väsentlig betydelse för krigsrustningen kan dessutom medgifvandet af krigskreditiver icke under nägra förhållanden blifva, emedan den förnämsta garantien i detta afseende är att söka på andra håll, nemligen genom behörigt anordnande på förhand af tidsenlig krigsmateriel, tillräcklig öfning af manskapet och framför allt bibehållandet af landets kredit på utländska penningmarknader. Af betydande vigt är icke heller den omständigheten att sådana kreditiver beviljas i Sverige, alldenstund finansväsendets förvaltning der är ordnad på ett särskildt sätt, som gör bevillning af aådan art mera nödvändig. r det således knappt någon tvingande nödvändighet för att bifalla förslaget i denna Punkt, framställer det sig å andra sidan som att talande skäl deremot, att ansvarigheten för användning af statsmedel, så långt kreditiverns sträcka sig, blir förminskad. Ifrågavarande summor måste nödvändigtvis betraktas i något olika Jjus än öfriga statsmedel, och ett mera fritt förfogande måste derför kunna ega rum vid användningen af do förra än hos oss hittills varit regeln i afseende på de senare. I allmänhet betonar konstitationsutskottet att förslaget genom sina bestämmelser om försvarsväsendet uppställer legala förpligtelser, hvilkas verkan är mycket svår att bedöma, ikläder dessa förpligtelser en ny förut okänd och under alla förkållanden föga tilltalande form, medför derigenom möjlighet till ömsesidigt missnöje och missförstånd samt alstrar i det hela mera ett sken än en verklighet. Att resultatet blifvit ett sådant, har väl väsentligast sin erund deruti att det ifrågavaranda förhålJandet i dot hela taget icke låter sig ändamålsenligt ordnas genom detaljerade, för längre tid eller för ailtid bindande föreskrifter. Folkens olika lynne, krigsväsendets olika historiska föratsättningar och de antagliga krigsteatrarnes olika beskeffenhet väcka en förmodan härom. Nutidens snabba utveckling, som gör sig gällande icke minst i militära ärenden, gör det också sannolikt att en tillfredsställande uppgörelse under alla omständigheter svårligen för ögonblicket kan vinnas på lagens väg. Det är derför antagligast, att man bäst träffar målet och uträttar mest genom att för framtiden förlita sig på att de nödvändiga medlen för krigsmakten i båda landen skola beviljas med lika stor omtanke för att bevara rikenas fribet och sjelfständighet, för att betrygga unionen mot främmande våld och förorättelser och motsvara broderlandets billiga förväntningar, om man än icke för ögonblicket genom unionel lag förpligtas dertill. Det är medvetandet af att föreningen erbjuder större säkerhet för frihet och sjalfständighet samt af att denna säkerhet betryggas endast genom ömsesidigt bistånd till afvärjande a! våld och fara, som skänker föreningen dess kraftigaste stöd, och det kan med fall visshet påräknas att detta medvetands mera än någon lag skall skapa l och vidmakthälla villighet och redobogenhet act skaffa da nödvändiga försvarsmedlen. Efter att sålunda hafva genomgått förslagets tra hufvudpartier — angående det unionella statsrådet, de diplomatiska ärenderna och försvarsväsendet — och uppvisat att il det första och det sista ligger en utvidgning at gemensamheten mellan de förenade rikena, framhåller konstitutionentskottet i sitt utlåtande, att en sådan utvidgning står icke i förbindelse med föreningens historiska utgångspunkt, — icke är öfverensstämmelse med den uppfattning af da särskilda rikenas ställning i föreningen, som i Norge har varit och är den vanliga — och slutligen icke heller är i sjelfoa föreningens intresse. Ty fastän de skandinaviska folken äro nära beslägtade genom härkomst och språk, bar dock en tussnårig, för hvarje land särski. d politisk historia, olikartadt kulturinfiytande Sch landets olikartade naturförhållanden, näringssätt och andra omständigheter gifvit hvaridera af dem en särskild nationel prägel, som berättiger till särskild nationel individvalitet. Dericr ären förening, hvilken, på samma gång som den uppfyller sitt närmaste ändamål — ömsesidigt bistånd och försvar — så litet som möjligt inskränker och binder det särskilda nationella lifvet eller med andra or hvart särskildt folks oinskränkta bestämninogsrätt öfver egna angelägenheter, den för de båda rikena naturligaste och mest passando samt derigenom också otvifvelaktigt den starkaste och mest varoktiga En sådan förening skall nemligen komma att helt och hållet hvila på insigten om de ömsesidiga fördelarne och som följd deraf ätven på beredvilligheten att gifva nödiga bidrag till upprätikbållande at de förenade folkens frihet och sjelfständighet. Går den längre, kan den lätt framkalla kärslan af onödiga band och inskränkvingar, alstra missnöje och obelåtenhet samt försvaga sin egen fasthet och sin betydelse i förhållande g till utlandet. 0 Till slat säger sig konstitotioneutskottet!g villigt skola medgifva, att utarbetandet af en föreningsakt är en så ömtålig sak, att bifall från alla sidor aldrig kan väntas. Men dål? någorlunda enstämmigt bifall är det enda f s Bra mn Mm FA md CS be AR Ala bn DT te AA RA I kr SR fr fr FR kr säkra beviset för att ett förslag i denoca fråga träffat det rätta och uppställt bestämmelser, som skola kunna verka i full öfverensstämmelse med sitt ändamål; antager utskottet, att man af den nämnda svårigheten är be-jb rättigad till den slutsats, att det öfver huf-li vad taget icke kan vara aniedning att för-2! gör 8 på en gång uppgöra alla frågor, som nna uppstå mellan två förenade folk, angstadgarne äro visserligen mottagliga lv Ah inom de gränser som utIval för utveckling; runuw. a tider märar Förer... ör förbättring Ovöra föreningens D 4 om liksom det säkerligen på er 2 men ä ste vara mest Öfverenssibmmar i hl e dualitetens fordringar ationella — indivi förening srsktens grundtanke, att så mycket som möjligt at dessa förbättringar och denna utveckling öfverlemnas åt hvart särskilat rikes. oi krönkla sjelfbestämning eller ordnas på det! skrönlud JU. antacna ömsesidiga la