Detta om den enväldiga konungamakter vitnande bref — jemte ett annat lika märkligt, för hvilket här nedan skallredogöras — aflemnades till fullmäktige den 18 på för. idag af lagman Håkansson 2), som K. :;ts vägnar tillkännagaf att har blifvit anbefald förständiga revisorerna ati med fullmäktige sammanträda för att afhöra hvad K. M:t i de tvenne af Håkansson aflemnade brefven (de ofvan omförmälda) täcktes förordnan. I anledning häraf inkallades revisorerna för att få del af de k. brefven och afträdde derefter för att rådpläga rörande desamma Efter en stunds förlopp anmäldes att revisorerna önskade ett sammanträde med fullmäktige för att samråda om K. M:ts nåd vilja. Men nu np en etikettsfräga, nemligen huruvida follmäktige skulle besöka revisorerna, eller tvärtom. Fullmäktige begåfvo sig till revisorernas sessionsrum. Samrådet afsåg nu antagandet af betjente för revisionenFullmäktige upplyste då, att enär kontorets sekreterare Öndar blifvit af K. M:t anbefald att till riksdagen i Gefle afresa, så kunde han ej biträda revisorerna, icke heller Lindstedt, hvilken redan af fullmäktige blifvit till sekreterare i revisionen utsedde, när han skulle öfvertaga sekreteraretjensten hos fallmäktige. Deremot ansågs kommissarien i riksgäldskontoret Westberg ega mall erforderlig skicklighet såsom sekreterare i revisionen, hos hvilken derjemte såsom biträden anställdes tre extra kanslister från riksgäldskontoret. Den af revisorerna sjelfva utsedde sekreteraren ignorerades så fullständigt, att hans namn icke ens uppgifves inågot af fullmäktiges protokoller. Såsom ytterligare i saken karakteristiskt torde böra anföras, att det samråd som fullmäktige och gavisorerna höllo, bivistades af lagman HiKansson så K. M:ts höga vägnar. (Forts, följer.) TESSAN