skulle göra oss simga. Men al allt det obegripliga, som vidlåder detta stycke, är dock ingenting obegripligare, än att det sålänge fått utgöra den officiella baärnaläran om just det sakrament, som bör röra Barren allrä itmdst, fåsöm det enda, hvaraf de ännu piifvit delaktiga. Låtom oss försöka åskådliggöra icke meningen, utan omeningen i detsamma, Här påstås, att det icke är vattnet som verkar uti döpelsen, utan Guds ord; som är med och när vattnet; och tron som omfattar detta med vattnet förenade ordet och derpå förtröstars. Då det icke är vattnet som verkar i döpelsen (hvad verkar egentligen vattnet, annat än att drifva vattenverk?) sä säges nu här, att det i första rummet är Guds ord; som verkar det; Hvilket Guds ord? måste lärjungen vara berättigad ätt fråga. Månne Guds ord i allmänhet? Om jög Uppläser hela gamla testamentet öfver vattnet, månne det är det som åstadkommer den. öfvernaturliga verkan uti döpelsen? Männe hela det nya testamentet? Månne det ena eller andra kapitlet af? en profets, evangelists, eller apostels skrifter, hvilket ailt kallas för Guds ord? Nej, här måste menas ett sperielt, enkom för döpelsen afde Cnds örd. Nå, hvilket är då detta? uther lemnar oss härom i ovisshet, då han beträffande döpelsen anför 2:ne olika gudomliga utsagor, dels frågande: Hvilket är detta Guds ord? hvarpå han svarar med anförande at instiktelseorden till dopet; delz frågande: Hvilka äro dessa Guds ord och löften? der han svarar med anförande af Marci 16: 16: Den der tror och blifver döpt, han skall varda salig ; men den der icke tror, han skall varda fördömd. ) En bådan fråga och ett sådant svar äro af det slag, som lemna läsaren I samma okunnighet som förut, beträffande den grundvigtiga frågan, hvad det är för en kraft som verkar uti döpelsen. Emellertid heter det om det verkande Guds ord, hvilket detta hi må vara, att det är med och när vattnet. Skall detta vara någon upplysning om, hvad det är för ett specielt Guds ord som menas? Skola dessa tilläggsorden vara upplysande, så måste blott beklagas, att icke något vidare tillägg sker, för att npplysa om hvad som menas med att orden äro med och när vattnet. Är det något bibliskt uttryck, så att det derutaf kan förstås? Nej, det är helt egendomligt Lutherskt. Bibeln talar visserligen om Ordet, som var när Gudi, men ordet som är eller var när valtnet talas ingenstädes om, Med detta mystiska som är med och när vattnet torde således Luther mena — om icke en unio mystica — helt enkelt (så vida ett sådant uttryck skall kunna kallas enkelt), att orden uttalas öfver vattnet, om hvilken Luthers verkliga mening dock hvarken jag eller någon annan kan vara förvissad. Ytterligare fortsättes: och tron, som omfattar detta med vattnet förenade ordet och derpå förtröstar. Af ordställningen är det icke lätt att fatta, att tron skall medverka med ordet, likasom det förefaller svårt att förstå hvad som skulle kunna menas med en tro, som omfattar ett ord, om icke dermed just skulle menas detsamma som förtröstar på ordet, i hvilket fall omfattar och : förtröstar icke borde sammanbindas med ett och. Vidare heter det: utan Guds ord är det blott vatten och ingen döpelse. Då detl åsyftade, för döpelsens verkan afgörande Gads ordet icke närmare bestämmes, måste l:! jag här stanna i en plågande ovisshet, huru! vida det dop, hvarmed jag sjelf blifvit döpt, eller hvarmed jag döper andra, kan varal! blott vatten och ingen döpelse; men så kommer fortsättningen: men med Guds ord ärl! det en döpelse, hvilken fortsättning är egnad att förbyta den förra ovissheten till säkerhet, liksom skulle hvilket Guds ord som helst i detta afseende vara tillfyllestgörande. Vidare heter det: det är ett nåderikt lifsens vatten. Der förekomma tvenne små ord, som tyckas utgöra uttolkarnes förtviflan: det är. Allt efter olika uppfattning bar man företagit sig att interpunktera meningen olika, antingen med intet skiljetecken efter det är, eller också med komma, eller också slutligen, såsom nu hrr komiterade gjort, med kolon, Det är trenne olika utväger att förklara hvad som i alla fall är dunkelt i de två små orden: det är. Utan skiljetecken skulle nemligen det referera sig till vattnet: med Guds ord är vattnet ett nåderikt lifsens vatten, Sätter jag komma — eller, för att göra det ännw tydligare. kolon, så blir det är intet annat än det vill säga, så att meningen blefve: med Guds ord är vattnet en döpelse, det vill säga: ett nåderikt lifsens vatten ete. Huru pu Luther menat det, torde i detta fall, som i ätskilliga andra, icke vara godt att afgöra. Och hvad Luthers egna mer eller mindre höglärda kommentatorer stannat i villrådigbet om, huru skall det nu lämpa sig för en barnalära? Ett nåderikt lifsens vatten — är detta ett klart uttryck, i stället för ett nådemeddelande och lifgifvande vatten? Ett bad till nyfödelse, är det så klart att detta skall betyda: ett pånyttfödande bad? Ny födelse i den Helige Ande, är det så tyd ligt, att dermed just skulle menas: ny födelse af eller genom den Helige Ande? Nej, hvarenda rad eller snart sagdt hvartenda ord i det anförda märkliga stycket är i högsta grad oklart och för ingen del egnadt att i en barnalära sprida ljus öfver det sakrament, som just företrädesvis skulle vara barnens. Och till och med ett sådant stycke hafva hrr komiterade oförändradt velat bibehålla! Hvad göres oss numera vitnesbörd behof? Är det icke klart att komiterade, som så uppfattat sin kallelse, af afgudisk vördnad för Luthers majestät. visat sidovördnad för förnuftets majestät i allmänhet och för det bräckliga barnförnuftets i synnerhet? Huru en barnabok för det nittonde århundradets barn alls icke bör skrifvas, det hafva de visat oss, men huru den nöjaktigt bör skrifvas finner man der icke mänga prof på. tminstone mäste undertecknad, till sin stora smärta, afsäga sig den förhoppningen att från ett sådant håll finna katekesfrågan så löst, att allmänheten och ett blifvande kyrkomöte dermed kunna finna sig belåtna. Och i det nu uttalade omdömet må man lika litet anse det ligga någon föråärmelse ) Då hyr lkamiterada akola färlklard hkyilkat nde nm lr AN mt 0 vt 8 RR RK AM MM Hm th Ok OM gr es PR