EN GAMMAL KAROLIN.) Utsigten till räddning började ljusna för Dahlberg, då han af fursten blef i ofvannämnde egenskap antagen. Resan anträddes och de ankommo till Mitau i Kurland. Utom Dahlberg hade furst Vollkonski medtagit tre svenska för detta underofficerarei egenskap af betjenter. Vid ankomsten till Mitau fick Vollkonski, som var officer vid ryska armån, order att stanna der och strax derefter att åter inställa sigi Moskwa. Oaktadt de rikligaste löften han gjorde alla sina fyra tjenare att efter återkomsten till Moskwa förskaffa dem hustrur och göra bröllop för dem, hyste de dock under en skenbar glädje beslutet att undandraga sig dessa välgerningar. Samma natt beslöto de att rymma och styrde kosan åt Memel, der de trodde sig Kunna vara säkra. Efter sex dagars ansträngningar stötte de utmattade och uthungrade på en enstaka bondgård, hvarest de mot betalning erhöllo mat. Bonden som genast misstänkte dem vara fångar som rymt, började anställa frågor med dem, och då de märkte att han icke ville tro de: ras uppgifter, sade de sig vara tyskar som rymt ur fångenskapen och bådo horem att han som en sann kristen ville hjelpa dem att få återse sina anhöriga. Bonden tycktes dock icke hafva sålunda uppfattat sin kristendom, utan ville locka dem i fällan, hvilket också lyckades. Han inbillade dem för sådant hänseende atthans husbonde, en öfverste vid furst Sapiehas trupper, hade hjelpt många föngar på flyk ten och antagit en del vid sitt regemente köl 2 Aftonbl. JM 293, 295 (A), 297 (A) och