at jhänder derför ofta, att mera älsösnds fästes a )de ecklesiastika frågorna, än vid rena skolt nZ0r; derunder subordinerar ett skolråd med fö samlingens kyrkoherde såsom sjelfskrifven or förande, hvartill slutligen komme, att folkskol lärajne utbildas vid ett sominarivm, som stå under presterlig ledning och hvårest såledös u bildningen måste blifva presterligt ensidig. At -jdenna öfvervägande ecklesiastika makt tål ni gon motvigt, derom vore tal. öfvertygad, och d en. sådan kunde vinnas genom motionärens fö i lslag, verå allt skäl att lyssna till detsamma. nn) Hr Ljanggren protesterade till en börj ,. Sina embetsbröders vägnar mot hr Törnfelts fö: dömande af de pietistiska rörelserna, emedan de måste af. hvar och eh erkännäs,. att de, som be ; känha sig till dessa sekter, i allmänhet äto li k -jvade af en varm tro, härrörande af en stark kär .Ilek till den hel. skrift. Synnerligast i sådan t frågor vore fördragsamhet och ömsesidigt re a Spekterande af olika åsigter en oafvislig pligt Rörande det föreliggande ärendet var tal: tatko. den, att inspektionen, sådan den nu är uppfyller hvarje rättmätigt dböptöltt, fram påde kan ställa, och att derför ingen förändring vor af nöden. Hr Asker. Det föreliggande utlåtandet inne hölle en mening, som kanske icke borde lemnas utan all nppmärksamhet. Det heter nemlige! der, att utskottet har sig bekant, attregeringen vid tillsättandet af folkskoleinspektörer i de li der labdstiöget, anslagit medel till särskilda in 1 Ispektöters allötins, icke tiotat att fösta hillig afseende på landstingens framställda önskninga rörande utnämning af desse inspektörer. Ut skottet har dermed anvisat en utväg för lands , Itingen att bereda sig just samma rättighet, son Jmed motionen afses. Så hade man ock förfari 1i Gefleborgs län, der redan sedan flera år till I baka landstinget aflönar trenne af detföreslagna inspektörer, ovh derna skordning hade.visat sin I ytterst helsosam i sina verkningar. örslagei upprättas af trenne af landstinget deputerade. På den vägen kunde således hvilket nästing som helst förvärfva sig den rättighet, som med motionen åsyftas, och det vore ej för mycket begärdt, att landstinget, för att vinna den, måste ådagalägga ett verkligt intresse för folkskolans utväsklirk, fiol mod holeg Tal. sade sig icke vilja i den föreliggande frågan framställa något bestämdt påstående. Hr Carlen önskade i folkskolans eget välförstådda intresse bifall till reservanternas förslag. Landstingen skulle då ej längre kunna undandraga sig att visa intresse för folkundervisningen, och med detsamma vore åt denna institution ett nytt stort mål gifvet. Motionen innebåre ett. sträfvakdö. ehuru I sitt uppslag medeoreradt, i den riktning, som åsigterna om folkskoleväsendet redan tagit på flere andra håll. Så har man från Berlin hört berättas om en stor strid, som i dessa dagar pågått om skolans emanciperande från kyrkans inflytande. Detta borde vara oss oh maning, ktt i til gifva vika för de anspråk som förr eller senare skola göra sig vika en sådan strid. Bifall till reservanternas förslag yrkades vidare af hrr Joh. Jönsson, Uhr och Granlund. Statsrådet Wennerberg instämde på det uttryckligaste i reservanternas förslag. Han förklarade sig snse reservanternas begäran så bilis och till sitt omfång så inskränkt, att det skulle vara beklagligt, om icke vid densamma fästades tillbörligt afseende. Denna begäran afsåge nemligen dels att inspektörernes årsberättelser hädanefter skola öfverlemnas ej blott till domkapitlen, utan äfven till landstingen, dels att från landstingen förslag skall infordras för tillsättning af fölkskölvilispektörör, HP statsrådet kunde ej finna, att gehom sådana anordningar den ringaste svårighet skulle uppstå och han ansåg det icke allenast billigt, utan äffen ihögsta grad önskligt, att förslagsrätten öfverlåtes till Iandstipgen, hvarigenom det skall blifva K. M:t en möjlighet, utt utse personer, till hvilka såväl regeringen som kommunerna kunna hysa fullt förtroende. Att genom en ihstruktion gilva landstingen fättighet att befatta sig med underviskingehs öfvervakande, skulle för dem blifva en helsosam påminnelse om deras pligter i detta hänseende. Hr statsrådet omhämnde vidare, att regerin: gen varit betänkt på att vidtaga förindringar i inspektionsväsendet och att den i sådant hänseende infordrat utlåtanden från landstingen. Af dessa framginge att. åsigterna om inspektionen äro mycket olika. Ej mindre än 7landsting förklarade, att inga ändringar i nu varande anordningar borde vidtagas, under det att inom de öfriga, som önskade förändring, meningarne voro delade, huravida inspektionen borde pppåragas åt nn som egde annan sysselsättning eller ej. mekligen skulle det vara till fördel, om till inspektörer kunde erhållas personer, som helt och hållet egnade sig åt denna sysselsättning, men lerför fordras, att en helt annan aflöning kan bestås dem, än den nuvarande. Derigenom vunnes äfven den fördelen att kyrkan fingeostördt behålla sina tjenstemän, något som synnerligast ander nu rådande prestbrist vore att sätta stort ; värde på. Då emellertid hvarken af motionen : er af utskottsutlåtandet framginge, att missåste man fästa så mycket mera äfseende vid ad som med motionen och den vid ntskottsbotänkandet fogade reservationen egentligen åsyftas. nemligen att hos landstingen väcka och unlerhålla ett verkligt intresse för folkundervisninrens stora sak. Smtligen ville hr statsrådet fästa uppmärksameten derpå, att K. M:t är oförhindrad att vid illsättande af inspektörer helt och hållet förbise lomkapitlens förslag, hvarpå exempel gåfves i n helt nyligen skedd inspektörsutnämning. Ej Her hade Tegeringen visat benägenhet att lemna spektörsbefattningarne uteslutande åt prestmän, y redan nu utgjordes mera än halfva antalet af ekmän. . Utan votering bifölls derefter reservanternas örslag. gällande äfven här i landet, och derigenom undje skulle råda med de inspektörer vi nu ega,l!