NR mma OR terna som rättigheterna för alla dess Böner vara lika. Vi vilja sålunda i principen indelningsverkets upphäfvande; men vi vilja det icke genast, icke brådstörtadt; och vi tro det icke böra ske utan gon sorts aflösning. Den osäkra grundval, hvarpå et politiska rättstilleståndet för närvarande hvilar, och det hårda öde, som nyligen drabbat en af vår verldsdels stormakter och som åtminstone för ganska lång tid bräckt dess inflytande som Bådan, innebära för oss tillräckliga varnin gar mot att, innan vi fått något säkert nytt, afhända oss det gamla vi ega. edan den allmänna folkbeväpningen har vunnit sådan stadga och disciplin, att den indelta armen kan utan våda och utan saknad borttagas, då och först då skola äfven vi ställa oss bland dem, som yrka på dess indragande på åe vilkor, som äro med rättvisa och billighet forenliga. Man har uttalat farhågor för att riksdagen äfven nu icke skulle komma att något åtgöra i förSvarsfrågan, emedan de motsatta partierna skulle så ensidigt vidhålla hvardera sitt föralag, att de, hellre än att se motpartens antaget, skulle votera frågans uppskjutande. Vi ha dock svårt för att fatta någontiag dylikt, och vi kunna ej tro att våra representanter skulle vilja återvända till sina valkretsar, utan att i en fråga af så framstående vigt ha fattat något afgörande beslut. Men skuile riksdagens beslut blifva sådant, att regeringen anser dess genomförande icke kunna betrygga vårt lands sjelfständighet, så skulle vi icke Örvånas, om hon, såsom ryktet vetat berätta, då skulle låta upplösa riksdagen för att derpå framlägga frågan för nyvalda representanter. Vi anse nemligen regeringen böra handla så, icke för att ovilkorligen få sitt organisationsförslag antaget, utan för att i devna lifsfråga få nationens önskan möjligast bestämdt uttalad. Blefve de nya representanternas beslut lika med deras företrädares, då hade regeringen ock från sig afvältat ansvaret för följderna af en organisation, den hon för gin del de kan finna för landet nyttig och betryggande. Emellertid hoppas vi på en lycklig lösning af saken. . Våra representanter inse nog hvad frågan gäller och gäller just i detta nu; de kunna ej vilja taga på sitt ansvar att lemna oss längre utan det säkrare värn, som alltför väl behöfves i dessa tider af oro och politiska lagbrott. Näfrättens dagar synas åter göra gig gällande. Att då icke göra sig så stark man kan, är ett brott mot en sjelf och de efterkommaude, det är en dödssynd; men säkerligen vill ingen på sitt samvete bära förebråelserna af en sådan, Norrlands-Posten yttrar i en ledande artikel om försvarsfrågan bland annat följande: Vid frågans bedömande är det rätt ledsamt att vi ej kunna instämma i de radikales. mening, uru man af gammalt behagat räkna oss till dom, enär vår radikalism altid gått ut på att söka och erkänna det sanna och riktiga hos hvilket parti som helst. Vi förutskicka denna lilla ane märkning för att reservera 033 mot hvarje tillvitelse att hafva betraktat denna så vigtiga fråga från parti-synpunkt, Det synes oss — för att nu gå rakt på saken — som regeringens förslag till försvarsreorganisation är. ganska välbetänkt och värdt att behjertas, så väl med afseende på möjligheten att genömjöras ntan alliför betungande kostnader, söm på bibehållandet, åtminstone för det närvarande, af indelningsrerket såsom folkbeväpningens stam, i hvilket senare afseende försvarets ordnande kan ske ej endast med mindre kostnader och olägenheter, än om en särskild stamtrupp skall utbildag ur folkbeväpningen, utan äfven med en betydlig tidsvinst för försvarets mörigast skyndsamma ordnarde; ty sedan traktater, folkrätt och nationaliteter numera icke det ringaste respekteras af de stora militärstater, som för närvarande tagit omshand de europeiska staternas öden och dervid ej erkönna annan rätt än styrkans och våldets, vore det en kolossal dårskap att ej begagna den tid man har i sina hönder för att bereda sig skydd för hvarje öfverraskning, för hvilken man ej kan beräkna tiden när den kan komma. Att ställa försvaret uteslutande på den framtid då den organiserade folkbeväpningen hunnit utbilda och stadga sig, hunnit till stadiet cj endast af fullkomligt utbildade krigare, utan äfven af en tillräckligt fast och trygg stam, med förkastande af det försvarswerk vi nu ega i indelvingsverket, tro vi tvärtom vara högst vådligt, såsom i sig innebärande en inbjudning till en dylik öfverraskning; ty det förefaller os8 som om en efter vårt land lysten mil tärstat skulle finna det för sina planer vara mest öfverensstämmande att öfverfalla oss just vid den tidpunkt då vårt försvar vore i gitt öfvergångsstadium, om vi för dess organiserande hade kastat öfverbord just det lilla, men dock i sin litenhet festa försvar vi ega, under det bedrägliga hoppet . att få sitta i fred och ro medan den unga organiBationen växte till, — — — ,, Man her ur radikal synpunkt betraktat den indelta armån såsom ett fp otismens redskap och såsom sådant vådligt för folkfriheten. Detta betraktelsesätt har förr möjligen kunnat vinna nå on afseende, men det skall svårligen kunna anses ålla stånd sedan folket i sin helhet är beväpnadt och förstår sköta sina vapen, då den indelta armån kommer att utgöra en så försvinnande liten del af hela den beväpnade styrkan,, att den svårligen lärer låta bruka sig såsom ett folkförtryckets verktyg, i fall det ena är tänkbart, att den indelta soldaten, Båsom i sin ställning lika mycket ) medborgare som soldat, någonsin skulle låta dertill bruka ig Får man derjemte antaga att frågan om indelniagsverkets upplösning och ersättande genom en annan organisation väl kan utan våda uppskjutas i till en lugnare, mindre farlig tid, och att denna fråga under våra repregentativa former väl lika . godt kan då lösas som nu, så finna vi ej heller ; häri något skäl att undanskjuta den stora frågan i om försvarsverkets ordnande på grund af allmän folkbeväpning och indelningsverkets bibehållande tillsvidare såsom dess stam tills det visat sig att denna stam framdeles kan utan större kostnader :utbildas ur sjelfva folkbeväpningens leder. Ettj bestridande af denna enkla åsigt synes oss vara endast ett de obotfärdigas hinder, hvilket en ! sann patriot väl ej bör låta komma sig till last, synnerligen då det är från andra sidan medgifvet, att uppsättandet af ny stam i alla händelser blir ! för landet dyrarare än bibehållandet af den gamla, Westerbotten, tidning för Umeå stad och län, yttrar, i anledning af de många opipionsyttricgarne från olika trakter af Norrland för ett ofördröjligt ordnande af försvars frågan, töljande: Utan tvifvel skall allmänheten med intresse emottaga dessa opinionsyttringar från skilda trakter af det vidsträckta Norrland. Att meningarne i detaljfrågor måste blifva skiftande på olika ställen efter de närvarandes olika föreställningssatt och uppfattvingsförmåga, kunde man redan på förhand antaga. Den föreliggande, frågan är så : mångsidig, den kan ses från sa många synpunker, att det skulle os sÅ hardt när till ett uni derverk, om 3 t ( H asta8 åsigter härutinnan varit samstampin. Ett står dock fast: att alla ansett vårt uuvarande försvar otillräckligt; att alla bebjertat denna angelägenhet såsom en nationens lifsfråga, och slutligen, att alla visat sig redobogna att gora de uppoffringar, vi mäkta bära, för värnandet af vår sjelfständsghet, för fädernejordens skydd och försvar. Intresset för det gemensamma fäderneslandet är och måste vara lika varmt och lefvande här som annorstädes i riket; men härtill kommer särskildt för Norrland det särskildta intresse, som försvarsfrågan här bör framkalla. Landets afskilda läge, den totala bristen på tidsenliga kommunikationer, betolkningens glesbet samt den lätt: het, hvarmed en fiende — den fiende som vi vant OSS att anse som snart sågdt en gifven sådan — här kan hvar som helst landstiga, och först och sist våra bittra minnen från förgångna tiders stri-, an on — stt datta hän hälla Ntoeclände hofntte. ANA NTA