tanke betydelselös; den garanti, som ytterligare, fordran, består i förändrade bestämmelser om diplomatiska ärenders konstitutionelia behandling. Annu ett ord må tilläggas om bemödandet att göra den ifrågasatta betydelselösa förändringen till j en vigtig och betydelsefull sak, och att förbinda : den med försvarsfrågan. Man har, tror jag, redan j . någon gång i denna kammare talat om alarmigBter,. Vedernamnet kan vara rätt bra, om det! blott rigtas åt rätt håll. De värste alarmisterne synas mig de vara som genom att göra personer misstänkta söka skrämma nationen tillbaka från! den rörelse, som genomgår henne, att omsider ordna sitt försvar. I hvems intresse väckes det allar-: raet? Jag frågar blott — och yrkar bifall till utBrottets förslag. Hr 0. B. Ölsson kunde icke gilla uskottets motivering och det borde ej förundra vare sig K. M:t eller någon annan, att, då det nu på allvar är fråga om att svenska folket skall åtaga sig utsträckt värnepligt ingen vill gå in derpå så länge landets söner skola uppoffras i krig, hvilka icke äro af behofvet påkallade. Vi hafva nemligen i historien många vitnesbörd på huru regenterna kunha i det närmaste störta sina länder i undergång och uppoffra såväl dess sista krafter som dess söners blod. Sådana exempel ega vi i Carl XII:s och Gustaf IV Adolfs beklagansvärda krig, och dessa fasansfulla blodsutgjutelser skulle i väsentlig mån inskränkas, om regenterna betoges rätten att utan folkens hörande Tokynna anfallskrig. Utskottet har ansett att det hvilande för-: slaget till ny föreniogsakt mellan de förenade rikena skulle lägga hinder i vägen för motionens bifallande. Tal. trodde dock för sin del, att detta förslag hvarken kommer att bifallas af norska storthinget eller svenska riksdagen. Yrkade afslag å utskottets betänkande och bifall till motionen. Hr Kolmodin. Den förste tal. har förklarat, att han befarade, att den föreliggande motionen är någon slags ridå, bakom hvilken är sammanförd en konstmessig hopkoppling af tvenne frågor, som icke hafva med hvaraudra att göra. En sådan misstanke har jag för min del aldrig hyst, utan har tvärtom, i förlitande på motionärens fosterländska sinne, trott, att hans syfte med motionen helt enkelt varit, att, på samma gång vi rusta oss till krig, vi äfven måste rusta oss motl. krig. Så har jag fattat saken och jag är öfvertygad, att, i fall detskulle upptäckas att motio-nen verk-: ligen kunde tjena såsom ridå, motionären sjelf l skulle vara den förste att sönderslita den, på det något spel der bakom icke måtte kunna utföras. Från statens synpunkt är det ganska välbetänkt at rusta sig mot krig, att söka bereda så många garan. tier som möjligt för att icke ett obetänksamt krig må kunna växa upp ur obetydliga anledningar. . Man bör med ett ord för att undvika en sådan olycka iakttaga alla de medel, som klokheten bjuder och hedern godkänner. Jag gillar derför motionärens framställning med afseende på syftet; hvad deremot det af honom föreslagna sättet för frågans lösning beträffar, är jag af samma åsigt, . som den förste ärade talaren. Den siste tal. har funnit utskottets motivering mindre tillfredsstäl. lande. Deruti kan jag icke instämma, då utskot-: tet så tydligen ådagalagt, att förslaget sådant det l: föreligger icke innebär någon trygghet och att det; i sina konseqvenser leder till förhållanden, ännu l, mera otillfredsställande, än de närvarande. Det ligger ju dessutom i sakens natur, att frågan om huruvida krig råste förklaras eller ej oftast måste behandlas med så stor tystlåtenhet och skyndsamhet, att den icke kan läggas inför en debatterande församling, likasom att, i händelse motionen bifölles, bebandlingen af landets utrikes angelägenheter äfven måste läggas på representationen. Sådana frågor passa dock icke att af riksdagen afgöras. rån krigsförklaripgarne mellan : Frankrike och Tyskland hafva vi ett exempel på l. att representantförsamlingarnes rätt att bestävama : öfver krig och fred icke ionebär några garantier. Då vi dessutom af erfarenhetj känna, hvilka stora l: splittringar äfven obetydliga frågors afgörande framkallar inom vår representation, tror jag, att,l: om på talmansbordet lades frågan om krig eller ; fred, den aldrig skule vinna pågon lösning och vi skulle då för de utländska frågorna komma att l:. glömma vår egentliga uppgift. Krigen äro numera blott några få tärningskast om kronorna och den tåligt förbidande royalism finnes icke längre, l; som tillåter en konung, att, sedan han marscherat l; genom ha!fva Europa lägga sig till hvila i verldsdelens andra hörn. Jag yrkar bifall till konsti-: tutionsutskottets förslag och afslag å hr O. B. l . 1 4 Olssons motion. i a Grefve Sparre. Det hade varit ett oförsigtigt yttrande, motionären fällt, då han sade, att afslag å hans motion skulle nödvändiggöra ett afslag på rågan om vårt försvarsväsendes ordnande i den riktning regeringen föreslagit. Om emellertid tal. )1 kunde föreställa gig, att motionärens förslag inne-. bure den ringaste garanti mot att Sverige skulle i inblandas i krigens fasor, skulle han med nöje rö: sta för detsamma, men hans öfvertygelse vore, att det kunde leda till raka motsatsen. Att numera 1 tala om maktmissbruk från regeringens sida vore lt oförnuftigt; snarare hade man då att befara så-1 dant från representationens, och dess ställning il7 Sverige vore så stark, att vi böra taga 038 väl till vara för den frestelse, som ligger i all stor makt . ach icke ställa oss för mycket en garde mot regers.n gen, Det vore i högsta grad olyckligt, om sen tationen skulle taga så ölgekliga frågor I, E 4 : f 1 s tom dem om Xrig och fred om hand, Yrkade aftionen. plan : ripenstedt kunde icke annat än gilla frin. Ori il ion försök att finna ytterligare garantier motionår neslandets inblandning i krigens olyckor, me åsto jnsämma i konstitutionsutskottets ånigt Om olämplighetea Af,den väg, hen föreslagit; ty det skulle innebära iod8t. 5 förr yädor att Iggk svandet om krig och cd i representatlionens agera i regeringens. Det vore dessutom icke sjelfva kriysförklaringen, som afgjorde frågan om ke och tres. utan den berodde helt oc hållet å den föregåenu2 ledningen af landets utrikes: , bolitik. Att represevtationen skulle taga kant ) om denna vore en omöjligt, då den icke de ; lad mera än under en tredjede af äret ; je 4 tet hade i sin motivering mint gm det hända i; 8 för A an sö rinna örande och ansett dettz 1 J oraka regeringens h t innebära en ponng likasom den omständigheten, tt K. M:t hvarken eger rätt att utskrifva krigsgärder ej heller använda för krigsåndamål de medel, som äro för vissa bestämda ändamål anvisade, och således vore hänvisad till hela taget ganska obetydliga kreditiven. Talaren förmenade att bäri icke låge någon. trygghet. emedan det skulle vara sv: rt, om icke omöjligt för en fosterländskt sinpad representation, att, sedso krig engång vare förklaradt. vägra medel till dess fortsättande. eringen ha va Du den politiska ståndpunkt, att representaI tionen eger förmåga att alltid åstadkomma en stark och fosterländsk regering. Just deri låge den störgta tryggheten, men endast under det vilkor att regeringen är i tillfälle att på dylika frågor utöfvå nödigt inflytande. Tal. yrkade bifall till utskottets örslag. Fri. Åkerbjelm och hr von Geijer yrkade afslag å motionen då erfarenheten visat att representationerna ingalunda äro mindre passionfria än regeringarne. Likaså hr Törpnfolt, som hemställde till motionären, huruvida han icke kommit för tidigt med sin motion. Det hade då varit bättre. att han föreslagit införandet af en unionsrepresentation. Hr Hierta ville att kammaren skulle med ogillande af motiverna lägga betänkandet fill hand-1 lingarne. Häremot, u pträdde hr Lithner, som rkade rent afslag. Bifall yrkades af hr Jonas onasson och Johan Jönsson, hvilken senare ut talade den tanke, att den ifrå avarande grundlagstansr Ivingon skulle göras till vilkor för värne