t inmärkt väl förvalta sina egodelar. Hon är h telligent och aktad af alla, som lärt känna enne. Vid tretio års älder gifter hon sig. Hon tror sig tillräckligt känna sin man och älskar honom af hela sitt hjerta. Men det är menskligt att taga miste. Antingen har hon ej nog pröfvat fästmannen för att veta huru den äkta mannen skulle bli eller har fästmannen förstått så väl spela sina kort, att äfven den försigtigaste skulle hafva blifvit förd bakom ljuset — alltnog: den äkte mannen, hvilken bragt intet i boet, förskingrar hustruns stora förmögenhet och bringar henne på bar backe. Hvad har hon att göra mot något sådant? Ingenting! Den ogifta qvinnans rätt är betryggad. Den giftas deremot fullkomligt värnlös. I Första kammaren höjdes förliden fredag en röst, det var riksarkivarien Nordströms, som berörde just denna fråga. Han ville ej hafva giftomannarätten borttagen, såvidt ej på samma gång afskaffades mannens målsmannarätt, hvarigenom nu tillfälle beredes för denne att kunna huru han vill förfara med hustruns egendom. Vi äro för närvarande mycket glade öfver hvad svenska riksdagen uträttat i den förflutna veckan, men dermed är icke allt gjordt, som kan göras för qvinnans obestridliga rätt. Frågan om den gifta qvinnans eganderätt återstår ännu att lösa. Vi anhålla att få med det snaraste återkomma till ämnet och hänvisa emellertid till en väl skrifven uppsats, af signaturen L. N., i det för några dagar. sedan utkomna häftet af Tidskrift för hemmet,. BRESKEENE