derom, att, enligt hvad i gårdagsbladet nämndes, den i fråga varande kongl. propositionen angående åtgärder för betryggande af skogens framtida b-stånd och bevarande af lapparnes renbetesrätt inom Westerbotteus ce Norrbottens läns lappmarker, redan blifvit, i öfverensstämmelse med lagutskotteta tillstyrkande, af Första kammaren bifailen. Vi vilja hoppas att enahanda resultat skall vinnes äfven inom Andra kammaren och att förslaget sålunda skall blifva lag; men då åtskilliga bland denna kammares ledamöter måhända icke haft tilltälle att göra sig fullt förtrogna med den ganska invecklade frågan, tillåta vi oss att till tjenst såväl för dem som för öfriga bland våra läsare, som önska bilda sig en mening i ämnet, här återgifva den särdeles fullständiga och uttömmande utredning af ämnet som chefen för civildepartementet,. statsrådet Bergström, lemnat i sitt den kongl. propositionen bifogade anförande till statsrådsprotokollet. Detta intressanta aktstycke är af följande lydelse: Den allmänna afvittring, som i Westerbottens och Norrbottens län under en längretid pågått, är numera i båda länens kustland nära bragt till slut. De för denna afvittring och den i sammanhang dermed skeende skattläggning gällande författningar, som äro nådiga stadgan angåeude afvittringsverket i Westernorrlands, Westerbottens och Norrbottens län. af den 10 Febr. 1824, med deri vidtagna ändringar, samt skattläggningssmetoden af den 23 Aug. 1773 för Westerbottens län, hvari före år 1810 innefattades äfven det nuvarande Norrbottens län, äro ej afsedda för tillämpning i lappmarkerna. Enligt der före 1824 års stadga gällande nådiga instruktion för afvittringsrätten i Westerbotten af den 23 Maj 1780 skulle afvittringsarbetet börjas på de längst intill lappmarksgränsen belägna skogar och hemman samt derifrån fortgå till den mer bebodda delen af landet. I arbetets plan synes ej hafva ingått någon afsigt att utsträcka detsamma till lappmarkerna. Men år 1819 fann Eders K. M:ts befallningshafvande i Westerbottens län sig af omtanke för landets odling föranledd att till kauslistyrelsen och kammarkollegium inkomma med. förslag till skattläggningsoch utbrytningsmetod för länets lappmarker. anledning häraf och sedan emellertid 1824 års afvittringsstadga utkommit, blef genom nådiga brefvet deni9: Februari 1827 förorduadt, att Eders K. M:ts befotiningskafvande i Westerbottens och Norrbottens län skuile. efter föregån öfverläggning med hvarandra afgilva uuder yttrande angående nämnda stadgas tillimplighet för lappmarkerna och i sammanhang dermed föreslå lämpliga och nödiga förändringar och tillägg i den för lappmarkerna följda skattläggningsmetod. Sedan underdåniga förslag i ämnet från bemälda båda befallningshalvande inkosmmit, blef dock genom nådiga brefvet den 26 Mars 1831, i brist af medel, frågan om afvittring och skattläggning inom lappmarkerna tillsvidare uppskjuten. Frågan upptogs åter år 1841, då utsedde komiterade erhöllo Eders K. M:ts uppdrag att afgifva förslag till i i ringsoch skattläggningsstadga för Luleå lappmark. En sådan stadga utkom ock den 13 Dec. 1850; men innan densawma vunnit vidare tilllämpning, än att några förberedande åtgärder vidtagits, fann Eders K. M:t för godt, medelst nådigt bref den 28 Dec 1861, anbefalla Sin befallningshafvande i Norrbottens län att, så snart omständigheterna det medgåtre och i god tid innan de allmänna afvittringsarbeteua inom lär net ansåges böra till Luleå lappmark utsträckas, till Eders K. M:t inkomma med förslag till nyt stadga för afvittring och skattläggning i nämn a lappmark, hvarvid jemväl, efter samråd med Eders K. M:ts befallningshafvande i Wekterbottens län, borde tagas under öfvervägande, huruvida icke, för alla lappmarkerna inom ifråg varande två län, gemensamma grunder för d varande hemmans och lägenheters afvittring och skattläggning lämpligen kunde bestämmas. Vidare har, genom nådig remiss den 7 Febr. 1852, till Eders Kongl. Maj:ts Befaliningshafvande i Norrbottens län blifvit. för att i samsmanhang med nämnda ärende komma i betraktande, öfverlemnad en från Jockmocks och Gellivara socknemän inkommen underdånig ansökning om afvittrivgens fortskyndande inom dessa socknar, som jemte Qvickjocks annexförsamli tillhopa utgöra Lmleå lappmark. samt om trädesrätt för Jockmocks socknemän till ut: ning af skogseffekter från kronans marker inom socknen. Sedan under åren 1862—1871 förslag blifvit afgifaa dels af styresmannen för afvittringsverket i Norrbottens län till ny stadga för afvittring och skattläggning i Luleå lappmark, dels af Eders K. M:ts botallningshafvande i Norrbottens län till stadganden för lappmarkens afvittring och till skattläggningsmetod för lappmarkerna i Norrbottens län, dels af Eders K. M:ts befallningshafvande i Westerbottens län till stadga angående afvittring och skattläggning uti Westerbottens obh Norrbottens lappmarker och dels af landtmäteristyrelsen till stadga angående afvittring oeh skattläggning i de nämndarlinens lappmarker, äfvensom särskilda yttranden i ämnet inkommit ej mindre från omförmälda embetsmyndigheter och styresmannen vid afvittringsverket i Westerbottens län än från skogsstyrelsen och kammarkollegium; har jag låtit utarbeta förslag till stadga om afvittring i Westerbottens och Norrbottens läns lappmarker samt till förordning angående skattläggn metod för desamma; hvarefter såväl deröfver som rörande samtliga med afvittringen sammanLängande ämnen och särskildt i fråga om styvegsmännens vid afvittringsverket befattning uu derdåniga utlåtanden infordrats från Eders K. M:ts befalluingshafvande i de båda länen och slutligen, angående vissa hithörande frågor, från Jandtmäteriztyrelsen. En af de omständigheter, som för afvittringen i lappmarkerna påkalla särskilda bestämmelser, väsentligen afvikande från dem, som gälla för det nedre landet, är. att i lappmarkerna, jemte den i senare tider inflyttade bofasta befolkninen, finnes en stam af nomader. det lappska folet. som af ålder innehaft landet, och som betraktar hvarje odlingens framsteg såsom ett ingrepp i lapparnes ursprungliga rättigheter. Sannt är ock. att år 1671, då regeringen funnit åtgärder böra vidtagas för att förmå svenska och finska jordbrukare att nedsätta sig i lappmarkerna, har dåvarande landshöfdingen öfver Westeroch Österbotten låtit gifva lapparne tillkänna att, såsom orden lydde, Hans K. M:ts allernådigaste uppsåt är detta, att låta dem blifva vid deras land och fiskevattens. Tappar. nes urgsaala rätt till begagnande af Lapplands mark är ock genom flera författningar i viss mån erckänd. Genom 1673 års pläkat angående lapp: markernas bebyggande hänvisades odlingen till den jordmån, hvaraf la ne efter sin näringsärt inger nytta eller fördel sig kunde göra. Och den genom nådiga brefven den 3 Maj 1825 och den 26 Mars 1831 gifna föreskrift derom. att nybyggare och hemmansinnehafvare, hvilka å sina ängar och slåttermyrer icke förvara sitt hö iordentliga lador. utan lägga detsamma i stackar, skulle förse sådana höstackar med stadig och tät ärdesgård för ait dem emot åverkan af renTreaturen förvara. förutsätter rätt för lapparne till begagnande af de nybyggena omgifvande marker. Att likväl lapparnes ifrågavarande rätt stuudom blifvit för nära trädd, synes mig framgå Lland annuat af stadmandat 3 10 3 at 1520 Årg