a rr oa MO Debats. Vid omnämnandet af dessa deputerades motion anmärker denna tidning, att det icke är. svårt för dem att bevisa, att de ha 1789 års traditioner på sin sida och att de icke vilja införa ena nyhet utan blott återupptaga och fallborda sina fäders verk. En adress från nationalförsamlingen af den 24 Juaci 1791 lemnar icke rum för något tvifvel i detta hänseende: Skattem på lös egendomp, heter det i denna adress, måste sträcka sig till alla inkomster, som icke äro belagda med särskilda afgifter, och dessa inkomstgrenar är det som icke bero af grundskatten — de aktiva räntorna, räntorna af de på allmänna fonder placerade kapitalerna, aflöniogen för allt slags arbete som fordrar en uppöfvad intelligens och en viss grad af yrkesskicklighet... Alla, hvilka åtnjuta sådana inkomster, njata tillika statens skydd. Den ene måste derföre skatta lika väl som den andra. Journal des Debats visar sedan, huru inkomstskatten, lindrigt tillämpad, skulle tillförsäkra staten åtminstone 200 millioner utan att lägga hinder i vägen för produktionen och cirknolationen. Tidoingen bestrider Thiers jemförelse af inkomstskatten med den gamla personella skatten såsom alldeles oriktig och säger att de fordna beskattningsfantasierna nu skulle vara omöjliga. Hon slutar med följande ord: Vi mäste visa oss värdiga vår tid och icke skygga tillbaka för strävga men oundvikliga åtgärder. Framför allt få viicke invagga oss i det vansinniga hoppet, att Frankrike är en dam, i hvilkens sköte ett guldrega alltid skul falla, utan att hon behöfver göra den minsta ansträngning eller frambära det ringaste offer. Ett telegram från Paris tili utländska blad meddelar underrättelse om utgången af eftervalen i Paris kommunralrepresentation. Resultatet angifves sålunda, att 20 af dem, som rekomwmenderats af ordningspartiets tidninar, blifvit valda och 26 af Tarbigopartiets andidater. Det sistoämnda partiet har sitt namn deraf, att den republikanska komitå, som under valen blifrit understödd af Avenir National, Siecie och National Sonveraine, höll sina möten vid Rae de Tarbigo. Vid dessa senaste val har säledes det republikanska partiet vunnit seger; men många af dess kandidater torde dock i förhållande till de olika nyanserna af de röda kallas konservativa, något som också framgår deraf, att äfven denna gång funnos enstaka kandidater på begge partiernas listor. Det skulle vara omöjligt att här upprepa alla de rykten som äro i omiopp i anledning af ministerkrisen i Frankrike, ty om än några af dessa rykten ha en viss grad af sannolikhet för sig, finnes dock icke ett enda ord som verkligen kau vara sannt, exedan ännu ingenting är absolut afgjordt vare sig å Jules Favres eller Thiers sida. Den förre visar sig ännu alltid ganska litet böjd för att bibehålla sin portfölj och den senare gör allt svörre ansträngningar för att qvarhålla den minister, som vill lemna honom. Sådan är situationen. Jales Simoa, som nu återkommit fråa sin resa till de hamnar, der de fångna kommuaninsurganterna förvaras, tycktes ännn helt nyligen böra vara herre öfver situationen. Man hoppedes i Thiers omgifning, att hens inflytande skulle förmå Jules Favre att återtaga sin afskedsansökan. Det skall snart visa sig, buru härmed förhåller sig. I den händelse att Jales Favre icke kan förmås att qvarstanna, bekräftar det sig att Thiers har för afeigt att tillsvidare sjelf öfvertaga utrikesportföljen och endast öfverlemna skötandet af de löpande göromålen åt en nnderstatssekreterare. Denne skulle blifva hr de Goulard, medlem af nationaliörsamlingen och en af de fullmäktige, som i Briissel och Frankfurt deltogo i fredsunderhandlingarne med Tyskland. Hertigens af Broxlie namn nämndes i det ögonblick, då man trodde att Thiers icke skulie vilja iemna utrikesministeriet obesatt. I sjelfva verket tyckes meddelanden i denns riktning ha blifvit gjorda Broglie, hvilken, som bekant, för närvarande är: franska republikens ambassadör i London, ty man vet att berätta att ban tillskrifvit Thiers ett bref, hvars värdighet mycket berömmes, för att afböja äran att leds Frankrikes utrikes angelägenheter. Liksom det var preussarne, som lärde kommunisterna att begagna etroleum för a0oställandet af eldsvådor, så taga de fortfasande priset för den praktiska användnisgen af brandanläggningar. Thiers haridessa da: går emottagit en petition från invånarne i S:t Cloud, hvari de upplysa honom om att reussarae efter vapenstilleståndets afslutande äppbrände 600 af stadens 623 hus. Det gör det hemskaste intryck, skrifver Journal des Debats, natt läsa de olyckligtvis alltför säkra fakta, som äro anförda i den korta framställningen. Jast som kriget var slut satte tyskarne med flit eld på aila delar af denna olyckliga, nyligen så hävlörande lilla staden, hvilka undsluppit artilleriets härjsingar. Knappast 23 hus blefvo oskadade; mer äv 600 blefvo lågornas rof. Journal des Döbats tillägger, att det visserligen fianes många städer som preussarne förbärjat på samma sätt, och medgifver att Frankrike icke kan åläggas att ersätta hela krigasksdan; men tidningen anropar i bevskande ord national örsamlingen att skänka de olyckliga någon hjelp och att göra det så fort som möjligt, vå det att de måtte få tak öfver hufvadet och kunna börja förtjena sitt lifsuppehälle. Öfverste Stoffel, f. d. fransk militärattäche i Berlin, har utgifvit en broschyr rörande I G I ä t militärförhållanden i Frankrike, i hvilken han ; siktat mycket skarpa anmärkningar mot na-i, tionalförsvarsregeringen, och det troddes un-, der några dagar i Paris, att han blifvit ar-(i resterad med anledoiog af siova uttalanden.l, Ett telegram från Paris af den 28 Juli tilll, Times från tidniogens specieile korrespondent; upplyser amwellertid, att baron Stoffel ickel; blifvit arresterad, såsom man hade berättat,l, med anledning af de kritiska anmärkningar, :, han i företalet till sitt sedoaste verk fram-l, ställt om fransk-tyska förhållanden. Regeringen hade dock mycket illa upptagit hans anmärkningar och de militära anktoriieterna hade tagit i öfvervägande huruvida det skulle vara riktigt att ställa författaren till ansvar inför krigsrätt, men man ansåg det vara bäst att låta allmänheten sjelf bedöma sanningen af hans beskyllningar, Professorn vid medicinska fakulteten i M00 Fr åå