med hvad mera eh konsterfaren byggfal stare kan anse nödvändigt för templets ar stärfiga prydande, Vi veta väl, att man genast skall iävända Hvarifrån skola medel tagas till all detta?... Det är samt, att kostnaden fö äfven den tarfligaste återställning a? Ur sala domkyrka ej skulle blifva vbotydlig men i vår tid, som kar berömma sig a mera allmän konstbildning och mera skry ter af sin kärlek för skön konst än någo föregående tidehvarf, bör väl den saken e väcka stora bekymmer. Utan tvifvel ha kyrkan sjelf tillgångar, om de också ej på långt när kunna mäta sig med Lunda-sy sterns. Med dessa tillgångar till fond och ab arbetet utan tvifvel kommer att förde las på flere år, tro vi, att, om ett upproj af vederbörande skedde till allmänheten ganska betydliga bidrag skulle kunna er hållas, Alla de, som studerat vid Upselz universitet och nu blifvit män i staten, de teologie, juris, medicine och filosofie dokto xer, som der promoverats, de talrika perso mer, som bivistat promotionerna och skådat templets inre och sublima prakt, ja alla ädla vänner af fosterlandet, dess stora minnen dess vetenskap och konst skulle säkert ej undandraga sig att efter råd och lägenhet beforåra ett så vackert företag... såframt icke landets representanter och fäder sjelfve skulle vilja taga denna angelägenhet om hand, ty den är onekligen en af de mest fosterländska och väl värd att understödja med lika mycket som annars anslås till en eller annan mil jernväg. Det folk, som hedrar sina stora minnen, hedrar sig sjelf, I Sverige finnes näppeligen något ställe, der så många stora minnen dväljas som i Upsala-dömen. Det förhåller sig verkligen så med detta tempel såsom C. J. Bergman säger i Upsala och dess nejder, att i Sveriges häfder gifves det ju intet tidehvarf, snart sagdt ingen märkligare person eller händelse, som ej der representeras af något betydelsefullt minne. Hedendom och kristendom; katolicism och protestantism; krigskonst, regeringskonst, skön konst och veten: skap hafva der likasom i ett svenskt pantheon samlat sina minnesvårdar: vi nämna endast Thors apokryfiska afgudabild, Erik den heliges silfverskrin, och de odödliganamnen af Laurentius Petri, Gustaf Wasa, Claes Christersson Horn, Magnus Stenbock, Bengt Oxenstjerna, Benzelierna, Polhem, Linn, Sergel och Sandberg. Vi kunna tillägga, att i samma dömehafva 15 af Sveriges konungar blifvit krönte, bland hvilka Gustaf I, Carl IX, Gustaf II Adolf, Carl X och Darl XI En gådan nationalhelgedom förtjenar sannerligen att presenteras på annat sätt än let nu gör för inoch utländingar. Detär pj värdt att tala om Sveriges fattigdom, Sverige kan dermed ej längre undskylla sig, och ju mera det aktar på sina stora minnen och af dem besjälas, desto större, okufligare och lyckligare skall det blifva.