rådande ovilja mot unionsförhållandet i och för sig eller mot dess på den gifaa grundvalen fort satla utveckling till större sammanslutning mellan de båda nationerna. Så långt utlåtandet af utskottets plaralitet — 8 medlemmar. Härtill sluter sig en reservation af utskottets nionde medlem, prof, Aschehong, hvilken, såsom man torde eriara sig, varit medlem af unionskomiten deh således måste vara förslagets sjelfskrifne förespråkare. Denna reservation vill leda sig till den slutsats, att det kungliga förslaget måste bifallas, emedan det icke innehåller någon bestämning, mot hvilkens innehåll någon väsentlig betänklighet kan hysas — emedan det uppställer och häfdar de båda rikenas principiella likställighet och jemnbördighet — emedan det drager en bestämd och omisskänlig gräns mellan de båda rikenas särskilda grundlagar å ena sidan och föreningsakten å den andra samt derigenom gifver Norge den be: stämningsrätt öfver sin egen grundlag, som nu nekas det — emedan det gifver Norge de garantier för behandlingen af de gemensamma och särskilda diplomatiska ärenderna, hvilka detta land nu saknar — och emedan det om behandlingen af frågor, i hvilka båda rikenas intresse är å bane, gifver bestämmelser, hvilka såvidt möjligt skola vara egnade att förebygga tvistigheter i detta afseende. I storthinget skall frågan, efter hvad det nu förljudes, företagas till behandling den 14 April.