ee NN AA fem reservanternas mening, ehuru han gillat deras flesta motiver, ty tal. hade i tretio år haft tillfälle att se indekningsverkets stora egenskaper. Tal. trodde, att den indelta armån, hvars förträfflighet blifvit äfven af utskottet erkänd, skulle med tillräcklig öfning bli en fullgod stamtrupp. Saknade! i K. M:ts förslag omnämnandet af hvad eom skulle göras för stamtruppens undervisning till följd af en antagna värnepligtslagen. Tal. ville icke att någon samhällsklass skulle ha förmåner framför andra, men om någon blir lidande på den ökade l: Öfningen så bör detta ersättas. -Frib. ÅA. C. Raab ogillade förslaget att indelninogsverket skulle upphöra utan aflösning inom 15 år, men skulle vara fårdig att medgifva det, ifall man beslöt att beväringen skulle exercera ett helt år. Hvad indelningsverket beträffade hade tal. äfven varit intagen i detsamma, men sedan han vistats i flera år utomlands hade-han funnit att vi i vår indelta armå hvarken ega det skydd eller de ämnen till befäl som vi behöfva, ty vi stål nu på helt annan ståndpunkt än vi gjorde för ett tiotal af år sedan. Tal. skulle gillat reservanternas förslag, men anmärkte mot detta att roteoch vakansafgifternas bestämmande genom komit6er skulle kunna ieda derhän, att i vissa trakter inflytelserika rotehållare kunde trycka afgifterna ned på ett orättvist sätt. Tal. yrkade derför återremiss till utskottet, som med de upplysningar, hvilka stå det till buds, lätt skulle kunna uppgöra försiag till olika vakansafgifter för olika orter, så att billighetens fordringar blefve tillgodosedda. Hr Ridbing ville biträda K. M:ts förslag, men trodde att det varit bättre om i detsamma något nämnts om de lindringar som rustoch rotehållare borde erhålla för ökade besvär. Att de äro berättigade dertill, det har K. M:t sjelf yttrat i 1869 års förslag och detsamma har äfven af utskottet blifvit erkåndt. Denna fråga vore för öfrigt idet utredda skick, att man icke behöfde på densamma spilla många ord. Yrkade bifall till K. M:ts förslag med modifikation i afseende på rustoch rotehållares skyldigheter. Frib, Stjernblad medgaf ej att rustoch rotehållare egde rätt till någon lindring, utan ansåg att de vore skyldiga att underkasta sig den ökade bördan; men trodde det ej vara klokt att låta en klass af medborgare ensam bära den tunga, som uppkommer genom stamtruppernas ökade öfning. Detta kunde dock icke ske på annat sått, än att de medelst ersättning till staten afbördade sig det onus de hittills haft. För bestämmandet af detta vilkor funnes ännu ett annat skäl, nemligen att en del af arm6n, för att kunna bildas till befäl, måste ställas på den fot, att den kan erhålla tillräcklig öfniog, och för att åstadkomma detta måste mån, liksom man har de Skånska regementena och Vermlavds fältjägare stälda på kontant afining något som icke visat sig medföra olägenheter, äl ven atälla armen på denna fot, och dertill behöfdes de penningar, som genom nämda ersättningar komme att inflyta. Att bestämma vakansafgiftev utan komitter går icke väl för sig, då dessa äro så olika i olika delar af landet. Tal anhöll om bifall till de fem reservanternas förslag. Hr Montgomery-Cederhjelm hemställde om det vore tänkbart, att man skulle kunna få dugligt befäl af den nuvarande stammen och ansåg, att reservanternas förslag var bättre än de öfriga af tvenne skäl, dels emedan det i militäriskt afseende var mera betryggande, dels emedan det innehöll en lindring för rustoch rotehållarne, hvil ken ur billighetens och rättvisans synpunkt vore önsklig. Tal ville emellertid icke att vakansafgifterna skulle bestämmas efter uppskattning af komiteer, utan ställas till 100 eller 80 rdr, och yrkade derföre återremiss. Hr v. Geyer erkände fördelarne af reservanternas förslag, enär det utgjorde ett öfvergångsförslag, något som hvarje förslag som antages måste blifva. Tal. instämde med frih. Raab i afseende Få regleriogen af rustoch rotehållares skyldig eter och ansåg att en eftergift af en femtedel af dessa onera, i ötverensstämmelse med K. M:ts förut framlagda lindringsförslag, vore billig. Hr v. Koch uppträdde härefter, men som i öfversigten ötver riksdagsförbandlingarne den 18 d:s detta föredrag redan blifvit utförligt återgifvet, förbigå vi här detsamma. Afven hr v. Ehrenheims anförande förbigås på samma grund. Tr Hasselrot kunde icke finna att rustoch rotehållare egde några på tätt grundade anspråk på lindring, men det vore dock ur statsekonomisk synpunkt skäl att medgifva en sådan. Befäl trodde tal. icke skola fattas, då den bildade ungdomen vid akademierna, i skolorna och Yid pulpeten med nöje torde komma att inträda såsom sådant och underkasta sig det dermed förknippade besväret mot ätnjutande af de fördelar som detta skulle erbjuda. Ur denna synpunkt vore tal. benägen att ingå på K. M:ts förslag; men då så många förslag blifvit väckta, att det vore omöjligt att på stående fot afgöra dem alla, instämde tal. med frih. Raab Om återremiss. Hr Rydin. som uppläste hr Harelii yttrande i ämnet, hvilket vi förut meddelat, framhöll för egen del oriktigheten i de motiver för rustoch rotehällvingsskyldighetens upphörande, som af utskottet blitvit framställda, och visade huruledes de unpdertitit att nämoa hvad 1810 års riksdag beslutit i atseende på privilegier och 1812 års riksdag bestämt beträffande det personliga onus som ligger i allmän beväring, samt huruledes de förtegat att riksdag sfter riksdag erkäncot värnepligten. I sin mförelse melian värnepligtslagarne i Sverige och orge samt Danmark hade utskottet gått så långt i oförmåga och okunnighet, att den förordning, som i det sistnämada landet gällde afskaffandet af lifegeoskapen, blitvit blandad ihop med indelningsverkets upphäfvande: Man har sagt att detär en fisancrel orättvisa att indelningsverket finnes till, då det medför utgifter som icke stå i förhållande till egendomarnes inkomster. Men för att visa att det är en orättvisa, så måste egendomsegaren ädagalägga att dessa utgifter icke inverkat på hans egeadoms köpssvärde. Utskottet föreslår att efter femton år indelningsverket skall upphöra. Etter den tiden skall således staten bekosta den utgift af 3, million, som dittills blifvit af indelningsverket bestridd; men det är dock hvarje tids pligt att bära sin börda, och vi ha ej rätt att fasta denna på kommande tider. Alla de orättvisor, som ett sådant upphäfvande af indelningsverket skulle medföra, äro så påtagliga, att tal. skuile gå ia på att, om ett vilkor uppfylldes, detsamma likvisst skulle upphäfvas på föreslaget sätt, och detta vilkor vore att hvarje egendomsegare ville afgitva en skriftlig försäkran, i hvilken han på heder och samvete förklarade sig vara öfvertygad om att hans egendom icke skulle kostat mera i fall riksdagen före köpet beslutit uppnäfvandet af indelningsverket. Men då tal. sätunda ansåge, att rustoch rotehållaresky!digheten är ett realonus, så finge man ej öka bördan, utan att en motsvarande lindring bereddes, och tal. yrkade bifall til hr Ehrenheims skrifvelse. Tal. erinrade vidare om början af värt sekel, då tvenne mäktiga välden sammansvurit sig om att dela Sverize och att en sådan tid ännu kunde komma, då måktiga välden ville inberäkna Sverige i sitt rof. Vi raåste derföre för häfdande af vår sjelfständighet snia all vår sedliga kraft. Dettaingitver aktning ceb på denna kratt beror det om vi ännu en gång skola, i fail eröfraren kommer, med Gud och Sveriges allmoge,, det vill nu säga, med Guds bjelp och hvarje fosterländsk sionad mans bistånd, kunna bevara friheten. Frih. Bildt framhöll ytterligare fördelarne af att en del af beväringen erhölle större öfning. Hade iugenting emot en skrifvelse till K. M:t, i fail denna skulle kunna ha en så helsosam verkan att Gen kunde förena båda kamrarae till ett gomsnsamt beslut. . Greefve Posse ville framhålla att det beklagliga skick, hvari vårt försvar befann sig, miste bero ettdera derpå att krigsförvaltningen varit oduglig eller att den saknat behöfliga medel eller att institutionen sjelf, indelniagsverket, vore förkastlig. Tal. visade att intetdera af de båda första felen kuade ha förekommit och drog deraf den slutsatsen, att det sieta felet vore våliande till klagomålen. Dessa fel ansåg tal. skola blifva afhjelpta genom reservanternas förslag och förordade etMM OO RR — nn DmqEREr Er FraALrLrII OA —— OS