SIUVUKHULM den 14 April Den stora fosterländska frågan. Försvarsutskottets verk. IL 1823 och 18S271.— Det fordna bondeståndet och detnuvarande landtmannapartiet. — Grundskatt och personlig värnepligt. . Det kan vara af ett visst intresse att erinra om en liten episod ur det fordna riksdags-bondeståndets historia. Vid 1823 års riksdag framträdde riksdagsmannen från Norrbottens län Joh. Jacob Rutberg med en motion rörande försvarsväsendet, hvilken afgafs sista motionsdagen den 3 Mars och derför icke kom att i ståndet uppläsas förrän den 13 Mars, å hvilken ominösa dag de märkvärdigaste förhandiiogar derom egde rum. Rutbergs förslag gick ut på att ofskaffa indelningsverket och införa en armborganisation grundad på folkbeväpning utan stam. Hvad det första eller indelningsverkets upphäfvande angick, tog hen den saken mycket enkelt och ansåg sig förmodligen icke inför bondeståndet behöfva utförligt motivera, hvarföre detta upphäfvande skulle ske utan all-ersättning till stateop. Med detta förslag, — säger han — förenar sig oskiljaktigt frågan om användandet af den be-l sparing, som uppkommer genom roteringsbördans försvinnande, eller huruvida denna besparing kan med rättvisa tillkomma de hemman ensamma, på hvilka bördan nu hvilar. Den privilegierade jordens, således säteriernas, råoch rörshemmaneg, insockne l frälsets och bergsmanshemmanens egare skulle icke kunna klaga öfver minskade fördelar, då ingenting annat dem vederfares, än att andra medborgare vinna lättnad. Då det dessutom måste komma i betraktande, att de privilegierade jordegarne sjelfve vinna befrielse från den extra rotering, som dem åligger, och denna fördel verkligen bör kunna räknas för större än det nya besvär, som tillkommer genom skyldigheten till vapenöfning, hvilken knappast borde få namn af en pålaga; har jag härati fonnit ett ytterligare stöd för min mening, att de privilegierade ej skulle hafva att klaga, ifall roteringsskyldigheten helt enkelt försvanne utan ersättning. Han föreslog införande af allmän värnepligt från det 20:de till det 40:de åldersåret. Från det 20:de till det 30:de året skulle hvarje vapenför man alla söndagar under sommarmåaaderna öfvas i vapen uti närheten af sockenkyrkan. De sålunda bildade och inöfvade kompanierna skulle sammanordnas till regementen på 2000 man, hvilka hvartannsat år skulle sammandragas till re. gementsmöten på 14 dagar. Motionären medgaf att det skulle kanna vara en svårighet att det högre befälet icke genom större truppsammandragningar finge någon öfning i det taktiska, men tillägger: vare dermed huru som helst, så drager jag icke i betänkande att tillstyrka uppoffring af den högre taktiska fullkomning, som genom stora öfningsläger kan vinnas, emot den fördelen, att spara omkostnaderna dert Il och befria landets försvarare från ett tjenstgöringsbesvär, som skulle göra hela uppfyllandet af deras medfödda pligt, utförandet af hela mitt förslag, omöjligt. Då är det bättre bekänna den läran, att tapperheten är den största af all taktik, och att slå våra fiender med den, om vi icke känna någon annan. Motionären förutser, att den armå han sålunda vill skapa icke blir så beskaffad, att man dermed kan angripa en fiende och häntyder derföre på, att det i sacmanhang med. en sådan organisation kan bli nödvändigt att inskränka konungens rätt att förklara krig samt föreskrifva, det armn aldrig får begagnas på främmande botten och han tillägger: Vårt eget land kan då icke alltid räddas trån de plågor och olyckor, som öfvergå en krigsteater. Men vårt mod måste härda sig deremot. Fegheten att frukta dessa olyckor är oss icke värdig, mer än någon annan feghet; och vi lefva i alla fall icke fria och trygga, så länge vi söka annan trygghet än den, som endast behjertenheten att lida och försaka, i förening med modet att kämpa och dö, kan skänka 0ss,. Redan vid uppläsningen af detta memorial märktes oro i ståndet och ordet togs först af vice talmannen Jon Jonsson, som förklarade att han med ledsnad och förtrytsamhet hade hört Rutbergs motion, som innehöll icke mindre än ett radikalt upphörande af hela den indelta och roterade landtarmön samt inskränkniog i konungens konstitutionella rättigheters. Den af Rutberg föreslagna 8 k. nationalarmen ansåg vice-talmannen skola kosta mycket mera, ja troligen dubbelt, utan att få någonting som duger. Vill han — utropade talaren — återföra 038 till den olyckliga landtvärnstiden, då landets söner, ämnade till fosterjordens försvar, föllo ett offer för sjukdomar och eländen? Helt annat är den erfarne krigarens vana och härdighet. Hans yrke är frivilligt — hans pligt förbundena med hans lefnadssätt. Sätt vid hans sida den konskriberade ynglingen, så som vår nu gällande 127 bjader, och allt går väl. Bjud åter fienden spetsen med sammanrafsade hopar, utan stöd, utan x,2stuktan, och hvem beräkvar utgången? Vice-ta.annen ansåg, att Rutbergs motion bör genast oguJas och förkastas, såsom skadlig för landet och för bondeståndet isynnerhet samt oförenlig med regeringsformen,. Detta anförande mottogs med högljuddt bifall och ståndets flesta ledamöter hördes deri instämma. Talmannen förklarade derefter, att han ansåg sig pligtig att vägra proposition till reved å motionen, såsom varande grundlagsvidrig. Ständets allmänna röst — heter det i protakallet — gillada denna förklaring. RN ——TEEE ERE