slögeri med staters medel i fråga om jernyägs nidersökningart. Här vöre dotk det särskild: hållandet, att bånat skulle förbiäda de båd brödrarikena och att staten tödan I en RSA åtit undersöka den. Såsom grundregel ville ta mellertid uppställa den satsen, att, då state skall bygga banan,, undersökningen tillkomme staten. men dereffot den enskilde, 43 detärhan som skall bygga. ; Hr Lithner. Motionären hade antagit såson ifvet, att riktningen måste blifva den afhonon öreslagna. Derom voro dock redan nu tankarne delade, och för sin del beklagade tal., att frågar blifvit för tidigt väckt 57h derigenom ett frö gif vet till oenighet mellan norrlädäisterke, som annars alltid gjort sig kända för stor emignct då fråga varit om jernvägsanläggningar. Om tal: således icke Kutde annat än motsätta sig motionärens fölslar, så gällde det i. grad i fråga om hr Almqvists fika slag, hvilket tal. fann alltför sväfvande. Yrkade bifall till ntskottets utlåtande. Hr Almqvist kunde icke medgifva, att frågan vore för fidigt väckt. Dröjer man, hände det lätt, att fiktningen fö tra stambanan i dess fortsättning blefve Hostän ö komme man för sent med denna 5 icke tal:s mening, att med sitt förslag uppväcka sttiligheter. men en sansad täflan orterna emellan kunde aldrig skada. Mot utskottets behandling af frågan måste tal. slutligen göra den anmärkning. att den tydligen utvisade att utskottet oriktigt uppfattat dess puvarande ståndpunkt. Hr our; Man häde haft anledning hoppas, att riksdagen skullc iöt ett eller ännat År vara befriad från jernvägsstrider. — Emöllöttid kunde det ej förvåna, att enskilda motioner om jernvägsbyggnader fortfarande framkomma, ej eller att norrländingarnes ltittills rådande enigij ågor är på god väg att försvinätt har det alltid gått. Så snart n.i hemorten, har det blifvit vand i hår och knit i stfupö; . Med allt skäl unde man derför antaga. att den mönin; rad, som nu gifvit sig tillkänna, endast vore ex vag början af hvad som komma skall. Allt letta låge dock i sakens natur och vore ingening att undra öfver. Mera förvånande vore då .en ohbestämdhet, som spårats hos de utskottssdambter, vilka r såken atyrat sig, synnerlist hos hr L. O. Latssöti, I hvars fösonnöment icke kunde finna den ringästö lIögik, Varö ig då han säger, att staten skall bekosta tinder: ökningen äfven i den föreslagna riktningen, deratt den gjort det i en annan, eller då han, i id deremot, uppställer en allmän regel för unersökningars bekostande. Kanske hans mening fven vore, att staten skall bygga, derför att en beköstat unders ren? Yrkade g å motionen. Så vd Hr 0. Wikström trodde, att staten icke ällöast såg Norrlands. utan äfven sitt eget intresse Il godo, om den beviljade det begärda anslaget. Tal. yrkade bifall till. hr Almqvists förlag, igsrom mycken split och oenighet norrlänemellan skulle förcka 2 örnfeldt ansåg riksda; ejlänkömst ir undersökningens bekostande för det närvainde så mycket mera obehöflig, som man kunde itaga, att, om jernvägsbyggnaden verkligen ommer till stånd, tillräckliga medel skola anås äfven till undersökningen. Arh5ll om bifall ti kottets hemställan. Genom votering bifölls utskottets förslag med 9 röster mot 42, som voro för hr Almqvists.