SU ff SST CT oo SÖ Tf blifvande gemensamma voteringen kommer att besluta fisktullens upphäfvande. Mot utskottets förslag uppträdde i Första rummet hr Rydqvist, som visserligen förklarade sig gerna velat biträda detsamma, i fall derigenom någon nämnvärd lindring i pris å lifsförnödenheter kunde beredas konsumenterna. Men då tullen vore så högst obetydlig, ungefär blott 57 öre på en tunna sill, skulle dess borttagande säkerligen ej vålla den ringaste prisnedsättning för de fattiga, som köpa mindre partier. Vinsten skulle således stanna hos köpmännen, under det staten gjorde en förlust, som ingalunda kunde sägas vara obetydlig, då den i medeltal under de sista tio åren stigit till 112.000 rdr. På samma sida uppträdde hr Nordström, hvilken ogillade att man städse i frågor som denna kom fram med talet om de fattige, deras rätt och fördelar. Ingen statsekonom förbisåg så vigtiga omständigheter, men denna synpunkt borde dock ej göras till den första och enda. Hvad statsekonomen först hade att tillse vore att tillfällen till arbete funnes, så att hvar och en kunde försörja sig sjelf och fylla sina pligter mot staten, l: hvarigenom ensamt en sedlig ande hos folket.kan uppehållas. Men denna uppgift löses ej, då man låter produkter från alla håll : inströmma i landet och förminska arbetstillfällena. För öfrigt åtnjuter utländingen, som inför varor i vårt land, ett rättsskydd, hvarför staten har kostnader, till hvilka han fullt rättvist bör bidraga genom utgörandet af tull, ty ej bör väl endast de egna medborgarne draga alla bördor. Skilnaden mellan finanstull och skyddstull, hvarom ordades så mycket, hade tal. aldrig förmått uppfatta, ty de tendera emot samma mål. Slutligen förklarade han sig lika-.väl som någon annan känna till statsekonomiska teorier, men han kände ännu mera, nemligen att de ej alltid låta tillämpa sig. Samma åsigter uttrycktes äfven af hrr frih. Sprengtporten och grefve OC. G. Mörner. Frih,. Ugglas, som inom bevillningsutskottet reserverat sig mot denna punkt; yrkade också afslag på densamma, hufvudsakligen derför att fisktullen, som sista året uppgått till 136,000 rdr, var en god statsinkomst, hvilken föga betungade konsumenterne, och som det ej vore skäl att bortskänka i samma drag som man genom skyddsafgiftens nedsättning förminskat statsinkomsterna med 600.000 rdr. Ett annat skäl för dess bibehållande är att importen till stor del sker från Norge, och då fråga är å bane om ordnandet af handelsförhällandena de förenade rikena emellan, bör silltullen ej bortskänkas, utan bibehållas, så att dess upphäfvande en gång kan bjudas såsom vederlag mot borttagandet å norsk sida af spanmålstullen. Principielt hade dock talaren intet emot fisktullens borttagande, men skall det ske, borde intet undantag göras för detre ofvannämnda fiskslagen, som blott gåfvo en tullinkomst af 6 till 700 rdr. Ur finansiel synpunkt yttrade sig äfven grefve O. Mörner mot utskottets förslag. Det samma försvarades deremot med värme och talang af hrr v. Koch och Bennich, hvilka upplyste hr Nordström om skilnaden mellan skyddsoch finanstullar, af hvilka de förra är sådana som åsättas produkter, hvilka äro föremål för produktion inom landet och således stegra priset på äfven de inhemska produkterna; de senare åter sådana, som åsättas uteslutande importvaror för att bereda staten en inkomst, såsom exempel hvarå nämndes tobaksoch kaffetullarne. Den förre af dessa talare, hvilken just var motionär i frågan, hade hoppats att det skulle vara en öfvervunnen ståndpunkt att påstå det tul len ej betydde någotför konsumenterna och att vinsten på dess upphäfvande sktille stanna i köpmannens ficka, enär en förenklad samfärdsel måste bereda fördelar åt alla. Den senare ådagalade fullt tydligt att varans pris ej blott ökas med sjelfva tullafgiften, utan att såsom följder af den samma uppstå flere kostnader för frakt, transport och andra besvär, hvilka konsumenterna måste betala. Tullfria varor få nemligen införas till hvad hamn som helst i riket, men varor, som skola tullbehandlas, blott till orter, hvarest tullkammare finnas, hvarigenom fraktkostnaden ökas. Dessutom är konkurmera AA mA RN AS AR AAA An rensen köpmännen emellan ett säkert korrektiv mot faran att vinsten af tullfrihet å en vara skulle stanna i deras fickor. Såväl dessa talare som hrr J. J. Ekman och Wallenberg, hvilka äfven yttrade sig för bifall till utskottets förslag, bestridde silltullens inflytande å handelsförhållandena med brödrariket. Den vore allt för obetydlig för att norrmännen skulle vilja gifva någon eftergift i utbyte mot tullfrihet å denna vara. helst varan för oss-ären nödvändighetsartikel. Dessutom bör man ej inlåta sig på spekulationer om hvad som kan gagna eller skada ett annat land, utan blott tillse -hvad som gagnar oss sjelfva. Hr Bennich anmärkte dessutom att silltullen snarare vore gynsam för norrmännen än motsatsen, emedan de betala half tull mot andra nationer och såleledes, då Sverige ej sjelf kan fylla sitt behof af denna artikel, hafva en gifven fördel framför andra, som tillföra oss denna vara Med anledning af trenne inom Andra kammaren väckta motioner om ändring af gällande stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar och broar, hade lagutskottet hemställt, att riksdagen måtte 1 skrifvelse till K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes, så snart ske kan, låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till de förändringar i fråga om väghållningsbesväret i allmänhet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda. Deremot Hade utskottet afstyrkt tvenne af dessa motioner i hvad de rörde äfven byvägar. Utskottets förslag blef i dess helhet af Andra kammaren bifallet, den förra delen deraf dock först efter en stunds öfverläggning. Mot skrifvelsens aflåtande yttrade sig endast hr Helander, som, utan att vilja förneka behofvet af ett förändradt lagstadgande i förevarande hänseende, dock ansåg en skrifvelse derom till K. M:t så till vida öfverflödig, som den af 1869 års riksdag aflåtna skrifvelsen i samma ämne ännu ej hunnit af regeringen besvaras, men just för närvarande vore under RT 0 mA Ht oc C mt at oc et hr I EA bt mt i br Id fat tta oh pot IT Br rr ———— -—