taga sitt säte i Paris. Utskottet berörd icke heller denna ömtåliga sak, oaktadt der låg mycket nära till hands. En diskussio uppstod angående den inre ställningen. Thier uttalade sig ungefär på följande sätt: Ord ning råder öfverallt. Förtroendet växer Affärerna gå åter. sin vanliga gång, oc ingenting föreligger, som kan gifva anled ning att befara, att landet skall låta uppe hålla sig i sitt reorganisationsarbete, som det arbetar på med så stor energi. Skat terna ingå regelbundet och statskasgsans till stånd är godt. Af större intresse voro pre sidentens yttranden om den utländska poli tiken. Han framställde förhållandet till Ita ien såsom välvilligt och erinrade om den försigtighet Frankrike borde visa i striden mellan konung Victor Emanuel och påfven. Vi böra icke såra Italien med nålstygn. skall han bland annat ha yttrat. Hvad Spanien beträffar, trodde Thiers, att det skulle stämma öfverens med Frankrikes egen fördel att understödja konung Amadeo, emedan den nya dynastiens störtande lätt kunde föranleda återupptagandet af den hohenzollernska kandidaturen eller bringa hertigens af Montpensier parti till styret. Angående Ryssland och Tyskland skall Thiers ha yttrat sig med större förbehållsamhet. Emellertid påstås det i korrespondenser från Versailles, att hans bekanta uttalanden den 30 i förra månaden om att Frankrike hvarken är isoleradt eller utan allianser stod i samband med en längre konferens, som han dagen förut haft med ryska sändebudet. Enligt presidentens förklaring i det permanenta utskottet kommer ingen blå bok med den utrikes korrespondensen att föreläggas församlingen. Thiers har nu i det permanenta utskottet bekräftat uppsägandet af den Franskbelgiska handelstraktaten, och flere tidningar vilja veta, att Frankrike ämnar uppsäga alla handelstraktater, som icke genom tariff-förändringar blifvit modifierade i öfverensstämmelse med Frankrikes financiella behof. TI stället för den belgiska -handelstraktaten ställer Thiers i utsigt en konvention med ett halft års uppsägningstid. Ind6pendance Belge anmärker i anledning häraf: Då Belgien exporterar mera till Frankrike än det importerar derifrån, hoppas franska regeringen, att Belgien skall gifva efter. Man förbiser emellertid, att handelstraktaten skulle ha gjort den nytta Frankrike har af sina förbindelser med Belgien tre gånger så stor, och attsistnämnde land till följd af sina produkters öfverlägsenhet, sina låga tullsatser och sina förbättrade maskiner utan svårighet skall på andra marknader finna den afsättning, som Frankrike nu till sin egen skada beröfvar det. Näst före nationalförsamlingens ajournering framlade Thiers ett förslag angående liqvideringen af de bördor kriset medfört. Dessa bördor, hvilka tillmmans uppgå till 535 millioner francs, o af två slag, utgifterna för krigsmaterielets reorganisation öch de summor som blifvit anslagna till ersättning åt de af fienden under kriget ockuperade departementen och åt de genom Versaillesarmåns-operationer skadade delarne af Paris. För de förstnämnda utgifterna, hvilka uppgå till 379 millioner och skola effektueras på fem år, ha vi redan i fredags redogjort. Skadeersättningarna beräknas till 106 millioner och de tyska ockupationstruppernas underhåll till 50 millioner. Regeringen föreslår nu, att man skall verkställa denna stora liqvidering utan att göra någon ny beskattning och endast med några obetydliga modifikationer af budgeten. Detta resultat skall uppnås genom underhandlingar om amorteringen och utvidgning af den sväfvande skulden. Man skall nemligen sälja 90 millioner af .de under de sista åren af amorteringskassan inlösta räntorna. Man skall sälja staten tillhöriga tomter i Paris för 35 millioner. Man skall kunna disponera öfver en rest af 75 millioner af de medel som anslogos för bestridande af underhåndlingskostnaderna för 1871 års lån. Slutligen kan man utgifva skattkammarobligationer för 335 millioner. Enligt enskilda bref till Paris från fabriksdistrikten i Frankrike har man der allmänt beslutit att ingifva en petition till regeringen mot tullen på råämnen. Man förbereder möten för att protestera mot upphäfvandet af handelsfördragen med England och Belgien, och det tros att denna rörelse skall utbreda sig öfver hela landet. Den 26 i förra månaden hade franska sändebudet i Rom, Fournier, som ett par dagar förut ankommit till denna stad, audiens hos konung Victor Emannel, och vid detta tillfälle vexlades de vänskapligaste försäkringar. Den i Florens utkommande tidningen Nazione berättar, att Fournier i de bestämdaste ordalag uttalat, att det var Thiers lifliga önskan att se Frankrike och Italien förenade i det hjertligaste och vänskapligaste förhållande. Konungen hade svarat i samma ton och tillagt, att valet af Fournier till Frankrikes representant i Italien var i högsta grad egnadt att nära förtroendet till att den uttalade önskan skulle oå i fullbordan, och att man kunde vänta bibehållandet af det goda förhållandet mellan de båda länderna i fredens intresse. Fournier skall också ha uttalat, att Frankrikes sträfvande nu endast kan gå ut på att hemta sig från de: olyckor det haft att utstå och att i sina egna krafter söka käl lan till sin storhet utan att söka skada andras storhet. Detta var just den politik Thiers rekommenderade. Pidningen Nuova Roma gifver en nästan liknande berättelse om audiensen och Kiberta uttalar sig mycket tillitsfullt om betydelsen af Fourniers ankomst och yttrar, att om han icke har någon annan uppgift än att förnya det ramla förhållandet mellan Frankrike och Italien, skall ingen diplomat få ett lättare arbete. Men äfven franska tidningar, såsom Journal .des Debats och Siecle, uttala sin tillfredsställelse öfver att Thiers ändtligen fattadt ett afgörande beslut i fråga om besättandet af den lediga ministerposten i Rom, och att hans val fallit på Fournier, som både är frisinnad i kyrkliga frågor och en varm vän af Italiens enhet. Vidare yttrar