VE BA RK OS andanhålla det denna vigtiga gren af densamma. Åh, det talas svenska rundt härikring och de reda sig dermed, dessutom lära de sig väl sjelfva så småningom. Så ungefär var det svar jag fick. Jag öfversatte vårt samtal för professor Butler och han blef icke mindre förvånad än jag. Detta var den första yttringen af det be klagliga inflytande som Paxtonersynoden öfvar i dessa stater, som jag fick kännedom af. Det var icke den sista, och jag skall i sinom tid återkomma till ämnet. Rundt omkring den lilla kyrkan, samt i närheten af jernvägsstationen , voro små nätta hus uppförda, alla bebodda af svenskar, af hvilka tvenne hade välförsedda handelsbodar och de andre voro anställda såsom stadigvarande jernvägsarbetare, det vill säga, sådana som hade att tillse att banan alltid höllos i trafikabelt skick. De hade jord och trädgård till sina hus samt förtjenade dessutom frän 30 till 50 dollars i månaden. Den senare aflöningen tillkom förmännen. De lefde lyckliga och nöjda, försäkrade de, kunde lägga af för hvarje månad och flere af dem kalkylerade redan att efter så och så många år kunna återvända till Sverige med ett litet hopsparadt kapital. De berömde enstämmigt jordens godhet. Gödsling behöfde icke förekomma på 15 till 18 år, och afkastningen var i allmänhet från 20 ända upp till 34 bushels pr acre. Skogstillgången var visserligen sparsam, men deremot var det godt om stenkol, som endast kostade 15 cent per bushel. Vattnet var godt och vwvintrarne icke strängare än att boskapen kunde gå ute hela året om. Ingen af dem tillhörde den svenska församlingen, ehuru de bedde alldeles i närheten af kyrkan, at orsk, som de sade, att de icke tyckte om ordringen. På min fråga, om de hade kännedom af att i skolan icke meddelades någon undervisning i engelska språket, svarade de ja och tillade: Ser herrn, presterna äro rädda här att låta barnen lära sig engelska, ty kunna de det som unga, gå de snart öfver till någon engelsk församling, och det skulle minska prestens inkomster, ty han har visst betaldt af hvar och en församlingsbo! Från Stanton afgingo vi efter 4 å 5 timmars vistande derstädes till Red Oak, enliten 30 mil derifrån belägen stad om 2500 invånare, äfven liggande invid jernbanan, En liten täck bäck, med riklig växtlighet å ömse sidor om densamma, inneslöt staden å den ena sidan. Under hela vägen från Stanton till Red Oak möttes ögat, hvarest det stannade, af yppigt vajande majsfält, stundom i höjd uppgående till 11 och 12 fot. Trån Red Oak företog jag i vagn några utflykter tilli närheten boende svenska settlare. De hade endast varit i denna stat från 2 till 3 år, men voro redan i goda omständigheter och utgjordes till största delen af persover, som redan försökt sin lycka i Wisconsin och Illinois, men icke funnit sig belåtna der. Ett vackert skolhus hade de redan uppfört och voro just i färd med att samla ihop penningar till en kyrka. Klimatet och vattnet berömdes af alla, och hvad specielt det senare beträffade, så var det betydligt bättre påstodo de än iTllinois, der källvattnet var så hårdt, att man icke kunde tvätta eller koka i detsamma. — I staden fannos omkring 3 a 400 svenskar, en stor del deraf arbetare oci pigor, alla med goda rtjenster. Dessutom egdes stadens största specerifirma af en svensk, hr Malmberg, största möbelfabrik af tvenne andra, brr Johanson Bergström, hvarförutom i de större handelsbutikerna voro anställda flere svenska biträden. Det närgränsande landet består af. rolling präirie; öfverallt syntes vajande sädesfält och små täcka skogspartier förekommo tätt nog. Dagen derpå lemnade vi Bed Oak och voro efter 4 å 5 timmars resa invid Iowas vestra gräns, som till en stor del utgöres af den väldiga Missourifloden. Här var jernvägen slut och vi hade att å en af de väldiga 3å 4 våningar höga flodbåtar, som förekomma här i Amerika, passera öfver till flodens andra strand, då jernvägen åter vidtog Lika smutsigt om icke smutsigare än Missrvssivpis vatten är Missouris, hvaremot Platte Rirer, som just här mynnar uti Missouriy! nedför fullkomligt rent och klart vatten. Det var sätt egendomligt att se när. detta fiöt in i den smutsgula hufvudfloden, Det åröjde nemhigen ena ganska god stund innan nägon fullkorn lig sammanblandning hade egt rum, och innav dess såg det nästan ut som om man passer.t genom en i häftig rörelse försatt ostvassla Förgäfves spanade ögat efter några kanoter med fjäderprydda, röda krigare, och efter några från wigwams uppstigande rökpelare. Den tiden är längesedan förbi! Den rök visågo uppstiga kom från vackra farmerehns, som lågo här och der kringspridda, eller från frustande lokomotiver, som rusade längs efter flodens begge stränder; och i stället för de lätta, aflånga k:anoterna, framdrifna medelst svepåror af tar uerade rödskinn, med skalper isinagördlar, sågo Vi ordentliga, timrade, lastdryga båtär, lastade med jordbruksprodukter, och rodda af hvita män, och till råga på allt, när vi framkoromoe till andra stranden, möttes ögat af en hel stad, befolkad af hvita, som der drefvo fredliga näringar, som satte föga eller intet värde på krigisk ära, och endast sparsamt mjöto af den ädla jagten, men så mycket ifrigare hängåfvo sig åt de mera praktiska och gifvande, men af de fördrifna indianerna föraktade yrkena. Men så går det! Allt längre vesterut rullar oemotståndligt civilisationens våg, borteopande all den poesi, som kan anses ligga i ett djuriskt och förvildadt Jif, och det skall tvifvelsutan icke dröja många är till, innan den sista äkta indianen funnit en fristad i de jagtmarker, der hav icke vidare störes, hvarken af ångmaskinors pipaade eller de dofva slagen af nybyggaxnes yxa. I Platsmouth, så heter den lilla 4000 invånare starka staden, som ligger på Missouris högra strand, finnes endast fö svenska arbetare, och vi fortsatte derföre vår resa och ankommo mot aftone till Asklard; NN omMÅå wÅ sot