AR VE RER ATV ve (Från Aftonbladets korrespordent.) Kristiania den 5 Mars. Storthinget har under den vu förflatra veckan mottagit den i trontalet bebådade kongl, propositionen om anslag till jernvägsanläggningar och i föreniog dermed om upptagandet af ett statslån på 2 millioner sod., Iydande på 4 celler 4!2 procent årlig ränta och afbetalning i minst 30 och kögst 50 år s för öfrigt på så billigs vilkor som röj för statskassan. Härvid måste dock anmärkas, att detta lån, i fall det nu upptages, redan år 1873 skall suppleras med ett nytt, emedan de arbeten och arsksffningar, till hvilka dessa 2 million vw skola användas, ut göra början till en rad af åtgärder, sov helhet skola vsra afslutade först vid utgången af år 1877. Först och främst gäller det nemligen en mängd anskaffningar af vagen och utförande af betästningsarbeten, hvilka enligt gjorda planen åren 1871—74 skol ir ett extraordinerie tllskott aft tillssmmans 581,766 spd. Dertill komma jeiavägsarbeten, hvilka onder är 1871 skola erfordra ett bidrag a! staten på snkring 3,160,000 spå., malles således ozkring 3,740,000 zspd. Höraf kar man tänkt savända 1,167,000 spd. åren 1871—72 och 567,000 apd. år 1873, hviiket sistnämnda år man således, såsem nyss antyddas, skali bli nödseakad att Ster 1293 ei tilllygt till ett nytt statslän. Om de nu: sprojekterade lånet på 200,000 spd. erhålles på de förntsatta vilkoren, skola derigenowa Norges utgifter till statsskulden, hvilka för närvarande uppgå tili 553.000 spå, förökss med en summa at 122,000 spå. Det väsentligeste af de jernvägsarbeten, man bärigenom ämnsr verkställa, är den redan hos det förra storthinget föreslagna, men af detta förvägrade jernvägsförbindelsen mellan det söndenfjeldska och det nordenfjeldska Norge. Vid skens behandling på storthinget 1868 —69 var man väl viliig att erkänna, stt en sådan kommunikationslinie, huru man än måtte döma om banars rentabilitet, hade en stor nationel betydelse,emedan den skulle sammanbinda två af Iondets hufvuddelar med hvarandra; men man ansåg sig, i betraktande af landets ekonomiska tillstånd, icke då våga iolåta sig på ett så vidlyftigt företar, hvilket, när det vä påbörjadt, också mäste så snart som mö fellbordag, tili och med om konjonvktorel skuile försvåras. Man lade då vigt så, alt vare sig att det skedda tillbakagåendet i den ekonomiska ställningen bade sin grund i öl sammma skördar och : 0 rer för flere af la sigtighet och br D nes sida eller i alla desso tillsammans, så kunde det tilståndet i många distrikter var. d men fann det derför betänkligt alt under säfana förbållanden fatta beslut om företag, som skulle ådraga staten stora rya skuldebördor. Det väsentligaste morcentet vid diskussionen af en da tförs!eg, som nu blifvit af regeri et, skall väl äfven denna gång bli afseerdet på landets ekonomiska förinåga dertill. Hurnvida i detta afseende ca varaktig och säker förbättring inträffat under de två förflotua åren, är en fråga som icke är lätt alt besvara. Från ena sidan skall man kunna åberopa det senaste årets lyckliga skörd samt de goda konjankturerna för Norges sjöfart såsom bavis på, att en sådan förbättrivg verkligen egt rwn, wder det att man på den andra sid till stöd för den motsatta åsigten kan föra de felslagna fiskena, mmstion i tullinkorasterna och den omständigheten, att enl. enda lycklig gröda är alltför kitet för att derrå graomda förökade och under en dång följd af är fortfsrande anspråk på de skattdragande. Sträng sparsamhet i stutst terna och en inskränkning till det ara nödvändigaste af det allmännas pekuniera un-ji derstöd till allmännyttiga företag var ett af yrkaoden, på hvilka under valen till detta stortbiog lades starkaste tonvigt, och det är möjligt, att detta yrkande också skoll låta höra sig i representationen och gifva upphof ät förslaget, att man ännu bör vänta några år med att sätta detta stora jernvägsföretag i verket. Möjligt är det ju likväl, att representanterna från lendets olika trakter skola kunna sflägga så betryggande vitnesbörd om solida ekonomiska fremsteg, att storthioget vågar på att begynna ett företag, om hvars. stora betydelse och fulla berättigande ella äro öfverens. En af de omständigheter, som vid det förr -siorihinget gjorde att regeringens förslag strasdade skall dock denna gång göra sitt hämmande inflytande gällande, nemiigen de olika meningar, som rådde om valet af linis. Först och främst. har man nemligen två alternativ ett välja mellan för det mellersta stycket af linien.: Väljer man att följa Glommens dalgång, så kan man nemligen, då ran skall passera Dovre, antingen lägga en kortare Iinie öfver Kvikne eller genom att göra en krökning åt öster låta banan gå öfver bergsstaden Röros och derigenom draga dennas icke ringa trafik med Throndbjem ia på lipien. Båda dessa linier ha sina förkämpar och antagonister, och isynnerhet lägger man i Throndhjem så mycken vigt på att det gistnämnda alternativet väljes, att man der uttryckligen har för sina icke obetydliga bidrag gjort till vilkor, att banan kommer att : å öfver Röros. Till försvar för Kvikneinien anföres, att den är omkring 4 mil kor4are och följaktligen bäde billigare att bygga och ändamålsenligare för den genomgående trafiken. Ett tredje alternativ är slutiigen att-lägga banan öfver Kvikne, men derjemte åta emsidolinie utgå till Röros. Olikheten i enläggningskostnaden mellan dessa tre alternativ är likväl icke större, än att det afgörande momentet måste bli afseendet på hvilken linie det mest skulle vara i trafikens intresse att välja. Byggandet af Rörosbanan är nemligen beräknadt till. 3,003,000 spår, Kviknebanan till 2,789,000-spdr och densamma raed en sidolinie till Röros till 3,081,060 spdr. Jemte dessa alternativ uppställdes lik. väl vid det förra storthivget en alldeles ny linie, som man trodde särskildt böra tagas i betraktande, men som då ännu icke var när. mare undersökt. I stället för i Gloromens j: dalgång föreslog man nemligen att lägga hela banan längre i vester längs Mjösens östra! strand förbi Lillehammer och genom Gud-j!1 brandsdelen, derefter utmed den nuvarande hufvudvägen öfver Dovre vid Jerkind och 1 KX angevald gamt ned oenom Privdalen och i KR EE