Hela dess verksamhet ända från krigets utbrott tili utförandet af detta nesliga verk var icko annat lögn, bedrägeri, vacklan !e Ge feghet — ett enda långt svek mot npaen. j4Vi minnas alla, hura långt bort irån oss än nu kan syaas, den 4 Sept. med sulta Näatiooal-försvars-regeringen. Låiom os3 ihåzkomima denna regerings föritrosndeväckande och berömvärda uppträdande. Da ocrhörda svårigteter den hade att öfverviona och de motsvarande oerhörda ansträngningar den gjorde och måste göra, Synnerligen hvad som utfördes till Paris örsvar och de fruztsnusvärda resultater som ansägos vara ar samma regering i det atseendet åstadkomna. Det skal då bli lätt begripligt, hvilket förtroende den sälunda måste vicna och vann hos beiolkningen i detta Paris och hvilka förhoppningar derigenom närdes. Dette iörtroende, dessa jörhoppringar medtörde den varma, hängifna patriotism, de oerhörda uppoffringar och försakelser af alla slag som denna Pariserbefolknivg gaf prof på under belägringen. Men ihågkommeas måste dertill huru denna förhoppningarnes, de stora uppofiringarnes, den glödande patriotismens tid slutade. Under det denna befolknivg eltjemnot försäkrades om framgång o. s. Vv. samt inöfvade sig till soldater ssmt begärde att i stora utfall bli förd mot fiendsv, så vacklade och tviflade regeriogen på framgåvgen; den temporiserade och uppgjorde slutiigen i hemlighet en kapitulation, må våra så hederlig som möjligt var, dock alltid en för mängden öfverraskande, oförutsedd kapitulation, utan att de utlofvade segerrika, kolossala utfallen blitvit företagna. Regeriogen hade synbarligen för. lorat fört:oendet för sig sjeli. Den fö de folket bakom ljuset och detta folk ropade också snart på: högförräderi. Detta folk, beväpnadt och teredt att dö i striden och ropande ailtjemt på gusrrs å ; å outraneo — det såg si sviket och ropade på förräderi! — Det m nu vara med eller utan skäl: Parirbefolkniagen är ännu öfsörtygad derom att den väl, energiskt anförd hade hunnat utan en dylik kapitulation gå ur striden. Kom så denna röaktionöra och högkyrkliga kammara och började ett arbete af den ert att väl näppeligen ingen, minst den republiken, friboten 4 ramåtskridandet tillgifna psriserbefolkniangena kan gilla detsamma. Detta Pariserfoik och deribland da loyalaste och gom mes: frokta och fasa för ett förfärligt inbördes krig, det vill ej mer höra talas om löften; Get har fått nog deraf. Det har icke mer förtroende för dessa löftesgifvande män som nu utgöra den jagliga styrelsen. Följderna af detsa misstroende se vi pu. Ni har sett, haru kommuneno segrat i Paris. Ni ser horu iobördeskriget rasar i detta olyc nd. Åter äro vi ioneslutna; årer äro kilda från det öfriga landet; åter öfverhopas vi med försakelser; åter betäckas våra gator och platser sf döda och särade; Me bombardsras vi — — — men af våra nen af dessa alla ningen af en a. — Men mma skall — I förvåna uu b ohet? äro vi oly Frankrikes hi år upprörande att läsa. L: våra efterkommande sko gny åylika erI farenheterv sättas i tilräliv att undvika de örfärliga olyckor som nu förkrössa oss och som esförtat oss ned i ett botteniöst elände. En a NA