. , Bträcka, efter omständigheterna och lokalförhål, landena, å bäda sidorna af Umeoch Vindelelf: varne samt alla de sjöar och vattendrag, som medelbarligen eller ömedelbarligen med nämnde större elfvar förenade gig och till flottningsleder kunde begagnas; med anledning af hvilken ansökning och efter det undersökning och besigtning af vederbörande domhafvande med nämnd blifvit i kronoombuds närvaro samt med landtmätares biträde förrättad, samt utlåtande afgifvits, landshöfdingeembetet genom utslag den 31 Jan. 1850 förklarat att, då fråga icke vore väckt om ofvannämnda Skogars anslående till någon ny såganlä gning, utan för Baggböle redan priviligierade, landshöfdingeembetet pröfvade skäligt, med afseende jemväl å Lycksele och Degerfors häradsrätters tillstyrkande, att tillåta bolaget James Dickson komp. att årligen afhemta och vid Baggböle sågverk förädla ifrågavarande timmer, utgörande tillsammans 12,265 träd mot en årli stubböresafgift, som i anseende till skogarnes aflägsenhet bestämdes till 2 sk. 6 rst. för hvarje träd från Lappmarken och 4 sk., allt banko, för I hvart träd från Degerfors socken, uppgående tillsammans till 672 rdr 32 sk. bko, jemte den skatt och ränta, som verket vid förnyad skattläggning komme att åsättas, samt under förbehåll att sådant hvarken finge hindra anläggning af nybyggen och torp samt anställande af odlingar å dessa trakter och deras användande till andra vigtigare ländamål eller verkställighet af k. brefvet till I kammarkollegium den 18 Juli 1827 angående dy Tlika trakters indelning till hemman; att sågverksegarne icke under. förevändning häraf egde låta fälla mastspiror eller storverksträd eller begagna andra skogseffekter af hvad glag det måtte vara eller inrätta dammar och byggnader i vattendragen eller förändra deras lopp eller anställa utfräfningar utan tillstånd; att den beviljade uppåtelsen icke hindrade andra att begagna redan egande eller derefter tillvinnande laglig rätt vid flottning i vattendragen, dämning, qvarnanläggning och myrars utgräfoing samt ängsvattning genom öfversilning, hvarjemte bolaget berättigades att, om i anseende till skogarnes aflägsenhet något år fulla beloppet af det beviljade timret icke kunde framskaffas till sågen, bolaget, jemlikt k. brefvet den 7 April 1824 och kzammarkollegii derpå grundade kungörelse den 22 i samma månad, egde att under påföljande fem år njuta den obegagande sågningsrätten till godo; att uti hvilket utslag, som blifvit kammarkollegii pröfning understäldt, ändring sökts dels att bolaget James Dickson komp., dels af advokatfiskalsembetet, som med hänseende till det i k. brefvet den 2 Maj 1826 stadgade förbud mot tillstånds meddelande, på sätt förut skett, till viss årlig stockfångst från ronans skogar för sågverk i rikets norra provinser, samt hvad särskildt anginge den tillökade stockfåvgsten från Degerfors socken, inom hvilken den allmänna afvrittringen då ännu icke blifvit afslutad och faststäld, enär det ej vore styrkt eller utrönt, i hvad mån dertill förenämnda sågverk först auslagna skogar medelst nybyggesanläggningar förminskats, till kammarkoliegii bepröfvande hemställt, huruviåa någon upplåtelse till stockfåogst från ifrågavarande allmänningssirogar, på sätt landshöfdingeembetet medgifvit, kunde ega rum; öfver hvilket besvär jemte de anmärkningar, som af både bolaget James Dickson komp. och advokatfiskalsembetet framstälts mot stubböresafgiftens belopp, kammarkoliegium den 1 April 1851 meddåelat nu öfverklagade utelag, derutionan, hvad först beträffande advokatfiskalsembetets ofvanberörda hemställan kollegium förklarade att, då härvid vore fråga om en gammal redan före utfärdandet af brefvet af den 2 Maj 1826 tillkommen såg, och häradsrätten vitsordat, att den timmertillgång, som förut utsynats och 8 he PE SRF LP Pn blifvit Baggböle sågverk anslagen, ibetydlig mån minskats af vidsträckta skogseldar och anlagde nybygger, något hinder så mycket mindre då förekomme mot beviljandet af den begärda och föreslagna stockfångsten, som landshöfdingeembetet i understälda utslaget dervid fäst det förbehåll, att beviljade stockfångsten hvarkena finge hindra anläggningar eller nybyggen och torp eller gålinar m. m. i de utsynade skogstrakterna -— tillj öljd hvaraf advokatfiskalsembetets förenämnda hemställan lemnades utan afseendo. Detta kollegii utslag har ej formligen blifvit advokatfiskalsembetet delgifvet, men af ett på kammarkollegii bandläggning beroende mål angående utsyning på grund af samma utslag har advokatfiskalsembetet hemtat anledning att taga kännedom derom och derjemte med särskildt afseende på det utlåtande, som kammarkollegium den 30 siat). Maj slö rörande sågverksprivilegierna i allmänhet i de norra länen funnit sig uppmanadt att underställa nu ifrågavarande utslag K. M:ts pröfning, i ändamål att få det derigenom meddelade tillstård till on eå betydlig och för orten ruinerande skogsafverkning upphäfdt. I främsta rummet betraktar dock advokatfiskalsembetet frågan från formel synpunkt, dervid med åberopande af de skäl, som redan hos kammarkollegium blifvit anförda, advokatfiskalsembetet fäster K. M:ts uppmärksamhet på de motiv, som ligga till grund för k. brefvet den 2 Maj 1826 och hvilka innefattade i konungens befallningshafyvandes i de norra länen afgifoa utlåtanden i frågan äro af följande innehåll; vatt genom flere tid efter annan anlagda sågverk de bästa skogstrakterna blifvit upptagna och dessa, genom en vid sågverken i allmänhet för vida utsträckt skogsafverkning samt iakttagen mindre klok huzhållning, blifvit öfver böfvan och mera, än med doras framtida bestånd kunnat vara förenligt, anlitade, äfvensom nybyggesanläggningar och landets deraf följande 0åling genom dessa verk ej gärdeles befrämjats. Med hänsyn till dessa grunder kunde den af kammarkollegium genom förberörda utslag gifna tolk ji ning af ofvannämnda k. bref vid förn ad pröfning, helst under nya uppdagadfe förhållanden, svårligen blifva beståndande, och keammarkollegium har ock derför uti sitt den 80 sistlidne Maj afgifna utlåtande yttrat sig anse, att Baggböle sågverks egarg ej vore berättigade att vid afyttning erhålla utbrytning af viss mark såsom ersättning för nu ifrågavarande utsyningsprivilegium, Ehurz det ofvan anförda borde vara nog till stöd för det framställda yrkandet, anser sig dock ade! vokatfiskalsembetet böra vidröra äfven de faktiska ! omständigheter, som föranledt detsamma att taga! kännedom om ifrågavarande uts) ag och de äf detsamma härflytand konseqvenser, dervid förekommer, att bolaget Dickson komp. genom Carl Svedmark hos konungens befallningshafvande sökt att på grund at nämnda utslag få från vissa upp: gifna trakter verkställa resthygge för fem är äl baka på en gång, men att landsböfdingesrsbetet efter vederbörande skogstjentemäns hörande genom resolution dea 13 Oktober 1869 förklarat Big ci kunna bifalla denna ansökning af skäl, att genom en sådan ansökning största delsp af den å de ifrågaställda trakterna befintliga skogen skulle medtagas, öfver hvilken resolution nämnda bolag hos kammarkoilegiam anfört besvär, hvilka ännu ärö på kammarkollegii pröfniog beroende. Vid handläggning af detta mål har kammarkollegium infordrat vederbörandes förklaring och utlåtande at konungens befallnin, ehafvande, af hvilket utlåtande och revierförvaltaren Tigerbjelms förklaring inhemtas, att de undersökningar, som föregått; landsböfdingeembetets den 30 Januari 1850 meddelade utslag, varit af den beskaffenhet, att någon tiliförlitlig beräkning derpå ej kunnat byggas, hvilket ock nu redan vid tillämpningen visat sig. Er. farenheten har först på senare tiden lagt i dagen, att sågverksprivilggiernas utsträckning ledt ej blott in forigat för Erönan, utan äfven till skada för dessa naturen min FOnå i at naturen mindre gynnade landsorters odling och j