I franska nationalförsamlingens session den 30 förliden månad började diskussionen om rapporten rörande de utgifter för försvarsväsendet, hvilka blifvit gjorda i Lyon under senaste kriget. Man visste, att dese Challemel-Lacour, hvilken efter eptemberrevolutionen blef prefekt i Lyon och hvilkens åtgöranden skarpt angrepos i rapporten, skulle tala denna dag, och trots det ruskiga vädret hade derför en ansenlig mängd parisare infunnit sig, likasom de fleste deputerade voro närvarande. Utsigten till att få åhöra en pikant diskussion tycktes dock komma att gäckas, emedan ett rykte hastigt spred sig inom församlingen att Challemel-Lacour vore sjuk, och som äfven Gambetta af sjukdom var hindrad att infinna sig, troddes att ingen diskussion skulle komma till stånd. Kl 2,30 infann sig Lacour i församlingen och kort derefter bHörjade sessionen. Kl. 245 uppsteg Lacour i tribunen under den djupaste tystnad, Han förklarade att han vore mycket illamående och matt och utbad sig derför den största tystnad, Han började med att förebrå undersökningskomiten,. att hon först föregående dagen i sista ögonblicket utdelat grefve de Segurs rapport (ur hvilken vi i går meddelade ett utdrag), hvars tillförlitlighet hvad hufvudsaken angår han bestred, ehuru han icke nu önskade diskutera denna fråga. Han vidrörde derefter de olika anklagelserna i rapporten mot den lokala admini strationen i Lyon och hennes sätt att gå till väga. Med mycken talang ochi ett fly tande, elegant föredrag sökte Lacour visa att han under fem månader varit nödsakad att styra Lyon utan att ha till sitt förfo gande någon del af ordningsmaktens van liga maskineri — hvarken polis eller trup. per. Han visade att staden Lyon, ett till håll för en drägg af det sämsta slag, plöts. ligen råkat i händerna på denna klass, och ERNELNOEPEE SE AETTANST IANA