att icke synas partisk eller allt för mycket upptagen med egna affärer. Äfven en stockholmsbo har kanske icke trott att han sjelf tänkt på riksdagen, då han för tillfället intresserat sig för Fra Diaovlo eller Nerkingarne, Klädeshandlaren och hans måg och hvad teatrarne för öfrigt kunnat bjuda innan tjugondedagen ännu dansat julen ut. Och likväl har just riksdagens annalkande varit den förflutna veckans förnämsta att icke säga enda sysselsättning. Derom kunna ni vara öfvertygade, som bo mellan Ystad och Haparanda och gerna; såsom vi förmoda, erfara något nytt från Stockholm. Riksdagshuset har profvats utoch invändigt. För att visa huru stark man är just i sin svaghet, sin naturligtvis med orätt befarade svaghet, har man bygt på en våning precis der palatset skulle hafva visat tendens att sjunka eller gifva sig af långt utöfver tyngdpunkten. Vidare har en porticus, täckt spatsersgång, blifvit uppförd för nödig motions skull under motionstiden. Man har gjort ännu mycket mera på det folkets majestät må hafva det beqvämt och angenämt under omsorgerna för värt väl, såsom konferenssalonger och konferenskabinetter, nya trappor, genom hvilka uppkomsten blir både snabb och lätt, stundom kanske knappast märkbar, underlättade förbindelser öfver allt och en hel mängd nya dörrar, som bereda förat ej anade utvägar samt göra reträtten fri. Det hela tyckes vara ganska lyckadt. Nu få vi se hvad representanterna sjelfva göra. tskilliga af dem anlände redan i den förflutna veckan. Huru se de ut? Åh jo, ganska respektabla. De flesta hafva lagt något på hullet, en följd af det goda året, säges det. Det är för öfrigt icke särdeles lång tid sedan vi sågo dem, men äfven blott några veckor kunna åstadkomma förändringar. Om vi skulle gå till Kung Carl? säger en representant. — Nä-ä, svarar den andre, si jag går aldrig till Kung Carl. — Men det är fråga om öfra våningen med den charmante kocken, upplyser den förste. Låt oss gå till Sveden, anhåller den andre. Och så begifva de sig till Hötel de Snuåde, som alldeles icke är något hotell, men fortfar att vara en förträfflig restaurant med stora rum och små rum, allt efter gästernas smak, beqväm och hygglig, och der man kan ganska väl sätta sig in i en riksdagssituation. Sugde vid Drottninggatan är icke främmande för det politiska lifvet och liksom vi nu tala om hvad som för sjutio och ättatio år sedan tilldrog sig i de små glada samqvämen på Mon Bijou i Kungshacken, der man i våra dagar sjunger psalmer på latin, franska och ryska, eller på Beckers värdshus vid Norrtullsgatan så skola våra efterlemnade tala om detsom passerade eller som man tror passerade på Sugde under Carl den femtondes regering. Nå väl, under den förflutna veckan repeterades på Sugde ett och annat, hvarom det ännu är för tidigt att tala, men som väl i sinom tid kommer i dagsljuset. Det hörde till riksdagsförberedelserna. Till dessa förberedelser hörde äfven att omkring hundra unga tjenstemän af den extraordinära sorten öfvade sig i fingergymmnastik, icke offentligt t på Suede, utan privat på kammare. Det ärl4 de hundra, som söka inträde vid riksdagens kansli. Förr i verlden voro dessa många hundra, men tiderna förändras och extraor-y dinariernas förhoppningar och farhågor med if dem. E Hur långt bar ni kommit i edra bemödanden? frågade vi härom dagen en aflc I 1 S våra unga vänner, som söker att blifva kanslist i en af kamrarne. Jo, nu återstå mig endast de mekaniska öfningarne, svarade han ganska beiåten, som det tycktes. q De mekaniska öfningarne! Vi tänkte på t de glada och ihärdiga bearbetningarne medl glaset i hand på bondeståndets klubb i forna 1 dagar. Men det var icke något dylikt deniy unge mannen afsåg. De tiderna äro för alltid förbi. Jag har genomgått de fyra rörelserna för fingrarne, fortfor kanslist-kandidaten. Jag har spärrat ut fingrarne så mycket som möjligt, låtit dem sedan falla ned mot den stora tumfingermuskeln och tryckt dem hårdt mot densamma, bibehållit handen en stund i denna ställning och tryckt tummen mot pekfingret. Den rörelsen har jag upprepat 40 gånger. Sedan har jag gjort ett par andra ganska svåra öfningar och hållit fingergymnastik med tummen samt frigymnästik med handleden. Nu återstår, som sågdt, de mekaniska fingeröfningarne, och jag har just för det ändamålet skaffat mig tre cylindrar för hvarje hand, tre qvart tum långa och en hel tum i diameter. Jag tror neg att det skall gå bra Vi veta icke, huruvida fingergymnastik ännu är-obligatorisk för dem som söka inträde vid ka mrarnes kansli, men, skämt helt och hållet sido, nog borde herrar kanslister sysselsätta sig dermed. Det är en alldeles förträfflig öfning, sem stärker handen i otro lig grad och gör att man kan underkasta sig äfven det kolossalaste, mest ansträngande skrifarbete. Probhatum est, tillägga vi för egen del. Ännu gifves det icke någon fingergymnastik-lokal i Stockholm, så vidt vi veta, men en sådan kommer kanske att inrättas. Violspelare, pianister och skrifvare af alla slag skola då der sammanträffa. Det bör blifva em rätt vacker samling, Tills vidare öfvar mar sig hemma efter den ganska tillräckliga anvisning, som meddelas i en på hr Askerbergs förlag här i Stockholm utkommen bok af Edwin Ward Jackson, öfversatt af hofkalligrafen Berggrån, redan förut bekant såsom skicklig skriflärare och den som hos oss infört korkpennskaften, de förträffliga tingestarne, genom hvilkas hjelp pennan nu löper nästan af sig sjelf öfver papperet och gör stilen både lättflytande och angenäm, någon gång till och med ganska pikant. Under det riksdagsmän och kanslistkandidater flitigt repeterade på sitt håll, fortfor Stora teatern att lika flitigt repetera på sitt. Den flygande holländaren är ännu icke färdig. Det vill säga att nog äro artisterna på scenen och i orkestern i ordning, till och med redan för någon tid tillbaka, men det RQ RQ mm KH FRA DD HB DO vt fö Ft mA AM kt Fr RO kr DO — HR MR PD PR Ak RR cc OomeÅerosom