Om sjelfhjelp. Af H. Chr. Sonne. (Forts. fr. gårdagsbl.) Sjelfhyelpen går at från, att hvarje menniska under vanlig: förhållanden kan och måste hjelpa sig ajelf, att huru knappas hans vilkor än förefalla, så är han dock i besittniog af det nödvändiga, om det användes på rätta sättet, för att ba sitt dagliga bröd i dag och betrygga sig mot framtiden. Man är böjd tör att förbise oeh missakta det lilla; när man hör hvad ec arbetare eller on Vans lig handtverkare med en sior familj kan för: tjena om dagen, så tycker man, att det omöjligt kan bli någouting öfver, eller om till och: med dagligen en skilling kunde afläggas, så frågar man hånfullt: Hvad är detta för så måpga? Men ingenting är så ringa och svagt, att det ieke genom att samla sig i tillräcklig mängd ken växa opp till en ansenlig makt. Men tänks på de små och oansenliga polyperna, hvilka hvar för äg äro obetydliga biötdjur, som sakna all motständs kraft, men som genom att förena sig i tallösa kolonier från hafvets ofantiga djup upp