dollara. I tidningarne hade man här uppgifvit j den förvärfvadeförmögenheten till en fabelaktigt stor summa, och hon hade i anledning deraf blifvit bestormad med så många suppliker om penningunderstöd, att hon icke skulle haft ett öre qvar, om hon skolat tillfredsställa alla de ansökande. Ryktet om, att hon skulle hafva köpt egendomar i Amerika för att bosätta sig der, var heller icke sannt. I April månad nästa år ämnar hon resa tillbaka till England för att uppträda i London och sedan har hon för afsigt att besöke sitt fådernesland. Från Toronto skulie hon emelJertid nu till Boston för att för första gängen uppträda här å operan, och derifrån till Newyork i Nov. för att sjunga Ophelia, Martha, Mignon, Violetta, Donna Elvira och hela sina öfriga reperir på stora operan derstädes. Ett rykte var emellertid sannt. Kristina Nilsson ämnar om någon tid antingen utbyta sitt namn mot ett annat eller foga ett nytt till sitt eget, och det är ena ung fransman — för öfrigt hverken grefve eller markis, såsom tidnivgarne berättat — gom då gifver henne sitt anmn. Till konserten om aftonen i åen vackra Musical Hall var naturligtvis huset utsåldt och platserna betaltes med 16 å 8 rår. Sedan Kristina Nilsson hade sjungit sitt första nummer, ljöd ea stormande framropning och hon satte sig då vid fortepianot och sjöng en liten svensk folkvisa, hvars ord kanske icke många af de närvarande förstodo, men hvars toner syntes tilltala alla, och derefter kom Ophelias stora scen, hvari hon spelar vansinnig, ur Ambroise Thomas Hamlet,, skönt och gripande framstäld. Konsertens öfriga del utgjordes andra sångoch musiknummer.