Underrättelserna från Paris låta åter oroande, I stället för att lägga sig och slockna af sig sjelf, såsom man de senaste dagarna hade anledning hoppas, synes den upproriska rörelsen i förstäderna ha fammat upp på nytt och utbredt sig öfver en ännu större terräng. Våra telegrammer från Paris afi lördags berätta nemligen, att en mängd, nya barrikader blifvit uppkastade ej blott på Montmartre och i Belleville, rörelsens gamla härdar, utan äfven i Faubourg S:t Antoine, hvars arbetarbefolkning hittills hållit sig på afstånd från emöten. Kollisioner emellan trupperna och upprorsmännen hade redan egt rum. General Vinoy hadenatten mellan fredagen och lördagen .skickat upp trupper i Montmartre för att derifrån bortföra kanonerna, och äfven lyckats bemäktiga sig 40 af dem; men insurgenterna hade strax derefter återtagit 5 utan strid. Detta tyckes häntyda på ett annat af telegrafen omtaladt betänkligt fenomen, att linietrupperna, eller åtminstone en del deraf, fraternisera medrebellerna. Det var förmodligen vid denna nattliga expedition som general Faron blef afskuren och inonestängd på Buttes Montmartre samt måste med bajonetten storma tre barrikader för att kunna slå sig igenom. Ännu betänkligare låter en annan uppgift, att generalerna Clement Thomas, den bekante chefen för nationalgardet under belägringen, och Lecomte blifvit af insurgenterna tillfångatagna samt efter ett summariskt förhör skjutna. Det är att hoppas att denns uppgift skall visa sig sakna grund, eller bero på någon öfverdrift. Att sakernas ställning var allvarsam synes emellertid äfven deraf, att Thiers fann sig föranlåten att samma dag utfärda en proklamation, deri ban, ånyo vädjande till befolkningens fosterländskärlek, förklarar att regeringen, sedan hon gifvit de brottsliga tid till eftertanke, nu ämnar befordra fredsstörarna till laglig näpst. Omsorgen om lugnets återställande är anförtrodd åt nationalgardet, hvars bataljoner på aftonen samlades. dLinietrupperna drogos deremot tillbaka på venstra Seinestrauden. Den närmaste anlednivgen till dessa senaste förvecklingar är att söka i två åtgärder som synas i hög grad retat stämningen och hvarat de osynliga ledarne på berget klokt förstått att begagna sig för att ytterligare upphetsa massan: Den ena var den af general Vinoy, i kraft af belägringstillståndet, anbefalda indragningen af 2ex bland de vildaste socislisttidningarna, den andra krigsrättsdomen öfver Flourens, Blanqui m. fl. af de gamla Bellevillehjeltarna. Äfven moderata tidningar ogilla den förra åtgärden såsom onyttig och oklok. Le Temps förklarar sig ej ha den ringaste sympati för de undertryckta tidningarna, hon anser regerin gen ha haft laglig befogenhet till det tagna steget, men finner det icke desto mindre mycket beklagligt. Erfarenheten, säger hon, har lärt att våldsamhet i skrift och tal till slut väcker likgiltighet och blir utan följder. Förföljelsen gör dem deremot populära; belägringstillståndet kan ej ständigt fortfars; de skola derefter utkomma på nytt och då lifvas af ett ännu vildare hat. Hvad som å den stora allmänheten ytterligare gjort ett obehagligt intryck, är att det på ett ställe i general Vinoys order om indragningen antydes, att belägringstillståndet först kommer att upphäfvas af nationalförsamlingen, och