pressen. Ingen har följaktligen någon anledning att klaga, deröfver, att icke regeringen söker låta allmänheten få följa denna högst invecklade ransakning i dess minsta detaljer. Jag öfvergår till ämnet och vill söka i kortaste ordalag redogöra för de brottsliges bekännelser, med afseende å hvad som hitintills kommit i dagen. På de anklagades bänk sitta 84 unga personer, qvinnor och män, tilltalade för att hafva bildat en sammansvärjning i ändamål att störta den nuvarande regeringen i Ryssland. Läsaren torde hafva i minnet, att på våren 1869 föreföllo bland studenterna vid universitetet och medikokirurgiska akademien och bland teknologerna oreligheter, äfvensom att kort derpå, i November samma år, blet en lärjunge vid landtbruksakademien plötsligen mördad. Denna förgripelse på lärjungen Ivanovs lif var ett politiskt mord, som står i det innersta samband med denna sammansvärjniog. Detta grymma dåd föröfvades i en grotta, tillhörig akademien, af följande personer: religionsläraren vid en sockenskola i Petersburg, Netjaev, bokhållaren Uspensky, borgaren Nikolaev, I odtbrukseleven Kusnetsov och förre kollegiisekreteraren Prischov. Det är anmärkningsvärdt, att från en enda menniska stundom kan utgå så mycket ondt, som genast är färdigt att smitta andra och sprida förderf omkring sig. Naturen i sin mångfald låter ibland dessa våldsamma naturer skåda dagsljuset, hvilka endast äro till för att göra illa. Att hr Netjaev tillhör denna kategori af menniskor, bestrides numera af ingen. Det var han, som egenmäktigt och tvärt emot de öfrige anklagades önskan befallde den oskyldige lärjungen Ivanovs mördande och som kallblodigt med egen hand nedlade honom. Det är han som peganiserat sammansvärjningen, skakat samhället, uppeggat ungdomen och underblåst oroligheter bland de studerande. Men huruledes har detta kunnat verkställas af en enda menniska? Det är just härom jag önskar tala. Netjaev tillhör dessa smutsiga, förderfvade, djupt moraliskt fallna personligheter, hvilka anse alla medel för goda, som leda till målet. Af naturen utrustad med en utomordentlig viljekraft och energi, godt hufvud i förening med skarpsinnighet, trodde han sig kallad att uppträda såsom reformator i Ryssland, att på revolutionens väg störta regeringen, rifva ned statsinstitutionerna och den bestående ordningen, lönmörda myndigheterna och rikedomens innehafvare, för att i stället sedan detta orena samhälle blifvit bortsopadt från jorden — proklamera nibilismen. En fiende till det moderna samhället, ville han endast upplösa detsamma, utan att sätta något annat i stället. Netjaev hade i Schweiz sammanträffat med Baknnin, Ogarev och andra beryktade ryska agitatorer. Der hade ban ock lärt känna samt satt sig i beröring med Falliance råvolutionnaire europenne. Uppränningen till denna sammansvärjning är alltså att söka uti Geneve, och många tecken tyda. deruppå, att Netjaev till och med rörde sig med sub sidier, lyftade hos den internationella ligan Emellertid börjar Netjaev strax vid sin återkomst till Ryssland att taga itu med den uppgjorda planen, att söka bilda ett hemligt sällskap, som skulle hafva att bearbeta ryska folket till allmän uppresning eller revolution. Det lyckades honom också att i Moskwa organisera ett dylikt kotteri under benämning: folktribunalen eller sällskapet med yxan, Detta hyggliga sällskap hade uppslagit sina hufvudstationer i Moskwa och Petersburg, men hade äfven försänkningar i landsorten. Dess pan var att så småningom insmuggla nihilismens läror i samhället; så t. ex. hade vissa medlemmar åtagit sig att förföra studenterna, andra köpmännen, bönderna, armån, presterna, embetsmännen o 8. v. Vilja fattades, såsom man finner, alldeles icke å de sammansvurnes sida att slå till, men förmåga saknades. Regeringen lyckades i tid komma de brottsliges illasinnade stämplingar på spåren, innan de hunnit börja sina lönnmord och sin ödeläggelse. Netjaev, denne sammansvärjningens hufvudman och nihilismens väldige förkämpe, besatt en underbar förmåga att hinna vara med allestädes, att kunna uppträda i alla skepnader. Ån ikläder han sig munkkåpan och insmyger i klostrets undangömda cell, för att i det tysta undervisa de andlige i vihilismens läror. Än pådrager han uniformen, besöker exercisfälten, går in i kasernerna, är språksam och artig, talar mycket om den nya tiden och dess riktning, som skall komma att omskapa verlden, visar hvad en militär kan hafva att vinna, om han sluter sig till den nya tidens mån. An uppträder han i omvexlande kostym på klubbarne, på marknadsplatserna, i handelsbodarne. Öfverallt talas om en ny tid, som är i annalkande, öfverallt söker han vårfva anhängare åt nibilismen. Än smyger han, förklädd till bonde, omkring bland arbetsklassen, låter arbetarne förstå, att herrarne blott äro deras tyranner och påpekar, huruledes herremännen lefva på folkets bekostnad, huru de slå under sig rikedomen för att dermed vältra sig i laster, sinnliga njutningar och yppighet — medan bonden och arbetaren få ätnöja sig med en munsbit bröd, så mycket att de ej må dö af svält. Man hade länge hört talas om nihilisterna och deras förderfliga läror, man hade erfarit att de ville rifva ned allting bestående och upplösa samhället; men ingen visste, hvar de egentligen hade uppslagit sitt högqvarter, ingen hade annat än en ytiig, fragmentarisk kännedom om deras syften och läror. Nu är allt detta förändradt. Genom denna sammansvärjnings uppdagande är masken borttagen och nibilismen blottad inför hela verlden. Revolutionsplan, organisation, korrespondens, proklamationer — allt befinner sig i domstolens händer Det är sällsamt att inhemta nihilisternas uppgift på sådana personer, som, enligt deras doktrin, måste dödas. Dessa äro 1:0) regering och myndigheter, 2:0) rikedomens innehafsare och de höga herrarne i allmänhet, 3:0) alla förderfliga tidningsskrifvare. För dem finnes ingen nåd. Dmitri Wiadimirovitseh Karakosov lade början till vår heliga sak den 4 April 1866, yttra de sammansvurne på ett ställe. Det heter vidare: Vi hafva blott en plan, negativ och oföränderlig, att skoningslöst förstöra. Det är att märka, att de sammansvurne icke voro nöjda med Ryssland allena såsom verksamhetsfält. I deras plan ingick, att, sedan de väl lyckats ruinera och upplösa ryska samhället, äfven lyckliggöra Europas öfriga länder med nihilismens läror, Sverige icke ens härifrån undantaget. Att nihilismen emellertid är att anse såsom en af vår tids allra värsta och farligaste fiender, lår väl af ingen vilja bestridas. Man märker så lätt, då man genomläser organisation, program och revolutionsplan, frändskapen mellan dessa och franska kommunens män samt att NM äro födda utaf samma moder. Vare det långt ifrån min tanka, att nihilisternas program är författadt i Ryssland. Troligast är, att det blifvit uppsatt i Paris, Genöve eller London efter den ryska emigrationens diktamen och un der medverkan af Palliance råvolutionnaire euro senne. Jag vill här nedan i öfversättning meddela ett par profbitar ur de sammansvurnes program, för att sätta främlingen i tillfälle att bilda sig ett omdöme derutinnan, hvad nihilismen egentligen vill. Revolutionsplan, Upprop till samhället, Från de eniga till de oeniga, Huru revolutionsmannen bör förhålla sig till folket, Bakunins proklamation till ryska studenterna, Netjaeva proklamation till universitetet, akademier och teknologiska institutet i Petersburg m. m., m. 1. — allt detta, som jag är viss på skulle intressera, nödgas jag förbigå. Utrymmet medgifver mig ej att Inkan sammansväriningen i detali FKöliande stvyc