de af en ny värnepligtslag? Deltagandet i foster landets försvar är en lika helig som urgamma pligt för hvarje svensk man, en pligt hvars ovil orlighet icke ens får ifrågasättas. Redan en för modan om ett köpslagande om denna pligt skullc kasta en skugga på vårt nationella anseende. Frit från hvarje annan tanke än dea på fosterlandet väl, bör beslutet om ordnandet at våra försvars krafter fattas och framstå. Isynnerhet ömtålig är den ånyo väckta frågan om ett vilkor, då nedsätt pingen i rustoch rotehållets ekonomiska börda blifvit i siffror beräknad. Och Jå det, innan nå got utöfver närvarande anslagssummor skulle för de ökade öfningarne i statsregleringen upptagas, eller åtminstone oberoende deraf, nu ifrågasättes att mer än en million riksdaler skulle årligen utgå i form af en skatteuppgörelse, så torde det väl böra öfvervägas, om icke denna summa skulle på ett mera direkt och med det konstitutionella lifvets vanor mer öfverensstämmande sätt kunna komma det egentliga försvaret tillgodo Den af utskotteledamöterna från Andra kammaren atgifna reservationen mot det i andra punkten af utlåtandetigjorda tillstyrkandet af värnepligtslagen har följande lakoniska lydelse: Ehuru vi, under förutsättning af indelningsverkets afskaffande, vidhålla och godkänna hufvudgrunderna uti K. M:ts till innevarande urtima riksdag framstälda förslag till lag angående den allmänna värnepligtens utgörande, så och enär en utsträckning af värnepligten samt öfriga dithörande bestämmelser står i oskiljaktigt sammanhang med och i hufvudsaklig mån betingas af de. sätt hvarpå stammen kommer att bildas, men K. M:ts till riksdagen framlagda förslag till förordning angående förändrade bestämmelser i fråga om roteoch rusthålls-inrättningen vid landtförsvaret icke är bygdt på ofvannämnda grundsats af indelningsverkets afskaffaude och fördenskull ej heller kunnat af utskottet godkännas, hemstälia vi: att K. M:ts nådiga proposition till lag angående den allmänna värnepligten icke för närvarande må af riksdagen bifallas.