vid afdunstning afsätter sitt salt, skulle enli dena hypotes Medelhafvets vatten blifva allt saltare, hvilket ingalunda är förhållandet. Man har gissat, att saltlager kanske bildade sig å dess botten; men lodningarne besanna ej denna förmodan. Dessutom bör man ej endast undersöka det, som försiggår vid ytan i Gibraltars sund; länge har man också antagit, att det kunde finnas en under-ström, som ginge mot vester i motsatt riktning mot den vid ytan befintliga. Undersökningar, som anställdes under expeditionen med Porcupine visa, att i sundets smalaste del strömmen ännu på 100 famnars djup går inåt Medelhafvet, men endast med hälften så stor hastighet som vid hafsytan, att på 250 famnars djup finnes en ström, som går ut ur Medelhafvet i Atlanten, och att man på 400 famnar återfinner denna samma mot vester gående ström, ehuru den då eger förminskad hastighet. Då man undersökte vattenprof, tagna på olika djup, fann man på 100 och på 250 famnar vatten ur Atlanten, men på 400 famnar vatten ur Medelhafvet. Dessa jemförelser stödde sig naturligtvis på tätheten och graden af sälta. Genom ett egendomligt undantagsförhållande befanns vattnet tätare på 250 än på 400 famnars djup, hvilket bevisar, att en ström nog stark der finnes att bortföra ett tungt lager och att hindra det sjunka till följd af sin tyngd. Genom sådana undersökningar på fere ställen af sundet och på olika afstånd från dess midt har man kommit till denna slutsats: Medelhafvets vatten, koncentreradt genom afdunstning, återvänder beständigt med den åt vester gående strömmen i Atlanten, som låter det passera ett från öster till vester i sundet lutande plan, så att Medelhafsvattnets öfvermått och täthet derigenom hålles inom behöriga gränser. Här finnes således två oupphörligt verksamma orsaker: tyngdkraften och solvärmen. Den sistnämnda kraften sänker oupphörligt Medelhafvets yta. Men allt efter som dess yta sjunker, tvingar tyngdkraften Atlantens vatten ini Medelhafvet. Emedan Medelhafsvattnet eger större täthet såsom något saltare, uppkommer å sundets botten en rörelse från öster till vester, emedan det tätare vattnet till och med på en horisontel yta flyter mot det mindre täta. Det är således en verklig cirkulation, som försiggår och som på ytan drifver vattnet mot öster och vid botten mot vester. Rörelsen skulle upphöra, om Atlanten vore ett haf af helt små dimensioner, och en beständig jemnvigt skulle då uppkomma; men Atlantens vattenmassa är lan jemförelse med Medelhafyvets; Atlanten kan betraktas som en till sin nivå och täthet oföränderlig reservoir, i stället för att båda dessa saker variera på andra sidan sundet. Det finnes inhaf. som eng att bestyrka denna teori, t. ex. Östersjön och Nordsjön. Östersjön mottager en ofantlig massa sött vatten och afdunstar föga, till följd hvaraf den har benägenhet att stiga, men utgjuter sig i stället genom Öresund och Bälterna. På samma gång som det finnes ytströmmar, gifves det äfven underströmmar, kommande från Nordsjön, ty Östersjön har en benägenhet att blifva mindre salt, följaktligen att förlora i täthet, hvaraf följer, att Nordsjöns tätare vatten närmare botten flyter in i densamma. Detta är det motsatta förhållandet mot det i Å Medelhatfvet rådande. De strömmar, som utgå ur Östersjön, finnas vid ytan, och de dit, flytande vid botten. I Medelhafvet deremot är afdunstningen oerhörd och de deri utmynnande flodernas söta vatten mer än uppväges af afdunstningen; man ser också den deraf följande slutsatsen bestyrkt af de faktiska T förhållandena. Medelhafvets vatten är saltare än Atlantens, men till följd af den här omnämnda cirkulationen hålla sig skilnaderna inom trånga gränser. T Också har doktor Halleys hypotes ej blifvit bestyrkt, utan tyngdkraften återställer den genom solvärmen beständigt störda jemnvigten. Åtlantiska hafvets vatten eger en medeltäthet af 1.0265 i de spanska farvattnen. Det vill säga, att ett Tmått, som fyldt med destilleradt vatten vägde 1 kilogram, skulle fyldt med hafsvatten väga 1,0265 kilogram. Dessasiffror ådagalägga tydligt, hvarför simmare lättare hålla sig uppe i salt än i sött vatten. Militäriskt, Förenta staternas krigsmakt. Den nörd amerikanska armens nuvarande effektiva styrka uppgifves af krigsministern Belknap utgöra 30.000 I man, officerarne inberäknade; det löpande årets I krigsbudget uppgår till 32,416,000 dollars. Ma0 Jrinministern Y esonm uppräknar i sin årsberättelse 179 krigsskepp, af hvilka 40, fördelade på flere eskadrar, befinna sig på främmande farvat-Iten. Flottans underhåll kostade sistlidet å 19,260,000 dollars. Undervisningsväsen. Högre boktryckeriskola i Leipzig. Tyskland är fackskolornas fädernesland, och Leipzig, hufvudsätet för den tyska bokmarknaden, kunde lieke sakna en anstalt för boktryckeriarbetares TI besöktes si undervisning. Sedan två år finns det också en sådan inrättning, hvars lärare examinera och undervisa alla de gossar-som låta inskrifva sig såsom gån i yrket. Under hisåret 1870—71 olan af 217 lärjungar, som arbetade vid 32 tryckerier och voro ördelade i 8 klasset: 165 af dem voro sättareoch de öfriga tryckarelärlingar. Undervisning meddelades i tyska språket, latin och grekiska, så mycket som är nö ig för en god yrkesutöfning, SR mekanik, beskrifvande geometri samt manuskriptoch kor