talan fördes af den utmärkte advokaten Ballantine, understödd af fyra andra framstående sakförare, bland hvilka en från Australien. Motpartiets runor fördes af fem sakförare, bland hvilka i främsta rummet den högt ansedda Sollicitor-general sir John Coleridge, bekant för sin skicklighet att koreförhöra vitnen. Samtlige förbören bivistades af så många åhörare som galen kunde rymma. Bland dem såg man vid flera tillfällen prinsen och prinsessan af Wales och andra af det kungliga husets medlemmar, utländska diplomater, indiska furstar samt damer och herrar af den britiska aristokratien. Under de första fjorton dagarne förhördes de vitnen; som pretendentens sakförare åberopat. Se här det väsentliga af deras vitnesmål: Först upplästes ett med ed bekräftadt, skriftligt intyg af den före rättegångens öppnande aflidne Edvard Hopkins, som vid flera tillfällen varit Roger Tichbornes faders juridiske rådgifvare. Hopkins berättade i denna skrift: För att öfvertyga mig om pretendentens äkthet inbjöd jag honom till middag i mitt hus den 2 Februari 1867, i gällskap med familjen Tichbornes gamle vän, mr Baigent; jag samtalade med pret. två eller tre timmar, hvarunder han ådagalade noggrann bekantskap med Tichborne-Parks hus och omgifningar, sådane de voro före året 1853. Han kände gina aflidna slägtingars och många underhafvandes namn; erinrade sig, att han besökt mig i mitt hem år 1846, och ihågkom flera samtal, som jag i affårer haft med honom åren 1849, 1850, 1851 och 1852. Detta har öfvertygat mig, att han är Roger Tichborne, son af sir James Tichborne och hans hustru Henriette, och ehuru jag ej kan minnas had anletsdrag, är jag förvissad om bans identitet. s Derefter uppropades: James MCann (f. d. soldat vid 6:te gardesdragonerna och betjent hos Roger Tichborne). Så snart jag såg käranden, igenkände jag straxt Roger Tichborne. Hans första ord till mig voro: buru mår du, MCann? — Jag igenkände hozom på hans ögon, ögonbryn, panna och öron och äfven på hans röst. Jag medger dock, satt ansigtet, växten och rösten äro mycket förändrade. Nu talar han också alldeles som en engelsman, men förr talade han engelska mycket illa. Korsförhörd erkände vitnet, att-han år 1867 fm flera besök hos käranden och hos enkelady ichborne, och att han af käranden fått pengar. Sade sig icke minnas, att han till flera personer (major Philips m. fl.) yttrat, att ban ej igenkänt pretendenten eller att det icke fanns ringaske likhet mellan pret. och Roger Tichborne, utom hvad pannan och rösten angår. Ville ej heller minnas, att han yttrat: Roger Tichborne var en så liten spenslig figur, att man kunde tagit upp honom och stoppat honom i fickan. (Forts.) Sr