STOCKHOLM den 15 Nov. j! Från några af våra kolleger i landsorten, hvilka deltogo i det tredje svenska ublicistmötet, ha vi enskildt mottsgit förfrågningar, hura vida, i hvilken mån och när vi äro sinnade att tillämpa de stafoingsreglor, som finnas upptagna i nordiska rättstafningsmötets öfvergångsförslag med afseende på det svenska rättstafningssättet. Med anledning häraf taga vi oss friheten på detta sätt svara, att af de 11 punkterna detta förslag är det blott 3, som vi icke börjat tillämpa. De sju punkter, i afseend2 på hvilka samtliga publicistmötets ledamöter voro fullkomligt ense att de genast kunde och borde tillämpas, ha vi sökt i värt blad jakttaga, om ock då en större redaktionsoch tryckeripersonal skall tillämpa något nytt, åtskilliga ipkorseqvenser till en början torde vara oundvikliga. j Hvad åter angår de tre återstående punkterna (inskränkning af e-ljudet såsom tecken för ä och af o för ä, samt borttagandet af det onödiga q) om hvilka e.fva af deltagarne i mötet förenade sig, så gingo förslaget och öfverenskommelsen i det fallet endast ut vå att småningom och på det sätt hvar och en kunde finna lämpligast söka genomföra förändriogarne. Liksom Aftonbladets utgifvare vid mötet varnade för brädstörtade åtgöranden i detta fall, icke af tveksamhet i afseende på riktigheten och ändamålsenligheten af det föreslagna, utan i sakens intresse och för att reformen skulle lyckas, så äro vi äfven fullkomligt öfvertygads derom, att en större tidning ; skulle göra saken en mycket stor otjenst genom att med ens söka genomföra förändringarne, Det är få områden, der man är så be. roende af det invanda, som härutionan. Denl. form, i hvilken man är van att se ett ord, finner den stora allmänheten gerna lämplig, om den ock är aldrig så orimlig, och det, som derifrån afviker och sålunda stöter ögat, är man böjd att fiona oskönt och löjligt, äfven om det i alla hänseenden innebär en förbättring. Något antal väsentligare förändrivgar, tillämpade på en gång, skulle derför framkalla obehag samt opposition mot sjelfva saken; då den deremot jemförelsevis ganska lätt kan genomföras, om man tager en i sander och först börjar mad en ny, när den stora allmänheten hunnit så vänja sig vid den nästföregående, att man finner dea-l samma helt naturlig och icke i ringaste mån stötande ögat. Under tiden hinna de af A. H.zelius utgifos tvenne grundliga arbetena om svensk rättstafaing bli lästa och begrundade af den bildade allstänheten, så att denna inser hvarom fråga är och att dessa sträfvanden icke innebära något otidigt nyheisbegär, utan ha sitt fulla berättigande. Reformen skall på sådant sätt genomföras småningom mena jemnt och säkert. Om utsigterna för det 1.0tsvarande arbetet i Danmark skrifver en korrespondent till Boargensposten: Rättskrifningssaken, hvilken man eljest icke lätteligen kan tänka sig tillhöra riksdagens område, kommer att göras till föremål för en interzellation. Ministören har oemligen under loppet af sommaren tillåtit de lärda skolorna att följa de väsentligaste af de rättskrifningsreglor, som nordiske språkoch skolmän förenade sig om på mötet i Stockholm i Juli 1869, och man ämnar nu begära samma tillåtelse för statens öfriga Järoverk, hvilka hittills ha varit förpligtade att hålla sig vid det gamla. Rättskrifningen har kos oss i långliga tider varit en reot af brinnande fråga, så tillvida med rätta som det inkonseqventa virrvarr, man med hvarje dag kom allt diupare ned i, nästan började bli rent af otillbör.igt. Det fanus icke två författare, icke två tianingar, som: skrefvo lika, och undervisade en lärare t. ex. i ett par olika skolor eller skref man i ett par olika tidningar eller tidskrifter, måste man kunna begagna lika många olika rättskrifningar. Isynnerhet förmärktes olägenheterna. i skolan, der det framför allt behöfves fasta reglor, iren på andra sidan invände man, att det icke är skoisns sak att gå i spetsen för en rörelse, och tidningarne såväl som författarne uppträdde ogerna såsom reformatorer af frakten för att stöta från sig den stora allmänheten, af hvilken man lefde, Det erfordrades derför ena fast öfverenskommelse, vid hvilken man för en tid kande förbli stå ende, och vi äro alla skyldige professor L. K. Dan tacksamhet för den outtröttlighet, hvarmed han slutligen lyckades säcta i verket sin tanke om ett gemensamt möte af delegerade fråo nordens alla tre läader, hvilka skullo behandla denna fråga Stockholmsmötet börjar nu sätta god frukt. Man skulle väl ha gått in på hvilket förslag som helst, om man blott kunde ha kommit öfvarens om någonting bestämdt; huru mycket mera då på de antagna förnuftiga och konseqventa föreskrifser, so mötet beslöt. Skolan kommer nu med. Författarne, t. ex. Iosea och Björnson hos er och många hos oss, ha redan gitvit efter, och blott tidoiagsrne väata litet ännu. Härifråu göra dock Fairel.ndet, Reimdial och Folkets Avis ett andantag; ty de skritrsa nätmast såsom Borgeasposten, så att de växeniliga framstegen äro gjorda, och de ovässatliga, hvilka dock kanske skola stöta allmänheten mest, t. ex. bortläggandet af stora bokstäver, å i stället för a m.m. blott annu återstå. Man har redan en hel rättskritoingslitteratar... BESTOD NAT I ÖA UR TA To mA fn fan Må Wet få fök Jo I KV JR rr NAR Förliden lördag höll franska nationalförsamlingens permanenta komite ett sammanträde, hvarvid regeringen representerades af inrikesministera Casimir P6rier, hvilken inledde förhandlingarna med att uttrycka regevw sana tjilfradaarällelgka äfver den goda auda.