till den åsigten, att oaktadt de verkligen storartade framsteg, som våra elementarläroverk i vissa hänseenden under ett par tiotal af år gjort (s. 1), det likväl finnes ett ondt för djupt rotadt för att kunna lappas (1) eller genom mindre (,?) particlla förändringar afhjelpas... En frän början och botten gående omgestaltning måste göras, 1) äfven om man skulle råka i strid med de inom pedagogiken, såsom det tyckes, hos oss allsvåldige tyskarnes åsigter (s. 7). Under så dana förhållanden är det, som förf. söker framställa några förslag till förändringar, som enligt hans öfvertygelse äfven skulle blifva förbättringar om de genomfördes. Meningarna hafva varit mycket delae om det sätt, på hvilket förf. löst sin uppgift. Från flere håll har nu föreliggande arbete fått mycket goda vitsord, under det å andra sidan många kunniga och erfarna skolmän fällt tämligen stränga omdömen om det samma och funnit det ganska bristfälligt både till form och innehåll. — Utan att vilja på något sätt söka förringa värdet af det goda, som möjligen kan finnas i arbetet, nödgas vi dock tillstå, att vi i hufvudsak dela den sistnämnda åsigten, och vi skola i det följande, under granskning af några ställen i detsamma, bjuda skäl för vår mening. Hvad då först beträffar kritiken af våra elementarläroverks nuvarande beskaffenhet, så begår förf. det felet att gång på gång sammanblanda föreskrifter i nu gällande lag och laga stadgar med anordningar, som tillkommit genom läroverkskollegiers beslutl eller bero af enskilda lärares undervisningsmetoder. Stundom gisslas dervid på ett fruktansvärdt sätt missbruk och fel, som numera näppeligen finnas annat än i författarens inbillning. Vi hänvisa särskildt : till sid. 29, 30, der det talas om latinskrifniogen, och sid. 37, 38, der fråga är om undervisningen i historia. — Om mängden af ändringsförslagen torde med fog kunnall. sägas, att de blefve försämringar, om de genomfördes. Hvad dernäst den formella sidan angår, skall en aldrig så litet uppmärksam gran: skare snart finna, att hr B:s stilistiska egenheter gå långt utom hvad mani våra dagar skäligen anser tillåtet i ett pressens alster. 2) Fel emot grammatikans och logikens allmännaste lagar finnas i stor myc kenhet och förekomma der och hvar till ett flertal på hvarje sida. Denna omständighet synes så mycket mer anmärkningsvärd, som herr B., hvilken är synnerligen nitisk uti att söka ästadkomma inskränkuingar i nu varande lärokurser för skolorna och derför framställer åtskilliga förslag till minskning af lärjangarnes arbete, dervid i eynnerhet gått härdhändt till väga mot svenska grammatikan och logiken. Man skulle kunna säga, att dessa båda ämnen utkraft en mnästan allt för sträng hämd mot förf. juat i det arbete, der han farit fram så obarmhertigt mot em, Äfven i öfrigt går herr B. ofta till väga på ett ganska utmanande gätt. Sina förslag framställer han så mycket hällre, som han anser det vara af vigt att flera uttala sig i den angelägna frågan om elementarläroverken, pä det att olika åsigter må framträda och drabba samman, I många fall är det likväl ej så lätt att få en sammandrabbning i gång, enär man saknar hvarje tillstymmelse till motiverivg af de framställda förslagen. Så heter det t. ex. å 41:sta sidan: Hvad filosofi — logik och antropologi — beträffar, har det alltid förefallit oss som borde antropologien tagas först och logiken, om den skall anses nödig, sist. Så lyder in extenso utredningen af den frågan. Nästan lika ordkarg, men fullkom ligt lika upplysande är förf. på talom geografiens ställning såsom skolämne. Derom finnes å sid. 39 följande utlåtelse: Den egentliga geografi-undervisniogen borde med elementarskolan 3) kunna afslutas. Inom gymnasialafdelningarna bör icke tillfälle saknas att under läsningen af historia och fremmande språk mera utveckla och fullständiga denna kunskap. Mycket ofta stödjer förf. sina förslag helt enkelt på sina önskningar, sia tro, sin inbill ning 0. doch sina, förkastelsedomar öfver stadganden i skollagen, läroböckers innehåll, lärometoder m. m. derpå, att han ickelyckats begripa, har svårt att fatta, ej kan inse grunden till eller lämpligheten af det eller det. — Man finner häraf lätt, att fältet för herr B:s reformsträfvanden mäste vara nästan obegränsadt. I detta arbete framställer han likväl endast några förslag tilll. förändrifigar 4). Vi kunna, gzasom redan är antydt, icke nu åtaga oss att hågot utförligare granska mer äu en ringa del af författarens arbete. Att vi dervid valt de stycken, som handla om undervisningen i modersmålet, beror först : och främst derpä, att ehuru författarens s. k. åsigter rörande detta ämne äro i ovan ligt hög grad skefva och derjämte sakua stöd af en grudlig motivering, de likväl sysas hafva väckt uppseende och vunnit en viss anklang. Funderingar af ungefärligen samma inonebåll och halt som herr B:s lära förekomma allmännare, än man skulle kunna tro. Helt nyligen gåfvo t. ex. åtskilliga tecken vid handen, ait det på ett visst håll var fråga om att, naturligtvis i all välme ning, rikta ett bugg mot svenska språket genom att försöka få det upptaget som Diämne till klassiska språk eller historia. Ännu finnas nämligen en hel hop godt folk, som MS oc or m 1) Detta väntar väl ock allmänheten af den nu nedsatta (!) skolkomit6n-, tillägger förf. i en not. 2) Några exempel må anföras: Vi hafva hört gamla akademiska lärare, som två å tre tiotal haft att teutera och exawminera till de särskilda examina. påstå.... (s, 3); — -Siå vi upp en tysk granmatika, så finnes i hvarje sådan till att böria med f?1 en liten satslära. I a hh 6 me År nn