oh 0 USD Ve AKER TR SR SATIR FANODe DEREN ) Om öfveransträngning i skolorna. j (Korresp. från Göteborg.) i Göteborg den 1 Mars 1872. I För några få år tillbaka bildades i Göte I borg ett läraresällskap, bestående till stör Ista delen af lärare såväl från härvarande Istatehs elemehtarläroverk som från privat I skolorna, Man hade visserligen långt förut lumgåtts med tanken på ett dylikt sällskaps bildande, men denna tanke hade af det stora flertalet lärare ej omfattats med större intresse, än att mån hyste klena förhoppningar om att kunna bringa det till stånd och befarade att det ej skulle blifva särdeles långlifvadt. Förhållandet här på platsen var, i likhet med hvad vi haft tillfälle iakttaga på flera andra ställen, att umgänget lärare emellan var ganska inskränkt, och att de, som något närmare umgingos, slöto sig till hvarandra mera på grund af likhet i lynne och tillfälliga omständigheter än af behof att utbyta åsigter och erfarenheter inom det pedagogiska området, hvilket måste anses som desto märkligare, då ingen nitisk och för sin sak intressad lärare gerna kan undgå att märka, det hans egeh erfarenhet är otillräcklig och att han derföre har behof af att göra sig till godo äfven andras. Hvarje lärare uppfattar efter sitt skaplynne elevernas olika individualiteter och anlägger i enlighet med denna uppfattning sitt undervisningssätt. Ofta utöfvar härvid förut fattade åsigter, oriktiga förutsättningar och en mindre öfvad psykologisk blick ett missledande inflytande; och vi känna lärare, som förklarat, att de efter åtskilliga års verksamhet kommit till åsigter öm tuändervisningen, hvilka varit ej endast betydligt afvikande från utan till och med motsatta dem, från hvilka de i början utgingo. Genom utbyte af åsigter och erfarenheter lärarne emellan förebygges sådant; åtminstone föranledas derigenom lärare att se saken från olika synptinkter och att ej blindt och tan kritik lemna sig åt sin egen ingifyelse. Det var under sådana förhållanden ganska glädjande att farhågorna beträffande bildandet af i fråga varande läraresällkap visade sig ha varit ogrundade. Redan från början af dess tillvaro blefvo sammankomsterna, då ej särskildt missgynnande omständigheter mellankommo, talrikt besökta och fortfara ännu att vara det. Den senare delen af dessa sammankomster upptogs vanligen af den sociala afdelningen, som beredde tillfälle för yngre och äldre lärare från de olika iroverken att lära närmare känna hvarandra, utbyta meningar och tillsammans tillbringa hagra stunder af skämtsam. och glad sällskaplighet. Den betydligt drygare brorslotten af sammankomsten var deremot förbehållen den mera seriösa afdelningen, då för skolan och undervisningen vigtiga frågor behandlades med både sakkännedom. och lifaktighet. Debattörer saknades ej. . Lektor Lindeberg, känd för sitt eleganta och precisa föredrag; lektor Blomstrand, ständigt färdig att knäcka kasus i de mest fnasiga frågor: lektor Henriques och rektor Leffler, representanter för den humoristiska ansatsen; rektorerna Winkrantz, Johansson och Schaller ; dr Ullman m. fl., alla erfarna och nitiska skolmän, bidrogo hvar i sin mån till sakrika och utredande diskussioner; och i rektor Heurlin hade sällskapet en routinerad och på skolfrågornas område hemma stadd ordförande. Emellertid hade professor Kjellberg 1869 inom Upsala läkareförening hållit ett föredrag om vården af den växande ungdomens fysiska och psychiska helsa, i hvilket han påstod, att en högst betänklig och förderflig öfveransträngning egde rum inom våra sko: lor, Visserligen hade vid tillfället häremot protesterats af professor Glas och provineialläkaren Lundblad, hvarjemte prof. Hedenius sagt, att han ej ville yttra sig hvarken för eller emot, så länge inga föregående undersökningar blifvit anställda eller statitiska fakta förebragta. Professor Kjellberg publicerade sitt föredrag utan att, hvilket vi-anse honom ha bort-göra, vidfoga nämnde herrars protester. Och så fingo vi en vacker dag obemängd i oss den satsen, att, om man med uppfostran fortgår på den nu inslagna vägen, kan vårt folk ej länge ega bestånd såsom sjelfständig lem af europeiska folkfamiljen. Det skall då komma en tid, då intellektuel och moralisk slöhet skall utgöra vårt individuella kännemärke, och då bland oss nordisk kraft och mandom endast skola vara historiska begrepp utan motsvarighet i verkligheten. Det kan ej väcka någons förundran att sådana ord. verkade uppskakande på föräldrar och målsmän. Alla mammor och pappor togo till att betrakta och granska sina älsklingar med uppmärksammare blickar än förr. Och hvad som brukar vara förhällandet med inbillningssjuka, nemligen att de hos sig upptäcka symptomer till alla möj