fö som tylw VELASLaGCP TOT GeSS Undernall och sikade derför afslag på den framställda begäran. Statsrådet Leijonhufvud sade sig icke hafva något att tillägga till hvad hr Palander och Posse i frågan anfört, utan ville endast fästa uppmärksamheten på, att här hvarken vore fråg: gra större anläggningar, ej eps öm ut g äf de redan befintliga verkstäderna. Det gällde endast att genom deras centralisation förekomma de dryga transportkostnaderna, som nu i så väsentlig grad fördyra hvarje reparation, och att i ett enda kus förena de särskilda verkstäderna, på det arbetsbefälhafvaren må kunna lättare öfverraka arbetets gång. IHyad beträffade faran för. er kunde derna, irkö fåra ed säfäeles Hop, å tigkingon vife äl uppföra den nya byggfn 4 sten och förse den med jerntak, samt ssutom eldsläcknmingsanstalterna på platsen äro väl ordnade. Hr Jan Andersson i Jönvik yrkade äfven bifall på det man hädanefter må undgå den för. lust i tid och penningar, som ovilkorligen måste blifva en följd af de nuvarande arrangementerna. Hr O. B. Olsson yrkade deremvt gislåg dels af den anledning, att så stora ans nyligen beviljats för Carlskronas befästande. att någon tids rast väl kunde behöfvas, dels emer talaren vore öfvertygad, att arbetena alltid a dyrare, om de skola utföras på stöt erik: Ftäder, än öm nod bögöglar sig är enskilda perRdäera, ktir Carlsund. Då handelsflottan, som Tepresenterar ett vida större antal fartyg än örlogsflottan, kan reparera vid de enskilda verkstiäderna, såg tal. ej något skäl, hvarför icke äfven kronans fartyg skola kunna det, och att kronan skall uteslutande för eget behof underhålla dyrbara reparationsverkstäder, kunde aldrig blifyna annat än en stor iisstushållniug, då inga tepaFationsverkstäder bära sig såsom blott och bart fårlatig, Hvad nu den ifrågavarande anläggninZen särskildt beträffade, så vore den af alltför små dimensioner, för att kunna vara afsedd för annat ändamål än reparationer af mindre omfång, och det: skall derför blifva omöjligt att hålla den i jomn gång. Under sådana förhållanden kunde tal. icke fatta röta otsåken, hvarför man skall likasom frakta att reparera vid : de enskilda Verkstäderna, synnerligast som dessa Fönom den nyligen beslutna jernvägen till Carlskrona kunna nås på några få timmar och dessutom äro i tillfälle att utföra arbetet till ofrntligt mycket bättre pris, än hvad som någonsin kan blifva faliet vid kronans verkstäder. Tal. anhöll på de anförda skälen om afstag på utskottets hemställan. a . Hr L. 0, Larsson ansåg den föregående tal:s ord böra tillmätas vitsord 1 den förevarande fråan. Tel, röpeterade de redan förut mot föränringen anförda skälen, såsom den ringa utsig-! ten till afkastning af den i alla händelser ofnllständiga verkstaden, bristen på skydd mot fiendt-: ligt anfall o. s. v.; men framför dessa skäl satte ! tal. det skadliga inflytandet af statens nppträr ; dande såsom konkurrent till den enskilde industriidkaren. ; Yrkade bifall till sin reservation. : Hr Hierta ville ej framställa något bestämåt! yrkande, men ansåg att de enskilda verkstäderna i emellan redan nu en helsosam och tillräckligt stark konkurrens är rådande, utan att staten be5 höfver komma emellan och ytterligare öka den. : Slatligen talade hr Granlund för bifall, hvaremot afs. 25 yrkades af hrr Lars Ersson, Hjelm ! och Jöns Pehrsson. i I Y e 1 I l t t d g Genom votering beslöts, som kändt är, den föreslagna förändringen med 90 röster mot 83. Folikskole-inspektörers tillsättande. Kammarnes tillfälliga utskott JM 1 hade uti afgifvet utlåtande afstyrkt en af hr Per Nilsson från Kristianstads län afgifven motion derom, att åt landstingen i hvarje län må uppdragas att föreslå tre, för insigter, redbarhet och intresse för folkskolan välkände män, boende inom länet, och att chefen för ecklesiastik-departementet för!h högst fem år förordnar en, eller om behofvet ilt de större länen sådant påkallar, tvenne af dessed att utöfva inspektion i alla inom länet varande e folkskolor samt derom årligen afgifva berättelse lh till kendstinget och vid inspektionsperiodens sluti till ecklesiastikministern. ; Mot utskottets beslut hade reservation blifvit l anmiNd, såväl af dess ordförande, hr Aälersparre, som ock af hrr. S. Magnusson, A. Persson f och Nordenskiöld på hufvudsakligen det skäl, att landstingen utan tvfvel ega en större personalkänaddom, än som kan tillmätas domkapitlen. tet erhölls först af hr Per Nilsson, som sökte visa, icke allenasti svårigheten för domkapitlen att alltid finhaln lämpligg personer. wtan äfven huru inspektions: 8 8 d väsendet, sådant det nu är ordnadt, bidrager att betaga landstingen allt intresse för den stora saken och likasom gör dem oansvarige för de skadliga inverkningar, som blifva en följd af en missvårtad folkuppfostran. Det vore visserligen !k sant, tt landstingen redan nu epa rätt att för-q ordna egna inspektörer jemte statens, men, oaf-t sedt att denna dubbla uppsättning af tjonstemiän vore i ekonomiskt hänseende en förlust. medförI de den, såsom erfarenheten visat, icke alltid 1 önsklig enhet och samverkan. På dessa skällp yrkade tal. afsl å utskottets hemställan och y ifall till sin motion. Med honom instämde hrri A. Persson, O. Jönsson i Kungshult och Sam k Jonsson, si Hr Pahm framställde åtskilliga anmärkningar mot förslact, hvilket tal. ansåg redan till prin-In cipen förkastligt, alldenstund det icke kan varat klokt att uppdraga åt en menighet eller korpo-lif ration, att utse sina egna kontrollanter. Öfverj lätes det åt landstingen att upprätta förslag till si folkskoleinspektörer, skulle sådant alstra stora!uq tvistigheter inom kommimerna, emedan förslagen icke vore att betrakta såsom blott och bart så-g dana, utan snarare såsom råd, ti Tal. yrkade bifall vill utskottets hemställan, Hr Törnfelt redogjorde för sina åsigter omly pietismens rätta värde, och beskref med mycken p utförlighet en historia om en folkskolelärare, ti som någon tid varit besatt. Rörande den före-g, varande frågan gjorde tal. den anmärkning, att!h då landstingen äro värdiga att utse ledamöter js till riksdagens Första kammare, det vore märk m värdigt, om ej åt dem skulle kunna anförtros 8 äfven det uppdrag, som nu vore i fråga. h Hr Gumaelius ansåg fackskolan vara en angeh; lägenhet så vigtig, att den väl tarfrade sina Mm egna målsmän. Det vore visserligen antagligt m att fertalet landsting skulle hålla sig till de År personer, som för närvarande åtnjuta förtroendet y, af att vara folkskoleinspektörer, men, om någon här skulle vika, den ene för den andre, så vore vi det i främsta rummet kyrkans representanter. le hvilkas inagtende redan nu går allt för långttf; på flera håll. 8 Yrkade bifall till reservanternas förslag. Mm Hr Adlersparre ville, utan att derför underkänna de nuvarande inspektörernas förtjenster, e instämma med motionären, öfvertygad, som tal. gt vore, om nödvändigheten af att landstingen erhålla ett obligatoriskt intresse för folkskolan, a emedan den icke förr kommer att åtnjuta först troende hos myndigheterna och hos folket. — Dåls folkskoleväsendet vore en kommunernas angelä-! k genhet lika väl som statens, vore det klart, att!uw dessa båda myndigheter böra gemensamt yakajlst öfver henne. Hvad landstingens förmåga i detta re hänseende anginge, så måste den sättas utom pa allt tvifvel, och regeringen skulle med all säker-så het i de aflandstingen upprättade förslagen, af ta hvilka den för öfrigt ej vore bunden, erhålla en lg god ledning för sitt omdöme. m Yrkade hifall till sin reservation. Hr Nordenskiöld instämde med. föregående; tal. och yrkade bifall till reservationen. Det sj vore enligt tals föfmetrande nödvändigt att på sa något sätt inskränka det stora inflytande, pe ö sterskapet för närvarande utöfvar på folkski 2 att ban fald må RNA RA INET