allvarligt börjar bekymra de makthafvand i Berlin. Det är i synnerhet i de östr provinserna, som denna utvandringslusta gri pit omkring sig, och det till den grad, at man ansett nödvändigt att sätta en grän för densamma. Enligt berättelser från Pom mern och Westpreussen ligga hela kommu ner så godt som öde, och godsegarnes klago mål öfver bristen på drängar och pigo blifva ständigt allt högljuddare. Det ä tydligt — skrifves från Berlin till Augsb Allg. Zeitung — att dessa klagomål blot äro alltför grundade. Det förgår knappas någon dag, utan att hela skaror af utvan drare öfver Berlin befordras till Bremen för att derifrån inskeppa sig till Amerika Andra utvandringslystna taga vägen öfver Stettin eller Hamburg. Under det denna utvandringspassion kommer skeppsredarne i de större sjöstäderna till godo, göres derigenom icke blott ett intrång i vederbörande provinsers välstånd, utan äfven staten lider deraf, i det största delen af utvandrarne äro af manligt kön och befinna sig i militärpligtig ålder. Den preussiska regeringen tyckes nu vilja motarbeta denna utvandringsfeber genom ett slags gränsspärrning. Spenersche Zeitung bebådar att hädanefter i utvandringshamnarne kommer att vidtagas åtgärder för att anhålla hvarje tjenare o. s. vV., som utan uppsägelse och utan berättigande samt med åsidosättande af de i Preussen ingångna kontraktsförhållandena lemnar sin plats, samt vidare hvarje familjfader, som vid sin afresa efterlemnar sin familj i nöd, och slutligen enhvar, som befinner sig i militärskyldig ålder och icke är försedd med ttvandringstillåtelse, hvarpå vederbörande efter anhällandet åter blifva befordrade hem på egen bekostnad och med förlust af redan itbetalda penningar för öfverfarten. Sockneöreståndarne skola derjemte erhålla sträng illsägelse att icke meddela attester eller dra papper, som kunna befrämja utvanlringen. EESK