sätta, ideh utan erfårenhet bör man icke tågå når got afgörande steg i denna riktning, Itt misstag härutinnan sknlle leda till så bekymmersamma förhållanden, att låndet icke skulle fiona annan utväg än att införa en så utvidgad värnepligt, att en del af de värnepligtige blefve afsedda att utgöra stam för de mindre öfvade. Men en sådan börda torde icke landet vara beredd att påtaga sig, och bar man väl dessutom gjort sig feda för denna bördas beskaffenhet och yttersta följder? Fög att få saken afgjörd, ville emellertid tal. föreslå att riksdagen måtte besluta ingå till K. M:t med anhållan, det täcktes K. M:t taga i öfvervägande, huruledes stammen skulle kunnä erhålla en sådan öfning, att den blefve fullt tjenlig med anledning af Gen nya värnepligtens antagande och så att ur dess leder underbefäl kunde utgå. Rustoch rotehållares tunga hade tal. icke i förslaget velat omnämna, emedan några enskilda intressen borde ej få spåras i riksdagens beslöt, utan ur detta skall framgå, att svenska folket, kraftigt, väl ordnadt öch väpnadt, lydande sin konungs bud, med full förtröstan motser den stund, då det blir uppkalladt att värna sitt land, sina lagar och sin ära. Hr Stockenström uppmanade att icke lemna frågan å framtiden, utan söka stöd i den hänförelse söm fattat folket för omskapningen af vårt försvarsväsende, och yrkade, med anledning af några anmärkningar mot reservanternas förslag, återremiss till utskettet, söm tillstyrkte afslag på u:skottets förslag. H. exc. justitiestatsministern frih: Adlercreutr yttrade, att om det icke var utan en smärtsam känsla som K. M:ts regering mottog underrättelsen om utskottets beslut i denna fråga, så följde dock icke dermed någon fruktan för att den iutskottet segrande åsigten skulle med eller utan modifikationer vinna någon genklang i denna kammare. De fem reservanterna ha i motsats till utskottets majoritet föreslågit, att rustoch rotehållare kunna få behålla sitt onus, ifell de finna att det nya, som man vill pålägga dem, skulle bli mera tryckande än det gamla, och detta reservanternas förslag skulle vara högst antagligt, omicke deremot funnes de militäriska betänkligheter, som den siste tal. på ett öfverträffande sätt framställt. Dessutom borde det, då underbefälet skulle komma att aflönas af vakansafgifter, finnas garanti för att proportionen mellan detta befäl och manskapet blefve riktig Slutligen vore det troligt, att kostnaderna för detta system skulle bli större än de nuvarande. Grefve Henning Hamilton anmärkte, att i denna den vigtigaste fråga som det nya statsskicket haft att afgöra, kan man icke undgå att taga rustoch rotehållarnes intfessen med i räkningen. Hvad beträffade indelta armen, vore tiderna helt andra nu än då den förvärfvade sitt rykte; men i tall K. M:t icke föreslagit en så utsträckt värnepligt, skulle tal.. med glädje röstat för indelta armåens bibehållande i oförätdradt skick, ty han trodde, att den verkligen kunde erhålla den 5fniog som vore erforderlig för en mindre beväringsarmå6, men det förhåller sig i afseende på de militåriska organisationerna som med politiska idterna; det går strömningar genom hela vår verldsdel, hvika mån icke kan motsätta sig: väroepligten utsträckes alltmer. I K. M:ts förslag trodde tal. icke att konsegvensön blifvit dragen af den utsträckning fan gifvit åt detta system. j Det behöfdes en vida större stam, än i den k, propositionen föreslagits, för att öfva beväringen. vad som nu skiljer den indelta soldaten från dem som reservanternå föreslagit är, att den förre har ett obestridligt och ganska naturligt intfösse att erhålla så liten öfning som möjligt, beroende på olägenheten för honom att under sommarmånaderna vara från torpet. Äfven rotehållaren delar detta intresse, emedan han måste hjelpa soldaten att sköta torpet, ja äfven underhålla familjen under dennes frånvaro. Dessa olägenheter skulle ej finnas hos den stam som utskottet föreslagit och den skulle således kunna avvändas till befäl för de värnepligtige. Hvad beträffade de stora farhågorna för att företaga någon förändring med stammen innan man pröfvat den, erinrade tal. om att man egentligen icke rått kunde veta hvad den dugde till innan hon lidit ett nederlag. Man måste således i dylika frågor lita på en förutgången samvetsgrann pröfning. Dessutom komme beslutet i denna sak icke att stanna emellan riksdagen och K. M:t allenast. Heia det svenska folket sktlle nog taga den under ompröfning. Tal. visade slutligen att man för att bestämma vakansafgifterna hade svårt för att använda annat än komitter i de olika länen. Diskussionen som här afslutades för måndagen fortsattes påföljande dag den 18, och erhölls då ordet först af grefve Oskar Mörner som yttrade att han aldrig hört att svenska soldaten vågrat att gå, då han kallats i tjenstgöring, och hvad rotehålläreh beträffade hade denne så litet besvär af torpet under det att soldaten är borta, att han säkerligen ails icke fäster sig dervid. För den värfvade soldaten blefve det ännu svårare än för den iadelta att vara från hemmet, då han, som har lön af staten och icke något skydd hos en rotehållare, måste göra sig den frågan: Hvad sköla de mina lefva af? Man måste således förbjuda honom att gifta sig, men då erbjuder han ingen garanti. För uppgiften att vara befäl trodde tal. icke att den värfvade soldaten hade större duglighet än den indelta. Tal. skulle velat veta hvilka kostnader det föreslagna systemet skulleJ medföra. Han trodde att: de komme att blifva drygare, så att de icke skulle kunna fyllas med vakansafgifterna; och om de kunde det, hvarföre skulle man öfvergifva den indelta armen, då man för samma kostnad äfven med denna kunde få samma antal och lika dugliga soldater. Talaren trodde emellertid, som sagdt, att kostnaderna för de värfvade soidaterna skulle blifva högst betydligt drygare och att tillökningen å dessa kostnader skulie komma att tagas ur folkets fickor. Hr Frisk yrkade afslag å utskottets förslag, men ref. kunde ej höra, hvilket af de öfriga förslagen som tal, gillade. Hr Haggström yrkade bifall till K. M:ts förslag med det af hr v. Ehrenheim framställda tilllägget. Frib. Tersmeden ville ej att indelta armån skulle rubbas och trodde att den med tillräcklig öfning skulle kunna utgöra erforderlig stam för bevåringen. Biträdde grefve Björnstjernas förslag. Grefve af Ugglas beklagade att K. M:t icke i sin proposition intagit något om lindring för den ökade tunga som skulle komma att drabba rotehällarne och på hvilken billigt afseende borde fåstas. Visade huru olika bördorna vid olika rotar kunna vara liksom att kostnaderna för dessa växt från 117 rdr, som de i medeltal under Carl XI varit, till 126 rdr. Anoslöt sig till den af hr v. Ehrenheim töresiagna, skrifvelsen, emedan den inrymde äfven reservanternas förslag och det yrkande tal. sjelf afsäg. Hr Beutersvärd, som lemnade en kritik öfver utskottets förslag, anslöt sig till grefve Bjönstjer nas förslag till skrifvelse, Hr af Klint ansåg det vara bäst att bygga på det bestående och att konungen finge i denna fråga behålla initiativet. . Gillade med nöje den af grefve Björostjerna föreslagna skrifvelsen, hvilken, rätt uppfattad, innehöll allt hvarom representationen i detta fall behötde göra framställning till konungen. Dessutom riskerade icke riksdagen, som i detta afseende hade mycket på sitt samvete, atti nu liksom år 1869 genom beklagligt uttalande förleda regeringen till ett steg som eljest icke blifvit tager. H Hr Dickson ansåg att reservanternas förslag hvi-! lade på en rattvis grund och boppades, att den tid skall komma då vår värnepligtiga ungdom sjelf: erbjuder tillfälle till bildande af en stam. Föroidade hr v. Ehrenheims förslag, i Hr Bennich kunde icke fiana annat än att den! indelta stamtruppen vore betydligt att föredraga framför den värivade. Den fasthet som en dylik: trupp egde skulie. vara tillräcklig för bildandet af en stamtrupp... Instämde med hr v. Ehrenheim i : dennes förslag till skrifvelse. ; 1 RERTATAVLINETEAAA er RR l NR RNA