STOCKHOLM den 6 Mars, l! lack En akademisk befordringsfråga. IL Inom utgången af den ånyo faststälda ansökningstiden hade såsom sökande till adjunkturen i franska och italienska språken anmält sig docenterne Ling och Kempff samt fil. är E, W,. Geijer. Hr Ling aflade nu intet nytt prof för att ytterligare visa sin kompetens till tjensten, och hr Kempff fullföljde ej heller denna gång sin ansökan, hvaremot hr Geijer utgaf en afhandling på franska språket, åtföljd af några italienska teser samt höll de båda föreskrifna profföreläsningarna. Hans afhandling blef af professorn i ämnet, hvars mening i dylika fall alltid blifver fakultetens, bedömd med betyget non sine laude approbatur, och profföreläsningarna med vitsordet till fakultetens nöje. När frågan den 15 Mars 1871 förekom i fakulteten, anstälde professor Hagberg mellan de båda återstående sökandena en jemförelse, hvilken i allo utföll till hr Geijers fördel. Det ämne, som han valt för sin disputationsafhandling, hvilken bar titel Etudes sur les memoires de Philippe de Comines, lofordades såsom synnerligen passande för en väl afrundad behandling inom ett mindre utrymme. Ling deremot hade ej på minsta sätt styrkt sin större kompetens nu, än vid förra ansökningen, utom det att han till sina ansökningshandlingar vidfogat en tryckt skrift, den förut omnämnda Handlingar rörande tillsättandet af den lediga adjunkturen i franska och italienska språken vid Upsala universitet. Denna skrift, i hvilken hr Hagberg nu satt sig in, ansågs dock snarare hafva förminskat än ökat hans kompetens; och framkom hr H. nu med en ännu vidlyftigare kritik, än den 1869 afgifna, öfver såväl Lings afhandling som försvaret för den samma i Handlingarna. Det slut. hvartill hr H. efter den långa deduktionen kom, var att hr Geijer var fullt kompetent, då deremot hr Ling, som ej enligt kanslerens uppmaning i den förra gången omnämnda skrifvelsen till konsistorium, om utsättande af en ny ansökningstid för adjankturen, begagnat sig af tillfället att fulltyga sin kompetens, nu förklarades för inkompetent till platsen. Hr Nyblom, som ansåg att hr Geijers aflagda prof blifvit allt för högt bedömda, kunde icke medgifva dennes afhandling något företräde framför Lings. Den afhandlade ett jemförelsevis lätt ämne af ganska ringa betydelse för lingvistiken i sin helhet och, om den företedde en någon jemnare språkbehandling, berodde detta just derpå, att ämnet ej gaf anledning att fördjupa sig i några svårigheter. Hr Säve förenado sig med hr Hagberg, förklarande Ling på grund af det ofvan nämnda kanslersreskriptet för inkompetent, hvaremot hr Ångström, som 1869 förenat sig med dem, som föreslagit hemställan till kanslern om ny konkurrens till platsen, nu förklarade sig så mycket mindre kunna anse kanslersbrefvet beröfva Ling hans kompetens, som kanslern ej egde att om den samma yttra sig. Hr Spongberg ansåg äfven Ling för inkompetent, men detta på grund dels af språkets duliga behandling, dels af den af honom sedermera utdelade och till ansökningen vidfogade pamfletten, hvarmed naturligen menades hans offentliga bemötande af professor Hagbergs anmärkningar. Fakultetens majoritet förklarade likväl Ling kompetent, och angående Geijers befogenhet uppstod ingen meningsskiljaktigbet. Den 13 Maj förekom frågan till afgörande i akademiska konsistoriet, vid hvilket tillfälle hr Hagberg var frånvarande till följd af meddeladt uppdrag att såsom censor närvara vid mogenhetsexamina vid elementarläroverken. På grund häraf ansågs ett af honom insändt skriftligt yttrande ejkunna tagas i betraktande, mot hvilket beslut hrr Spongberg, Glas och Sundevall dock anmälde sina reservationer. Vid motiverandet af sina åsigter afgåfvo hrr Laudtmansson, Nordling och Nyblom utförliga yttranden öfver de sökandes kompetens, ingående i jemförelser öfver deras ömsesidigt ådagalagda skicklighet, hvilka utföllo så, att de tilldelade hr Ling första och hr Geijer andra rummet på förslaget. Hufvudskälen voro dels de förut väl vitsordade insigter, som hr Ling i sitt ämne ådagalagt, dels den större vetenskaplighet, som hans specimen för adjunkturen ansågs bevisa, dels hans försvarsskrift mot professor Hagbergs anmärkningar, genom hvilken han ansågs hafva vederlagt de flesta af dessa. Hr Myrberg föredrog äfven Ling på grund deraf, att han speciminerat i båda de språk, som utgjorde den i fråga varande platsens ämnen, hvaremot Geijer, som på italienska endast utgifvit några mindre teser, af honom förklarades inkompetent. En dylik förklaring rörande Ling afgafs af hr Säve, i ett af honom ingifvet skriftligt votum. Hr Cornelius, som 1869 ej ansett Ling kompetent, förklarade honom nu derför, ehuru hanlföredrog Geijer. Samma omdöme afgaf hr Spongberg, som endast på grund af aktning för professorn i ämnet (? !) förklarade äfven Ling för kompetent Hr G. Svanberg hade inlemnat ett skriftligt yttrande, hvari han på grund — dels af den tvekan med afseende å Geijers skicklighet, som hade väckts genom professorns i ästetik i fakulteten uttryckta åsigt att de Geijer för profven :meddelade betyg voro allt för höga, dels af Lings förut afgifna prof å skicklighet och specielt hans längre och väl vitsordade lärareverksamhet; dels slutligen af den opinion om dennes duglighet, som ansågs ligga deri, att deputerade för de vid universitetet studerande tilldelat honom ett Wallmarks stipendium — ansåg Ling ega företräde framför Geijer. Rektor, professor Angström, hade af en nr Br An ——————