uppfiskat nå gra skeppsbrutna sjömän, af hvilka svaran den är den ena, och fört dem till Melbourne. Men då så förhåller sig, så är det alldeles nödvändigt, i rättvisans intresse, att nog grann undersökning anställes beträffande Luies föregående lif och noggrannheten i den berättelse han afgifvit. Om — för att vända om sakens nuvarande läge — mr Hawkins hade inställt ett vitne, som tagit på sin ed, att Bella sjönk midt i Oceanen. att vitnet hängde fast vid en hönsbur, att han såg fartyget sjunka, att han såg särskildt Roger Tichborne försvinna i djupet och att han, vitnet, efter att ha fiutit omkring några dagar, slutligen blifvit uppfi skad af ett främmande fartyg och landsatt 1 ett obekant land, från hvilket han just nyligen kommit tillbaka, om, säga vi, ett sådant vitnesmål blifvit afgifvet, skulle dr Kenealy hafva varit fullt berättigad attfordra ett nppskof för att anställa efterspaningar och han skålle ha försummat sin klients intressen, om han ej framställt en sådar anhållan. I korthet sagdt, alla skäl tala för de noggrannaste efterforskningar och vågot skäl finnes icke för att nu skynda på med en rättegång, som redan har pågått i etthundratjugusju dagar, ty om den räcker ytterligare en eller annan vecka, kan det ej betyda något. ; I fjorton dagar går allmänheten nu miste om de dagliga redogörelserna för den stora Tichborne-rättegången. Åklagarenhar visat att Bella sjönk med alle man och att ingen blef räddad. Lwuie har deremot vitnat, att några blefvo räddade, att bland dem var äfven svaranden. klagaren har bestridt trovärdigheten af Luies vitnesmål och har skickat särskilda personer: till Newyork i ändamål att bitföra vitnen för att gendrifva honom. Om vi ej säga med vitnet i Lika för lika: Nåväl, det här är fakta, villjag tro, så kunna vi dock säga: här är utgån gen gifven. Genom Luies vitnesmål är rättegången bragt till sin spets och allt intresse fästadt dervid. Skulle mr Purcell, som ut sindts på kronans vägnar, finna att han ej fått tillräcklig tid på sig för att fullborda sina efterforskningar, är det all anledning att förvänta, att det redan medgifna uppskefvot blir ytterligare utsträckt. Ba a a