Hr Sundberg helsade derefter kammaren med följande ord: Mina herrar! Icke efter egen önskan, utan genom omständigheternas makt qvarstår jag ännu såsom representant och skall, på H. M:t konungens nådiga befallning, för sjunde gången intaga Andra kammarens talmansstol. Detta är allt hvad jag har att säga om mitt nya och fullkomligt oväntade inträde på den gamla platsen. Får jag der äfven behålla kammarens gamla förtroende orubbadt, så vill jag med glädje och tacksamhet fullgöra mina skyldigheter. Då vi, mina herrar, den 7:de sist förflutne Okt. här åtskildes, voro de närmast föregående dagarnes strider ännu i ett friskt och sannolikt hos många derjemte i ett obehagligt minne. Detta minne har kanske icke heller sedermera hunnit att under den korta mellantiden mattas och förblekna; men den gemensamma fosterlandskärleken torde dock hafva väsentligt förmildrat sinnesstämningen och i tysthet beredt den väg, hvarpå det af alla eftersträfvade målet snart kan uppnås. Mer än en klok man har derföre med rätta sagt, att det vore väl, om den omtvistade delen af försvarsfrågan tillsvidare finge hvila, FÅ ingendera sidan lär kunna hoppas att taga jen andra med storm. När den fredliga uppgörelsens stund en gång är inne, skall det no blifva klart, att hvarken striderna eller uppskofven varit fruktlösa: t framtiden måste troligtvis äfven de många anära stora samhällsfrågor, som länge varit under utredning, öfverlemnas. Flera af de komit4er, som med dem varit sysselsatta, hafva visserligen antingen redan afslutat eller äro i det närmaste färdiga med sina arbeten; men i båda fal1en är vederbörandes franskning ännu ofullbordad och förslag från K. M:ts sida följaktligen icke att för närvarande vänta. Ofta förspörjes klagan öfver denna långsamhet, utan att de klagande likväl alltid gjort för sig tydligt huravida en större skyndsamhet varit möjlig eller ens önskvärd. Festina lente, gå varsamt tillväga, är en ganska förträfflig grundsats för lagstiftningens område, eftersom en gammal bepröfvad, om ock med brister behäftad lag är vida bättre än en ny, som vid tillämpningen ej visar sig hålla profvet. . h Medvetandet af att i nämnda hänseenden en afvaktande ställning för tillfället är både nyttig och nödig har på senare tiden icke sällan föranledt den bekanta frågan: hvad skall då denna riksdag egentligen göra? Det är I sjelfve, mina herrar. som skola besvara henne, och jag är öfvertygad, att svaret skall blifva lätt funnet. Samhållsorganismen underlåter nemligen aldrig att giva sina mångfaldiga behof tillkänna samt åkalla representationens understödjande och förbättrande verksamhet. Finnes blott den goda viljan, så finnes nog också för henne tillräckligt utrymme att i gerning visa sin välsignelsebrinande makt. På henne ensam vågar äfven jag förlita mig, då jag nu går att utöfva den ansvarsfulla befattning, som blifvit mig ombetrodd, och vördsamt anhåller att fortfarande få vara il eder vänskap innesluten. Första kammaren skred redan i dag till val af sekreterare, hvartill med alla afgifna röster utsågs riddarhussekreteraren Brakel. Andra kammaren beslöt verkställa sekreterareval vid början af torsdagens sammanträde, under hvilket båda kamrarne skola utse ledamöter i talmanskonferensen, kansli deputerade, komiterade för utseende af kamrarnes kanslioch vaktbetjening samt de le damöter, som skola ha inseende öfver hvar dera kammarens ekonomi. Vidare beslöts, att valen till de ständiga utskotten skola af båda kamrarne förrättas om lördag. Slutligen infunno sig två öfverstekam marjunkare och inbjödo på öfligt sätt kam rarne till plenum plenorum på rikssalen ; morgon efter den i Storkyrkan hållna guds tjenstens slut;