trängde jjudet af sånger svsgt fram till de gömda fionarne, men plötsligt förändrades ecenen. De larmande och skriande kosackorna skingrades åt alla håll. Platsen blef för några minsier tom, Men strax derefter sprängde en trapp ryttare fram. Sedan de väntat der några minuter satte de sig i marsch och styrde kosan rakt mot finvarne. Ispetgen red en liten undersättsig karl på en springare, som tycktes bestå af bara eld. Skulle vi ha blivit upptäckta,, mumlade kaptenen och drog blankt, Jag tycker att vi gått så Törsigtige Ul väga sam möjligt nen det kan väl hända att någon spion,som lurat bär i trakten, utpekat oss, Nåväl, det må vara bura sor helst; håll er beredda, kamrater, nen skjut inte förrän jag ko:menderer. Ned i diket så långt som möjligt är. Finns der ere så baxaa inte för dylika småsaker, kooten är att vi inte bli opptägkta. Soldatersa lydde utan att ytira ett enda ord; de hade fullt förtroende till sin befölhafvare och detta är också det enda, som ger en armå styrka, Kosackerna had ökat farten. Det brakade i grenara? och jorden yrde kring hästhbofvarne. Det var tydligt ait ds ämnade sig ut på ett ströftåg, ty så snart dalemnat husen bakom sig, inträdde den djoa tystpad i deras led. Hva:je man höll den långa langen framsträckt uuder det ban med venstra handen tyglade ein vilda springare; de blixtrande ögonen spejade åt alla båll och det var en syoneriig lycka för finnarne att det var så mörkt som det var. Svärmen kom som en hvirfvclvind, jord och småstenar yrde öfver de gömda ficnarne; visserligen svara de mellan tänderna många FR eder, men ingen rörelse, intet ljud förrådde dem, Det brusade en stund för deras öron öch omedvetet kramade de muskötterna mellan