STOCKHOLM den 13 Januari.iz Större delen af de tal, som hållas af detsi engelska underhusets medlemmar på möten lat af valmännen före öppnandet af en ny par-laf lamentssession, äro till form och innehåll så b: lika, att det icke lönar mödan att särskildt redogöra för dem. Ett undantag härifrån utgör dock ett tal af markisen af Hartington, minister för Irland, hvilket hölls den 5 dennes i hans valkrets Radnar i Wales. Hans uttalanden voro i synnerhet riktade mot det irländska partiet. Detta parti, som bildat sig under de båda sista åren och hvars lösen är Home Rule (inhemsk styrelse, d. Vv. 8. ett irländskt parlament för rent irländska angelägenheter), arbetar under ledning af den bekante advokaten Isaac Butt med hela den ifver, som man i Irland alltid ådagalägger, när det är fråga om att oroa den engelska regeringen. Icke allenast inom sjelfva Irland, utan i alla stora fabriksstäder, der en talrik irländsk befolkning finnes, föranstaltas demonstrationer och hållas möten för att väcka irländarnes entusiasm för det nya programmet. Sådana möten ha nyligen hållits i Leeds och Liverpool. Mot de öfverdrifna partianspråken uppträdde lord Hartington med den största bestämdhet. Hvad Irland angår, anmärkte han, gäller det i synnerhet att lägga i dagen två egenskaper: fasthet och ihärdighet. Vi måste med fasthet undertrycka alla försök till uppror. Vi måste skydda lif och egendom och icke tåla några planer, som kunde leda till osäkerhet inom eller till och med delning af detta stora rike. Vidare måste vi visa ihärdighet genom att låta det irländska folket förstå, att vi lika så litet vilja öfverlemna åt detsamma och presterna att uteslutande förfoga öfver skolväsendet, som vi i England vilja lemna det i händerna på försvararne af den konfessionella skolan. Inom den irländska pressen råder mycken förbittring öfver ministerns tal. The Freemans Journal ser deruti det bästa bevis på, att Irlands angelägenheter icke kunna styras af ett främmande land och protesterar i synnerhet mot Hartingtons påstående att den irländska rörelsen småningom skall försvinna af sig sjelf. Dylika yttranden, säger tidningen, skola endast bidraga till att sammansmälta alla samhällsklasser i Irland till ett nationelt helt och göra den irländska rörelsen till en stor gemensam resning, Den i Dublin utkommande tidningen Evening Post fäster uppmärksamheten på, att lord Hartingtons yttranden stå i stark kontrast till förre ministern för Irland mr Fortescues (nuvarande handels-: ministern) löften om att tillfredsställa det irländska folkets väsentligaste fordringar. Vid nationalförsamlingens sammanträde den 8 dennes tillkännagaf Benoist TAzy, att regeringen och utskottet kommit öfverens om att tillstyrka, att församlingen vid diskuterandet af finanslagen måtte börja med regeringens förslag angående den nya beskattningen. Flere talare uppträdde derefter för och emot skatten på lösegendom. Rouvere bragte i ett föredrag, som af venstern helsades med lifligt bifall, frågan om en inkomstskatt åter å bane. Han förklar rade, att en sådan skatt slutligen skulle blifva nödvändig. Thiers upprepade energiskt sina skäl mot en inkomstskatt och förklarade, att han alltid motsatte sig införandet af en sådan. Regeringen var mycket ledsen öfver att hon måste föreslå skatten på lösegendom. Endast nödvändigheten tvang henne dertill Thiers yrkade vidare, att skatten på råämnen måste utgöra hufvudkällan för den tillökning i inkomsten, som behöfdes. Den enda utväg, som annars återstod, vore att öka alla förut va rande skatter; men detta ansåg regeringen omöjligt. Thiers föreslog derföre, att församlingen först måtte diskutera skatten på jösegendom, dernäst undersöka frågan om en tillökning af de förut varande skatterna och slutligen behandla skatten på råämnen. Församlingen gillade detta förslag. Sammanträdet var talrikt besökt. Hertigen af Aumale, prinsen af Toinville och lord Lyons voro närvarande. Det nya franska sändebudet hos tyska regeringen, Gontaut-Biron, ankom den b dennes till Berlin och hade redan samma afton ett samtal med furst Bismarck, vid hvilket den tyska rikskansleren, enligt Moniteur Universel, förklarade, att den tyska instruktionsdepeschen af den 7 December afläts i afsigt att blidka den allmänna förbittringen i Tyskland öfver de mot tyska soldater i Frankrike föröfvade morden och att det alldeles icke var tyska regeringens arsigt att derigenom försvåra den ställning, i hvilken Frankrike kommit genom fördraget i Frankfurt, EProfessorerne vid teologiska fakulteten i Paris antogo vid sin sammankomst den 27 December förlidet år som sitt första beslut, att de skulle ansluta sig till konciliets i Rom åsigter, förnämligast med afseende på frågan om påfvens ofelbarhet, hvilken dogm af den teologiska fakulteten erkändes. Gambetta, hvilken, såsom vi förut omtalat, nyligen företagit en resa i södra Frankrike, för att inhemta stämningen derstädes och för att verka i det radikalt republikanska partiets syften, har dervid hållit ett tal i Toulon, hvilket var af följande lydelse: Mine herrer! Jag kan icke nog tacka er för den välkomsthelsning, I egnat mig, och fag antar att detta hjertliga mottagande har sin grund deruti, att I gillen de id6er och principer jag representerar. Tillåten mig i korthet framställa mina åsigter om den politiska situationen och hvad jag antager nu bör göras för republikens och Frankrikes sak. Om få dagar skolen T åter blifva sammankallade till ett val. Innan I fattat ett definitivt beslut i detta hänseende, anser oe NOTES een