fallet. I 17:de punkten hade utskottet hemntällt, att riksdagen måtte K. M:ts förslag Om äånvisande af medel för befästningarne , mti inloppen till Stockholm endast på det sätt bifalla, att för sådant ändamål anvisas ett belopp af 517,080 rdr att såsom extra anslag utgå med 322,880 rdr under innevarande år och återstoden, eller 194,200 rdr, år 1872, Statsrådet Abelin. Utskottet hade tillstyrkt bifall till KX. M:ts förslag, utom i hvad det rörer jerntornen vid Fredriksborgssundet, och som skäl derför anfört, att de, enligt 1867 års befästningskomites åsigt, icke tillhöra de arbeten, som för första stadiet af befästningarnes försvarsbarhet erfordras, samt att meningarne om deras konstruktion och beskaffenhet vore olika och kostnaderna således ännu ej kunde med någon tillförlitlighet beräknas. Hvarken det första eller andra skälet egde någon giltighet, isynnerhet icke det senare; det kunde dessutom lätt hända, att, om man nu uppskjöte med anslagets beviljande, det komme för sent. Hr statsrådet ansåg sig böra upplysa, att en del af de kanoner, till hvilka kammaren under förmiddagen beviljat anslag, äro afsedda för de ifrågavarande tornen. Utskottets förslag bifölls.