krhundrädens arbete; vi veta, att det bestå ende nästan aHtid sätter ett oöfvervinnerlig! segt motstånd mot det nya, just derför ati det bestående har sin rot i massans öfver tygelse och vanor. Vi erkänna det bestå ende i alla riktningar; den bestående eko nomiska lagstiftningen, de bestående for merna för produktionen, de bestående bild ningsförhållandena och det psykologiska förhållandet mellan samhällets olika klasser erkännes af oss som basis för reformen. som utgångspunkt för vår verksamhet; men vi afstå icke derför från reformen, från stri. den för en förbättring af förhållandena. Vi vilja icke hafva näringsfriheten upphäfd, icke löneförhållandet afskaffadt; men vi vilja icke för en doktrinär princips skull tåla de mest skriande missbruk och låta dem blifva ännu större. Vi uppträda för en lämplig, men med fast hand genomförd fabrikslagstiftniog; vi yrka, att ett så kalladt fritt arbetskontrakt icke skall i verkligheten leda till arbetarens exploiterande; vi fordra, att arbetaren skall hafva den fullständigaste frihet att yttra sig med vid uppgörandet af arbetskontraktet, till och med om han skulle framställa fordringar, som skenbart hafva en viss analogi med det gamla skråväsendet. Vi begära, att friheten öfverallt skall kontrolleras genom offentlighet, och att staten, der offentlighet faktiskt felas, skall undersökand8 träda emellan och kungöra resultatet utan att blanda sig i de ekonomiska företagen, Vi begära från denna ståndpunkt ett fabriks-inspektorat, ett bankoch ett försäkrings-kontroll-institut; vi fordra från denna ståndpunkt förnämligast undersökningar (enquetes) med afseende på den sociala frågan. Vi begära icke att staten skall gifva de lägre klasserna penningar till experiment, som måste misslyckas; men vi begära, att han på ett helt annat sätt än hittills skall verka för deras uppfostran och bilining och bekymra sig om, huruvida arbetsklassen lefver under bostadsförhållanden och arbetsvilkor, som nödvändigt mäste trycka den ännn djupare ned. Vi tro, att en alltför stor olikhet i fördelningen af inkomsten och förmögenheten, att en alltför förbittrad klass-strid med tiden äfven måste tillintetgöra alla fria politiska institutioner och utsätta oss för faran att åter komma under en absolutistisk regering. Blott derför tro vi, att staten icke likgiltigt får åse en sådan utveckling. Vi vänta af staten säväl som af helå samhället och hvarje enskild, som vill arbeta med på tidens problem, att de uppbäras af ett stort ideal. Och detta ideal kan och får icke vara något annat än det, att en ständigt större del af vårt folk kommer i besittning af alla de högre förmåner, som odlingen medföri bildting och välstånd. Detta skall och måste vara vår stora i ordets bästa bemärkelse lemokratiska uppgift, likasom den öfver ufvad taget tyckes vara verldshistoriens stora mål. BROTTET ET