, des, Ul Versaules. De voro öiver SVv. .) Razzierna bland tvetydiga fruntimmer fortfara. Den 27 genomsöktes äter Quartier Latin. tt Med anledning af den rapport, som nylik.l gen upplästes i nationalförsamlingen, berön rande de åtgärder som nationalförsvarsregeit ringen vidtog under Paris belägring och hvilka s I åtgärder äfven i den nämnda rapporten blefvo eli ett bittert språk klandrade, ha några Parisojtidningar börjat taga medleramarne af nämnda -l regering i försvar och söka visa att de ej kunnat handa på annat sätt än de gjort, flehuru det naturligtvis var alldeles gifvet att Lt, ) deras handlingar icke kunde vinna allas bir I bifall. Vi meddela här nedan några väl fisagda ord ur Siecle, en tidning, som ej kan a beskyllas för att ha varit partisk för nan I tionalförsvarsregeringen: nl Det är naturligtvis mycket lätt när man befinner sig på afstånd, omgifven af sin faI milj, af sina vänner, af lifvets comfort, att, sedan faran väl är öfverstånden, komma och 1 I kritisera åtgärder, som vidtagits midt ibland 1 fasorna under en belägring utan motstycke loch säga: Ni borde ha gjort så och icke så, . Men de som voro ioneslatna i Paris och son I j erinra sig de sorgliga dagar vi genomlefvat, 11 då man fruktade hungersnöd bland en be-I folkning af mer än två millioner invånare, r) hvilkas hela föda bestod sedan en månad tiilII baka af en liten ration oätbart bröd och en lännu mindre ration hästkött — de veta hvilka t stunder af marter dessa män genomgått, på t hvilka hela ansvaret uteslutande hvilade. Det il var nödvändigt att till hvad pris som helst I förekomma, att Paris dog af hunger. Hade man väl något val bland leverantörer? Nej, I j vi minnas väl buruledes chefen för en af de största och mest aktnicgsvärda handelsfirI morna i Paris, tillfrågad haruvida han kunde Jåtaga sig att efter belägringens slut införa i . hofvadstaden ett stort förråd af potatis till Jett pris af 19 fres 50 centimer pr qvintal, svarage, att han icke til något pris kunde åtaga sig en dyliz arskaffoing, ty han visste ej hvad so tilldroge sig utsnör.. Under såI dana förbållanden var det klart, att bardelsministern ej blott kunde undarhandla red män ! som kunde erbjuda hocom pålitliga garantier. Han mästeanskaff: förnödenheterna så fortsom möjiigt, det var hans uppgift. Att han bedragit sig, att han blef bedrsgen, det är möjligt, vi kunna gerna säga rent ut att det var oundvikligt; men hvem kan säga: I hans ställe skulle jag ha gjort det bättre? Vi ha mycket ofta under det belägriogen pågick ani fallit natiozalregeringens bandiiogar, när dessa handliogar föreföllo oss vara förtjenta af klan. der, vi tvekade ej att uppoffra gammal vänskap för det vi ansågo vara en pligt. Meni nu är det en icke mindre oeftergilig pligt för oss att uttala, att dessa män blifvit hän synslöst och orättvist anfallna och det jast af dem som hade helt försigtigt aflägsnat sig från Paris när dess cernering började. Den kejserliga regimen, i hvars intresse det låg att ständigt smeka det franska folket cch framställa det gom det yppersta i: verlden, tå samma gång den klafoand fo!kundervisningen och riktade folkets håg på en litteratur och en teater, hvilka i sin mån! bidrogo att sprida en lättsinnig uppfattving sf händelser och förbållarden, har härigenom tillfogat npatiocen ett ondt, som i hög grad medverkat till Frankrikes senaste olyckor, och som ännu skall kunna vålla landet många lidanden. Inseends detta börjar den bättre delen af franska pressen, särskildt Journal des Debats, att egna detta missförhållande sin uppmärksamhet och skyr icke att taga bladet från munnen, hvarpå följande artikel ur nyss anförda tidning torde lemna . ett exempel: Vi begrunda och verkställa en mängd ref orIE mer och detta med rälta, säger tidningen. Ad: ministrativa, militära, industriella och ekono! miska reformer, allt detta beror på regeringen och nationalförsamliogen. Men det gifves andra reformer, som icke lyda under öfverheten eller lagarne, och som endast kande lösas genom den pröfoing som hvarje medborgare är pligtig att underkasta sig sjalf och sina brister. Den närmare utveckliogen af denna sats skalle kunna leda oss till ett långt föredrag eller en predikan i tre afdeloingar. Må våra läsare emellertid icke bli förskräckta; vi skola fatta os3 helt kort och inskränka ossl, till att påpeka ett par :f de fel, som under den kris vi nyss geoomgått varit en af or-, sakerna till våra offentliga olyckor. Viskolal, endast tala om vår iobilskhet och vår okunnighet. De politiska personligheter, som stodo vidi; statsrodret för ett år sedan och hvilka ka-l, stade sig i kriget med lätt bjerta, bära icke s ensamt ansvaret för väraolyckor. Uppriktigt), sagdt fanno de ett stöd hos en öfvervägande majoritet i nationen, hvilken, likasom de, vars dårad af ex ornbblig säkerhet och ett blindt41 förtroende till våra krafter. Erkännom upp-it riktigt, att det icke blott var i de officiella l, i ( i 4 1 6 kretsarne och i regeriogens tidningar, som man talade om att gå direkt på Berlin, och medgifvom likaledes att flartalet af de franska mödborgate, son med otålighet afvakji: iade anderrättelsen um våra truppers intåg i Berlin, hade ena mycket grumlig föreställnisg sm afståndet mellan franska gränson och den prouselska hufvadstaden, j Man har ofta talat om de unga attacheer och ambassadsekreterare, som kejsardömet skickade till hof7en på andra sidan Rhein, och ; hyilka spelade en så lysande roll i sällskaps-; kretsarna och salongerna, der de läto sig väl f behaga af de koniplimenier, eom damernal, ställde till dem på franska språkel, 4veremot de icke förstodo ett ord af hvad som yttrades omkring dem på tyska, eller om dessa officerare, som staben beordrade tilll tjenstgöriog vid gränsorna eller ij fästningarne 1 vid Rhein, och som ioko grundligt studeradele något annat än de olika Ölsorterua och Jo-G I hannisbergervioerna; men derjamte bör man icke heller glömma, att flertalet af franska resande till Tyskland end.st begåfvo sig öfver Kehls bro för att spela och dansa i Baden. NE Under det skaror at tyskar komme till 6 Å oss, för att iohemta kunskaper, för att studera oss, för att uppmäta vår mark, för att taga reda på våra rizedomar, för att så till sägandes dissekera vår nation, besöktes Tyskland af en och annan sällsynt fransk turist, hvilken i största hast och likasom äggrande sig genomreste det tyska området, under dat ban svor och klagade öfver tyska v. nr Ae Pe