Det fär vidare anses tillräckligen intygadt och påpekadt, att den indelte soldaten just i sin ställning såsom bofast och busfader har ett skydd mot det lättsinne, den råhet i seder och skick, som i stället och ingalunda blott hvad de så kallade lägre samhällsklasserna angår, torde utmärka många bland dem han i viss och taycket anspråkslös mening skulle komma att lada. Men om således det hör omrörda förkastandet af den indelte soldaten icke kan stödja sig på skilnad i bildning eller på bristande moralitet, och så vida denna invändniog mot indelningsverket icke skall anses ipnebära allenast ett de obotfärdiges förhinder för all värnepligt och allt försvar eller så vida den icke får härledas från någon blott last att göra sig vigtig eller dölja sin egen obetydlignet genom andras nedsättande, så återstår väl allenast tanken på förmögenhetsvilkoren eller besotenheten eller börden eller numret i rangordningen. Äfven eller jast dessa skal äro dock sådana, att de svårligen kunna undgå skenet af ofvan antydda förbinder eller lust, så vida nemligen icke förmögenheten 0. 8. Vv. här skall tänkas i follkomlig saknad af den bildning eller det oförvillade omdöme, som inser militäriska kunskapers och färdigheters vigt för särskildt militäriska ändamål. ., Ty skola ofvan nämnda skäl gälla eller kunna åberopas mot den indelta soldaten, så lärer väl äfven hvarje obemedlad eller obesuten eller ofrälse officer, huru skicklig han än må vara i sitt yrke, blifva otjenlig och för simpel såsom befäl åt den adlige eller rike beVväringsmannen och rusteiler rotehållarne och deras söner. Men huru man skall ställa till för att från generalen tillkorporalen få en befälskader af idel högvälborne och grundrike professorer, det är icke heller lätt att säga. Eller bör man kanske vara betänkt på en sådan utgallring, att grupper af lydande och befallande bildas allt efter samhällsställning och lefnadsvilkor? Vi förstå knappt, hura man kan komma fram med sådana skäl i vår tid, hvilken ju på sin fana tecknat äfven en förnuftig jamlikhet; men denna missförstås oftast så, att hvar och en vill göra den sig allena till godo. Den herre eller husbonde eller hvem han än må vara, som icke i beväringsledet skulle veta att underordna sig äfven sin egen militäriskt öfvade och disciplinerade arbetare, han förtjente att såsom en samhällets paria bränn märkas och betraktas. Talar man sedan om indelningsverket zåsom betingande särskildt rustoch rotehållares eller deras söners frihet från allt deltagande i den allmänna värnepligten, så höra vi icke heller på det örat. Talar man deremot om indelningsverket såsom en tunga eller om den ojemna fördelningen af samhällets bördor eller om andan i vårt beskattningsVväsende, så skall man svårligen fiona villigare eller mera uppmärksamma åhörare, än vi lofva att blifva. För att ana tillvaron af stora missförhållanden och misstag i den vägen, behöfver man knappt veta mera, än att regering och riksdag för statsbehofvens fyllande vanligen och i det längsta tveka att föreslå och besluta direkt beskattning, Man tager i stället sin tillflykt till indirekta skatter, hvilka I i så många fall företrädesvis och kängbarast I: falla de arbetande klasserna, de röstlöse tilll last och så till vida bevisa do röstegandes håde egennytta och öfvermakt. Ty der artiklar, som blifvit allmänna nödvändighetsvaror, beskattas, men lenare förfares mot de förmögnes lyx, der begår man en orättvisa mot da mindre bemedlade, och der inhemsk produktion öfverskattss, ren imPorten af utländska varoz genom en jemförelsevis vida lindrigare beskattning gynvas, der har beskattningen förlorat all natioual-ekonomisk betydelse och blifvit en blott finansspakulation, medelst hvilken samhället söker bedraga sig sjelft. Der man af fruktan för lurendrejeri eller underslef icke vågar tillbörligen beskatta ett så på samma gång dyrt och rått och opatriotiskt hruk, Bom Cigarrrökandet, der har samhällslagen också förloTat sin kraft eller samhäilsmakten upphört att vara kraftig lag. Der man kommit derhän, att statsmaskinens gång beror af bränvjasskatten, der har man gjort supandet till statens intresse, och der bränvinsmilliorerna såsom skatt och såsom alla de många mellanhändernas vinst få falla så tongt på d2lägre samhällsklasserna, der ockrar man på ruset i stället för att bestraffa det, der glömmer man, utt ett folks fel och svagheter motverkas och utrotas icke genom plikter, utan genom en upplysning, som fostrar nationalanda och sjelfkänsla. Vi kunde tillägga, att der man förskjuter nöden eller försammar baradomen för att skona och omhnlda brottet, der låter mar. de förra äfven annorlunda än bloct negativt skatta till det senare ). Är fråga om misrförhållanden och tunga, så finnas således äfven många andra missförhållanden att behjerta, än de med afssende På 1mdelningsverket öfverklagade, och många ördor, som tynga på sådana, hvilka mindre förmå bära, än rustoch rotehållare, och med hvilka bördors aflyftande det derföre än mera hastar. Af egen erfarenhet och mångårig beröring med dit hörande förhållanden veta vi emellertid att jordbraket i allmänhet är hårdt betongadt. Vi erkänna att indelningsverket äfven är behäftadt med olägenheter, hvilka böra afhjelpas och hvilka möjligen en gång kunna föranleda hela indelvingsverkets uj phäfvande. Fråga blir om tid och sätt allenast. Det är i synnerhet af två skäl vi miste ogilla landtmannapartiets beteende. Föreöket ait begagna just den närvarande politiska ställningen, det nuvarande dock temligen allmänt erkända behofvet af ett ordnadt försvar, för att tilltvinga en särskild samhällsklass en sådan skattefrihet eller skattenedsättning, som den ifrågasatta, förefaller oss något så när som om man, i stället för att bispringa en i nöd eller fara stadd, började först ackordera om lönen. Och här är det fäderneslandet man icke tvekat att bereda ökad risk för att dagtinga om enskild fördel, denna risk icke nödvändigtvis så förstådå, som stode eröfraren redan för dörren, utan så, som tyngde främmande maktspråk och inflytande redan alltför hårdt på vår nationella sjelfständighet och ära. Genom att för vidtagandet af en åtgärd, som erfordrade skyndsamhet, betinga en reform, som för sitt rimliga genomförande ekulle erfordrat årtionden, har man i vårt tycke ock dagtingat med sin menskliga och medborgerliga pligt, och i samma mån man hoppades för tilltvingandet af enskilda fördelar kunna verksamt begagna sig af stundens kraf, i samma mån erkände man också både det brådskande och det befogade i detta kraf och sämedelst äfven det oriktiga i dess tillbakavisande. Man har derjemte ådragit sig skälig misstanke för ett oförlåtligt misskännande af den egna faran i och med fäderneslandets. Äfven under förotsättning af det ofvan nämnda reträttsystemets antagande, torde nemligen rustoch rotehällaren dock icke kunna medtaga hus och hem. . De många lättrogna, hvilka föreställa sig, att ett rättvist och fullständigt aflyttande och ersättande af indelningsverket icke skulle erfordra någonting annat än ett penndrag af krigsministern eller en kort anvisning på andra artikeln, de göra sig i stället ingen föreställning om, hvilka svårigheter skulle möta och hvilken tid skulle erfordras för afvägandet och omflyttandet af somligas medgifna fördelar och andras oskäliga tunga redan inom indelningsverket, och sedan för jemkandet emellan jord af olika natur och jord i förhållande till dr, HO rrR rn mtd a ne MM — mrs ar Jå VV TATL CER RErrRrEAa as ss HA