GIS OT EE AT AEH AR VASA ME BE dr ig den kungliga teatern skulle, derest mitt förslag accepteras, komma i en vida fördelaktigare eko1 nomisk ställning. Hvad jag nu vidrört är. uteslutande den ekono-! miska sidan af saken, och jag tror mig kunna! påstå, att hvad jag anfört grundar sig på riktiga beräkningar. Betraktar man derefter saken från estetisk synpunkt, så tror jag att vi från den tid, då den dramatiska och lyriska scenen inrymdes under samma tak, hafva minnen, som åtminstone för de äldre af hufvudstadens publik och möjligen äfven för en och annan representant äro Ehn värdefulla och undanrödja farhågan att dramatiska stycken icke skulle kunna med framgång gifvas i operahuset. Jag tillåter mig härvid -erinra om ådana namn som en Hjortsberg, en Åbergsson, en Sevelin, den äldre Deland, Nils Wilhelm Almlöf, Torsslow och Georg Dahlqvist, samt fruarne Åbergsgon, Torsslow, Eriksson, Frösslind, Hjortsberg sedermera Westerdahl, fröken Emelie Högqvist med flera, hvilka uppträdt på kungl. stora teatern, alla tillhörande den dramatiska scenen, och hvilka af alla äldre teatervänner som sett dem ännu bevaras i tacksamt minne; och jag har velat erinra om deras namn till bevis på att framgångar kunna skördas på en dramatisk scen äfven i operahuset utan att vilja på något sätt förringa förtjensten hos de utmärkta artister som nu finnas å den dramatiska scenen. Om man sålunda sammanfattar hvad jag såväl ur ekonomisk som estetisk synpunkt anfört, skall man finna att ingen våda för teatern kan uppstå genom att sammanföra den lyriska och dramatiska scenen under samma tak, men väl, att detta skulle åstadkomma en betydlig förenkling i administrationen och teaterdirektionen befrias från många bekymmer. Jag anser det derföre icke vara skäl att bevilja detta anslag, hvarigenom staten skulle på direkt sätt inblandas i teaterns angelägenheter, och jag är desto mera bestämd för denna Afsigt som det är antagligt att denna sak kan till nästa riksdag reglera sig sjelf och man kan vara temligen förvissad om, att ingenting skall behöfva gå sönder under den tiden. Jag har i dag under mina anföranden i denna fråga icke haft för afsigt att gå in i någon närmare undersökning af orsakerna till-det betryckta tillstånd, hvari teaterns finanser kommit på senare tider, men jag tror det vara skäl att fästa upp: märksamhetea på att teaterns ställning var bättre vid den tid, då de särskilda scenerna voro före-l: nade, och att flera teaterdirektörer då funnos, som t icke lemnade någon skuld efter sig, ehuru teaterns anslag då var mindre. Jag inser icke, hvarföre ej ett sådant förhållande skulle kunna inträffa ännu en gång. Enligt min åsigt — och jag tror den delas af allmänheten — skall en teaterdirektör, om de särskilda scenerna sammanföras, bättre blifva i tillfälle att sjelf öfvervaka och kontrollera teaterns ag och sålunda slippa att i andras händer öfverlåta en etor del vigtiga bestyr, såsom man antager hittills hafva måst ske, och hvilket, om icke ensamt förorsakat, så dock jo kied bidragit till att teaterns ställning allt mer och mer försämrats.: Hr Carlen. Man må ge frågan från hvilken synpunkt som helst, man må stå på samma ståndpunkt, som den aktade representanten från Rättvik, hvilken i den förevarande frågan vore hufvudet högre än alla andra, eller på deras som påstå att teatern är ett nödvändigt element i vår utveckling, om ett äro dock alia ense, nemligen om det beklagansvärda deri, att denna fråga blifvit väckt till Jifs i en tid, då alla krafter måste samlas för värnandet af vår sjelfständighet. Frågan vore emellertid väckt och, ehuru det enklaste svaret vore ett nej till den framställda propositionen, trodde dock tal. att man, för att slippa se den återkomma riksdag efter riksdag, hellre borde ingtamma i hr Kallstenii reservation, som innebure skuldens betalande mot vilkor, att riksdagen ej vidare Dbesvärades med teaterns angelägenheter. Man hade då på samma gång infriat det representationens löfte att taga angelägenheter om hand, som Jåge i den för några riksdagar sedan beslutna skrifvelsen, hvilken vid gemensam votering föll med endast en röst. Om man beviljade det begärda extra avslaget af 270,000 rdr och på samma gång nedsatte det ordinarie anslaget med 10,000 rår, gjorde staten icke derigenom någon förlust, synnerligast om inventarierna inginge i köpet, ty den senare summan motsvarar ungefär räntan på. den NE NT BN NR TIRANA ENDA ENNRGIN KO a en än jan OT AA me fo Le Ac ko ör man ror ERE ål hek förra. 4 Tal. ville såsom representant för Stockholms stad yttra några ord om hr Keys m. fl..reservation. Stockholms kommun kunde icke jemföras med landets öfriga kommuner. Der finnes nemlin en regering, som är gemensam för bela lanet, der äro under en tredjedel af året samlade landets representanter, der äro förlagde, bland andra bildningsanstalter, vetenskapsakademien, som öfver hela landet utsänder frukterna af sitt arbete, teknologiska institutet, hvarifrån de män utgå, som bygga våra jernvägar, och musikaliska akademien, som uteäuder skickliga orgelspelare öfver hela riket — med ett ord: Stockholm ör landets hjerta och kan icke likställas med andra kommuner. Men dit samlas ock tyvårr py cket afskum från det öfriga landet, hvilket har till följd en fattigvård, om hvilken man knappast kan göra sig en föreställning; den officiefla fattigvården dock ojemförligt mindre tryckande än den enskilda. Visserligen skulle, om reservanternas årigt vunne anklang, Stockholms stad derpå kunna göra en lygande affär, men då borde man bereda sig på att icke längre få höra utmärkta operor utföras på vår första scen, utan Skona Helens och hela hennes I anhang. För sin del önskade tal. bifall till hrj. Kallstenii reservation rörande första punkten af utskottets förslag, men hoppades, att, om kammareng svar på den k. propositioner blifver nej, uttalandet må blifva lika bestämdt som det var för några år sedan i fråga om första hufvudtiteln, på det representationen icke vidare må besväras med denna fråga. Hr Jöns Pehrsson yrkade afelag, emedan han funne ett bifall innebära en indirekt tillökning i första hufvudtiteln. Br Kolmodin. Teaterfrågan har årligen framkallat långa diskussioner och skilda omdömen. ÅA den ena sidan har teatern framhållits såsom en rent af vådlig eller åtmingtone särdeles gagnlös institution, under det man å andra sidan förklarat den vara en bildningens förpost, som har till upp-1 ift att förmildra sederna. Jag tror att man påj. Båda sidorna gått till ytterligheter. Det är onekligt, att teatern i vissa moment af sin verksamhet nppträder såsom en bildningsanstalt, men mästerverk äro sällsynta och man kan dessutom icke I oupphörligen servera publiken mästerverk, utanpå: mäste taga till äfven andra saker, som långt ifrån att bära mästerskapets insegel, lemna dåliga intryck. Då staten emellertid icke kan lemna ep sådan anstalt som teatern åt sitt öde, men å andra sidan icke bör vara dess målsman, har den lemnat bidragen utan att kontrollera deras användande. Häri skedde dock vid några riksdagar tillbaka en afvikelse, och jag tror, att vi skulle råka in i ev ännu större, om vi nu bifalia det begärda extra anslaget. Hr Kallstenius hade märkvärdigt nog påsvått att representationen, genom inköp af dramatiska teatern och af båda teatrarnes materiel, skulle skydda sig. mot anspråk på vidare ansläg för teaterns räkning. Jag tror att teatern tvärtom I gedan representationen gerom ytterligare insättande af penningar jått än mera intresse för dess bestånd, skulle göra som den bortskärde sonen, hvilken icke drager i betänkande att skuldsätts gin svage far. Hvad den dyrbara materielen, staten genom köpet skulle förvärfva 4t sig, beträffar, ) tror jag att exempelvis det dyrbapa skeppet Afrikanskan skulle af våra sjöofficerare befinuar alltför litet sjödugligt och icke gerna kunna undgb gjöförvaltningens anmärkningar Under de sista månaderna hafva storg:verldshändelser väckt upp Europa ur, degt drömmar, krigets odjur ha rest sig och med trgammal grymhet utfört sitt blodsarbete, . Följden häraf är, att: såväl från tronen som kojorsa. i vårt Jand utgått starka maningar till Sveriges representanter att förskaffa åt landet ett fullt. betryggande försvar Ut ufla vi då när vi klaga öfver att vi icke egal: