yn vadade genom kärr och moraser rot det förosatta målet Ser jag rätt, eller brinner det jnte der bortan, hviskade kaptenen och peksde vå pörtena, hvarifrån en tjock rök ännu vältrade öfver byn. Da karnaljerna ba kanske redan aftågat och dessförinnan utfört sina vanliga bofstreck. Jo, det är alit rätt, kapten., sade fändriken lika sakts, men hvad är det som rör sig der borta vid nordliga ändan af byn? Ha, nu sor jag det tydligt. Jag vill vars fördömd om det inte är kosacker, och... men se, kavten, 52! ropade han och grep kaptepan häftigt i armen, jag tycker mig känna igen visst ansigten bland Eosackerna, tack vare branden. Vid Gud, de bofvarne ha stuckit hela byn i brand, Ha, det skola de betala de karnaljerna! Tyst, tysto, hviskade kaptenen och drog ftadriken ned bredvid sig. Dsras förposter g.å karsko jopå vår näsa utan att vi ana det. Härirån kunnas vi utan svårighet se hvad som tiildrager gig i bya, och jag för:sodar att en kala lätt hinner dit fram, ifall denna hbelening skulle behöfvas.o Det kan pi vara säker på, kaptenv, inföll Pekka, som låg bakom fändriken och således hade hört hvarje ord. Mia goda rousköt räcker vog dit fram och byad gom kulan inte träffar, är åtminstone åtkomligt för bajonetten,, Kaptenen nickade vänligt åt dea gamle soldaten och kröp ifändrikens sällskap några alnar längre fram till en låg stenmur, öfver hvilken de obehindradt kunde se hvad gom tilldrog sig framför gem, Soldaterna lågo i eu halcickel omkring dem, gömda i ett djupt dike, uppmärksamma på det minsta böllej med bajonetteraa tramsträgkta till anfall. — Larmet i byn tycktes tilltaga. Då och då