Strödda underrittelser. Fornkunskap. . Märkvärdig runskrift. Kristiansunds Adresse ätjar. att adjunkten vid -Lerdog Realskolen I Biöstiansöund Bendixen under de två senaste somrarb6 snställt arkeologiska undersökningar i Nordmöre, hystvid det har visat sig. att dessa trakter ingalundä äro så fattiga på fornminnen, som man antagit. Det märkligaste rnöskriften på dessa trakter och en af de märkligaste i hela Norge trots dess skenbart obetydliga ienehåll är den, som står på ett berg, Runebjerget, hvilket störtar ned i Romsdalsfjorden, ungefär !, mil utanför Veblungsnes vid foten af fjellet Hundslöisa. KRunotha stå i en rad, jemnlöpande med hafsytan och tagefär 6 alnar öfver högsta vattenståndet. De höra till det äldsta slags runor (den äldre jernålderns runor), äro 6 tim höga, vackert och kraftigt inhuggna i fjellet, men äro nu till en del öfvergrodda med mosa och läfvar, Det är temligen vanligt, att resande läggå fill utanför Runebjerget för att se denna märkliga inskrift, hvilken står på ett så otillgängligt ställe, att män man har svårt att begripa, huru den kan ha blifvit inhuggen, i fall man icke tänker sig ett helt annat vattenståtid, än som nu finns... Stänker man vatten på berget. framträda de flesta runorna ganska tydt. Man har afskrifter af dem ända från första Iften af det förra århundradet, men alla äro ner eller minårs felaktiga, och många gissningar a varit framställda om de mer än 1000 år gamla unornas betydelse. (Sammanställda i Stephens stora runverk, 1:sta delen.) I somras ett år selan löste Bendixen en del af inskriften (Annaler for hordisk Oldkyndighet for 1871) och senaste soininaten lyckades det honom att taga en fulltändig och älldelss noggrann afskrift genom att lättra ända upp till ställer, hvilket, så vidt man et, ingen har gjort före hotokt, och stycke för tycke afteckna de särskilda. dragen. De 13 ruorna gifva blott ett namn och ingenting er: IIRILAR VIVILA (Eiril, d. v. s. jarl, son af Viva), men de egna runoch namnformerna, vilka här ej kunna närmare återgifvas, inskrifens höga ålder vek ieke minst stället, der den r anbragt, skänka der et eget intresse. Derill kommer, att den sprider ljus öfver andraj. nskrifter, hvilka med hjelp af denna ktunna lätwre förklaras. Samma namn återfinnas i två ofska runskrifter, Bystenen (Erikar) och Tunetehötr (Vivar) och två svenska i Järsberg och indholm. Man känner blott en inskrift, som : knar denna i dess egna plats, nemligen den, : om är huggen i en brant fjellvägg, 5 å 6 alnar fver vattnet, Framvaren i Vanse på Lister; jen denna är nästan oläslig, åtminstone är den e löst. Allmänt uppgifves det, att en runcrift skall stå på Hegrebjerget innanför Thingoldvaagen; men de föregifna runorna äro blott rvittringar i ett qvärtslsger, som sticker fram graniten.