De i går hit ankomna franska tidningarne sysselsätta sig nästan uteslutande med frågan om tullen å råämnen och om diskussionen rörande denna fråga den 18 dennes, då regeringen led sittförsta nederlag. Hufvudintresset denna dag fäste sig vid PouyerQuertiers anförande. Finansministern betonade, att Frankrikes åkerbruk vore i behof att skyddag mot den utländska konkurrensen, och förklarade, atttullen å råämnen vore en demokfatisk skatt. Tinansministerns tal gjorde dock icke något synnerligt intryck på församlingen, lika litet som Thiers anhållan, att öfverläggningarne om tullen å råämnen skulle förklaras slutade, förmådde henng att fatta något beslut i den vigtiga frågan. Dehna församlingens fasta hållning mot regeringen har sannolikt till en stor del sin grund i den mängd petitioner och deputationer i antiprotektionistisk anda, hvilka bestormat församlingen med uppmaningar att icke gifva efter för Thiers och Pouyer-Quertiers vilja. Sålunda fidner man af de senaste franska tidningarne, att de af en massa handelskamrar afsända delegerade den 19 dennes hållit ett möte i Versnilles, hvarvid antogs en resolution af innehåll, att nationalförsämlingen, på grund af Nandelskämrarnes nästan enhälliga ogillande af regeringens handelspolitik, ofördröjligen måtte tillsätta ed komit för att granska alla de förslag, som blifvit väckta rörande tullar och skatter, och att koititen, med skyddande af åkerbrukets och handelns intressen, skulle föreslå utvägar att åstadkomma de af behofvet fordrade 250 millionerna: Denna resolution underskref8å af en mängd deputerade, och som man ser, utgjorde densamma grundvalen för Ferays förslag den 19, hvilket gaf anledning till det budskap, i hvilket presidenten och hans ministrar ingåfvo sin afskedsansökan. Om krisen den 19 och 20 veta de senast ankomna franska tidningarne ännu icke någonting, men af ett utförligt telegram i Times om diskussionen och voteringen den 19 finner man, att det är i yt tersta högern och högra centern, som regeringen räknar sina anhängare, hvilka emellertid, som man vet, icke äro tillräckliga för att bilda majoritet. Redan den 19 på aftonen hade Thiers i nationalförsamlingens förmak högt tillkännagifvit sin afsigt att inlemna sin afskedsansökan. Thiers hållning gent emot det franska folkets uppfattning af de finansiella frågorna och den ifver, hvarmed han blandar gig i hvarje angelägenhet, som förekommer till diskussion i nationalförsamlingen, ge Journal des Debats anledning till följande skarpa, men befogade anmärkningar: I ett af. sina senaste tal gaf hr Thiers oss en fantastisk skildring af de motiv, som förmådde Robert Peel att bryta med det skyddssystem, som dittills blifvit tillämpadt för jordbruket i England, och för hvilket han länge uppträdt som en ifrig försvarare. Den af Thiers gifna förklaringen öfver Robert Peels handlingssätt försatte under fjorton dagar de engelska tidningarne i det briljantaste humör. Då den store engelske statsmannen sålunda ändrade åsigter, härrörde det deraf, att han var en verklig stätsman, som icke trodde sig ha gått till botten af hvarje fråga; som hade klart för sig att intressena kunna modifieras, att samhället undergår förändringar och att nya tider fordra nya lagar. Hr Thiers deremot har sedan tretio till fyrtio år tagit sin orubbliga position; han har ständigt bekämpat jernvägarne; han tror icke ännu på tillvaron af ångbåtar, och då fabrikanterna komma och säga honom, att den tid, som erfordras för att tullbehandla varorna och bestämma drawbacken, gör att ångbåtarne afgå, innan man hinner få godset ombord, så är detta ett argument, som icke influerar